Hur länge tillsammans innan barn?

Din omgivning ska inte fatta detta beslut. 
Endast du och din man vet om ni känner er trygga att skaffa barn med varandra nu
En del känner varandra i 10 år innan de skaffar barn, det blir ändå pannkaka när barnen kommer. Finns inga garantier

Det bestämmer man själv, men jag tycker nog att man ska ha bott ihop ett par år i alla fall. Sedan beror det så klart på åldern på framför allt kvinnan. 

Men om ni båda känner er redo nu så kör på, låt inte andra bestämma. 

Bo ihop 2 år tycker jag.
Bra att ni inte planerar dem för tätt, det är nog det mest ansträngande för förhållandet!
Har några tips:
Börja ett halvår innan ni ska försöka med att sluta med hormonella preventivmedel och lär känna din ägglossning och cykel.
Och passa på att göra sånt tillsammans som är svårare med barn som ni vill göra typ resor, fest, äventyr, restaurangbesök etc samt även renovering.
Prata ihop er om barnuppfostran, föräldraledighet, ekonomi, ansvarsfördelning i hemmet.

Det är helt upp till er!
Som någon redan skrev, du kan vara tillsammans i 10+ år och ändå går det åt skogen. Det viktiga är väl att man skaffat sig samsyn kring saker som kommer att bli än mer "ansträngda" när man blir föräldrar. De stunder då man inte är sitt bästa jag har en tendens att öka när man ska finna sina nya roller, lider av sömnbrist och har ett barn att ta hand om.
Har ni pratat igenom det ekonomiska, föräldraledigheten, hur ni ser på förskola etc?

Jag ångrar att jag och min sambo inte började försöka få barn då när vi började diskutera det, jag var då 32-33år. Vi väntade och nu när vi försökt aktivt i 2år så har det resulterat i två missfall o oförklarlig infertilitet. Det blir ivf till nästa.

Så jag tycker att när ni båda känner er redo så börja då, man vet aldrig, det kan ta sig på första försöket eller efter 1år.  Om du använder preventivmedel kan din kropp också behöva en tid att ställa om efter att du slutat. 

Lycka till <3

Äh ibland tror jag att folk tänker för mycket, och så blir det sedan ett problem på sikt. Vi träffades vid 21 års ålder, det vart barn vid 22 och 23. Idag har det gått 15 år och vi har fortfarande en lycklig välfungerande relation! 

Som sagt, jag tror att man ibland skapar fler problem när man övertänker och planerar. Barn är man egentligen aldrig redo för, det är inte relationen heller. Med en brasklapp, har man sidor hos sin partner man inte är helt säker på måste man köpa den linan ut först så klart. 

Regel numrer 1)
Skit i alla andra!

Slut på regler.

Sedan, eftersom du skrev att ni renoverar hus skulle jag ge ett tips att renovera klart först det som tar tid och kraft om ni renoverar ihop. 

Att vara gravid och renovera kan gå jättebra, men du vet ju inte om du mår tipptopp hela graviditeten (gjorde jag med ettan) eller som du ligger och spyr i 30 av de 40 v som min bekanta gjorde. Man vet aldrig hur man mår. 

Sedan som någon ovan skrev så vet man inte heller om det funkar att bli gravid innan man prövat. Jag har bekanta som fått ta hjälp både i Sverige och utomlands. Jag vet också folk som har haft dem i bakhuvudet som blev gravida på första försöket. 

Så man vet inte hur det kommer gå eller när det funkar innan man prövat.

Renovera klart först är rådet jag skulle ge. Trots allt. 

Det beror på så många saker. Är ni båda från samma stad/grannstad och tror att ni skulle kunna samarbeta även om er relation inte skulle hålla så skulle jag övervägt att köra igång. 

Jag är uppväxt 40 mil från där jag bor med min sambo, jo träffades vid 25 och var tsms 5 år innan vi började försöka. Nu är jag inte helt lost här och hans familj och han skulle ställa upp även om vi skulle gå isär. Men hade inte velat bli låst här från år ett. 

Har en kompis som också fick barn fast tidigt i relationen där det inte höll och hon är fast långt från sin familj. Tur nog så ställer barnets fars familj upp (mer än pappan själv). 

Vi hörde till dem som det var svårt att bli gravida men det blev hur bra som helst till sist ❤️
Är ändå glad att vi hann mycket innan vi började skaffa barn. Åren när det inte gick blev bortslösade i besatthet att bli gravid och depression. Mitt bästa tips är att fortsätta leva i väntan på barn, man blir inte mer gravid för att man mår dåligt. För de allra flesta kommer en bebis även om man kan behöva hjälp av ivf osv ❤️

Det känner ni bäst själva. Lyssna inte på andra så mycket. Bra om förhållandet känns stabilt förstås. 

Vi började försöka efter att vi båda arbeta något år efter skolor mm. 3 år tillsammans då. 

Vissa har extremt lätt och andra mycket svårt att bli gravida. Svårare med åren efter 30 generellt tror jag.

För oss gick det på första ägglossningen . Vi var då under 30 år gamla. 
Man vet aldrig hur man kommer att må som gravid. Känner 2 kvinnor som var ordentligt illamående och sjukskrivna och eländiga stor del av graviditeten och flertal andra som mådde prima hela tiden. Mest vanligt är nog mår helt OK ändå tror jag 
Om man hinner bocka av lite saker på sin att göra lista typ renovera klart nog och kanske göra någon kul resa så kan det vara en bra idee.  För dom flesta funkar det säkert även under graviditeten också men inte alla som sagt. 
Prioriteringar  ändras i grunden när barnen kommer. Mycket starka känslor och större omplanering on the fly i vårt fall. Vi köpte hus efter första barnet.

Vi hade våra tätt. Mest för att vi inte ville att frun skulle börja arbeta emellan då vi ville att barnen skulle gå på förskola först efter tre års ålder. Vi siktade in oss på en utvald sådan som var riktigt bra. 

Blev ett antal ganska ekonomiskt magra år men kändes helt rätt för oss då och nu. 

För oss kom knodden när vi varit tillsammans i knappt två år. Hade dock känt varandra lite längre och jag var redan bekant med hans släkt. 

Jag tycker att det beror jättemycket på den individuella situationen. Man kan vara tillsammans och bo ihop länge utan att riktigt lära känna varandra på djupet, samtidigt som det finns par som är tillsammans kortare tid men ändå "hinner med mycket" och på så vis lär känna varandra mer. Det är lätt att vara tillsammans när saker går bra, man känner inte varandra riktigt förrän man upplevt några kriser och prövningar. 

Mitt tidigare förhållande varade i tio år, men jag kan säga i backspegeln att vi aldrig hade överlevt att skaffa barn ihop. Vi levde parallella liv under samma tak. Hade alla bekvämligheter, båda jobbade mycket, vi hade kul ihop när vi var lediga men det fanns inget riktigt "vi". 

Sen, 30+, föll jag för min kollega (och han för mig!), och jag blev rätt snart oplanerat gravid. Det var en väldigt turbulent tid för oss båda så vi kastade oss liksom i på det djupa med en gång. Kriser med familjetragedier och sjukdom avlöste varandra från dag ett, men lagom till att lillen kom var vi väldigt sammansvetsade. Vi håller också på att renovera och det jag kan skicka med är väl att göra färdigt den biten först för det är bedrövligt att renovera med ett litet barn i huset. 

Nu är vi ju inte ute ur småbarnsträsket än, så jag kanske uttalar mig för tidigt, men än så länge har vi en riktigt fin relation som känns stadig. 

Jag kom på att det är nog klokt att göra de stora arbetena på renoveringen så snart som möjligt eller ställa in sig på att vänta med dem några år om ni får barn nu snart.

Inget jag rekommenderar, men jag råkade bli gravid efter 2 månader tillsammans. 2 år senare kom det en till. Vi är fortfarande tillsammans snart 16 år senare :) 

Klart ni ska satsa nu, du blir ju inte yngre :)

Det är ju jättesvårt att sätta en tidsgräns på hur lång tid man bör ha varit ihop innan man siktar på barn, utifrån att man ju med facit i hand lättare ser varför saker blev som de blev. 

Jag tänker att det är viktigast att de inblandade är överens om tempot i relationen och sättet man väljer att göra, än vad omgivningen tycker och tänker. 

Personligen tycker jag att man ska försöka ha träffat den andre i nån stressad situation, såsom en resa med för korta bytestider, tapetsera ett rum, bjuda hem folk på fest/middag och annat där det inte bara är gulligt. 

Sen tror jag det är viktigt att på något sätt blivit lite vuxen innan barnen kommer, såsom att klara hushållsarbete och att betala räkningar och ta sig till jobbet okej. Med detta sagt tycker jag att det ibland är löjligt mycket fokus på att allt ska vara "färdigt". Man bör sätta igång att försöka få barn innan resten av livet rinner iväg OM man vill ha dem.

Som innehavare av en lycklig relation i 25 år är detta mina råd:

1) Skaffa inte barn förrän ni bott ihop flera år och kommit överens om hur det ska delas med ekonomi, föräldraledighet och VAB under följande 10 år. En man som inte vill vara rättvis är inget att ha och ju snabbare han avslöjar sig desto bättre.

2) Ändra aldrig på mer än en stor sak åt gången som prövar relationen.

ANTINGEN renovera hus, bebis, ny valp eller veckopendling till coolaste jobbet.

Inte alltihop på samma gång.

Då har ni mer kraft till de gånger när det verkligen skiter sig oplanerat- föräldrar blir sjuka, ni blir sjuka, det blir ett missfall, man blir av med sitt jobb, vänner behöver hjälp osv osv.

3) Lika arbetstid, lika lektid. Båda ska ha tid för träning och hobbies, och det blir inte mycket under småbarnsåren men om det i alla fall är rättvist så ökar chansen att relationen håller.

4) Lär dig acceptera dammråttor i hörnen. Vackert väder går alltid före städning.
Se gemensamt till att alla får mat och rena kläder men gå sen ut i solen och gör saker med familjen istället för att bråka om städscheman.