För-och nackdelar med kejsarsnitt

JAg blev akut snittad, snittet var en efterlängtad räddning.
Visst, jag fick bara titta på dem först, och fick inte hålla dem förrän jag kom ner från uppvaket, men det tog vi ju igen då.
Min man fick den första kontakten istället så barnen hade det ju precis lika bra som om de legat hos mig.

Om det blir en nästa gång ska jag kräva planerat snitt.
Även om snittet kändes och det gjorde ont efteråt så föredrar jag det framför pinan jag var med om fram till att de beslutade om akut snitt.

Lycka till!

Planerat snitt är något helt annat, jag vet många som upplevt det som en jättefin förlossning.

Katie: menar du att du har läst att 30 % av alla som har snittats skulle bli sterila? Det stämmer isf inte. Enligt dom läkare som jag har samtalat med är risken för sterilitet efter snitt minimal.

En av nackdelarna med snitt ar att man okar risken for allergier. Det har med att gora att barnet inte blir utsatt for mammans baciller pa samma satt som vid en vaginal fodsel. Av samma anledning har man aven hittat att barn till mammor som har problem med hal i tanderna aven far mer hal i tanderna om de ar forlosta med kejsarsnitt. Detta har jag last pa manga olika stallen. Senast igarkvall i FitPregnancy.

Sedan sags det ju ocksa att amningen kan vara svarare eftersom de hormoner som annars utsondras normalt skippas.

Sedan ar ju en storre operation, speciellt en bukoperation alltid riskfylld.

Den enda fordelen jag ser ar om man verkligen ar sa radd att man inte klarar av att bearbeta sin radsla tills det ar dags. For klarar man inte det utan panik och angest sa ar ju snitt att foredra.

Näej!! Det är 30 % ökad risk för att bli steril efter snitt än vid vaginal födsel! Inte att 30% BLIR sterila. Kan ju vara att tänka på ifall man har svårt att bli gravid från innan..

Katie: ok, då är jag med på hur du menade Men jag vidhåller fortfarande det som kunniga läkare i ämnet sagt till mig, dvs att risken för att bli steril till följd av att man snittats är minimal.

Jag födde mitt första barn vaginalt och mitt andra med planerat snitt pga säte. Båda gångerna gick allt mkt bra. Första ggn tog iofs 36 h och jag blödde en del men trots det föredrar jag vanlig vaginal förlossning av flera skäl:
Jag hade mycket mer kontroll över vad som hände min första förlossning.
Kicken av att föda var otroligt mkt större. Hormonerna kommer inte igång på samma sätt i en operationssal ;)
Jag gillade inte att riskerna för infektion, problem med ärret i bukväggen osv kvarstår efter ett snitt. Det är liksom inte "klart".
Så långt personliga uppfattningar.

Andra risker är statistiska och det är svårt att tex jämföra större risk för cp-skada med vaginal förlossning, (där iallafall större delen av cp-skadorna kommer innan förlossningen) med en större risk för andningsproblem vid kejsarsnitt. CP-skador är mkt ovanligt men allvarligt och andningsproblem vid snitt mkt vanligt men oftast ofarligt. Hur mäter man det?
Problem med ärr, som tex känselstörningar i huden, infektioner, blodproppar mm är ju mkt större efter snitt och kan väl räknas som värre än att riskera att spricka under en vanlig förlossning.
För några år sedan gjorde man planerade snitt mkt tidigare än idag. Jag blev tex snittad 6 dagar innan bf. Den sista tiden i livmodern händer mkt med barnet, och vi vet inte allt men man är ganska säkra på att barnet är den som sätter igång förlossningen. barnet säger alltså till när han/hon är redo att komma ut. Det här har man satt ur spel vid planerade snitt utan att eg veta vad det innebär. Samma sak med det oerhörda stresspåslag barnet får under förlossningen. Man har aldrig senare i livet samma nivåer av stresshormoner. Barn som snittas planerat får en annan "upplevelse" och ingen vet om det är bra eller inte. NÅgon annan har redan nämnt allergirisker.

Det är så mkt man inte vet och om man inte har medinska skäl eller är så oerhört rädd för en vanlig förlossning att det är otänkbart tycker jag att man ska tänka sej för måååånga ggr innan man väljer snitt. Skit i ekonomin ;)

Födde första barnet vaginalt och andra med akut kejsarsnitt. Andra barnet låg i tvärläge i vecka 37 så jag var lite mentalt förberedd på att det kunde bli snitt. Bebis hann vända sig rätt inför igångsättning i vecka 38 (pga stort barn). Bebis kom dock inte igenom bäckenet etc så blev akut snitt. Kan erkänna att jag innan förlossning nr 2 kände ?Det gör inget om det blir ett snitt. Smidigt att bara ta ut bebis. Så slipper jag genomlida en vaginal förlossning?. Men det där tar jag tillbaka. Haft fruktansvärt ont efter mitt snitt. Bebisbubblan försvann helt. Hade hemska smärtor i 10-12 dagar. Aldrig upplevt sådan smärta i mitt liv. Vet att allas återhämtning kan se olika ut. Men om jag får ett tredje barn hoppas jag innerligt att det inte blir med snitt.

Jag gjorde mitt tredje snitt för en månad sen, har fött ett barn vaginalt innan också. Andra skulle fötts vaginalt men det blev akutsnitt. 

Och jag kan säga att hade jag kunnat föda vaginalt hade jag gjort det.. Hinner inte skriva alla detaljer nu men min livmoder sprack under det här snittet. Dottern var ganska stor och låg långt ner och så var livmodern tunn efter tidigare snitt så det var nog därför. Den sprack upp en bit ner mot livmodertappen när de tog ut henne. De sydde ju och förhoppningsvis läker det men det känns ju inte jättebra. Jag har också mycket ärrvävnad och sammanväxningar i magen efter snitten. Har fått fyra friska barn så det är såklart värt det men tycker verkligen man ska tänka efter innan man gör kejsarsnitt utan medicinska skäl. 

Jag födde första med akut snitt och andra vaginalt.

Snittet: Lång tid att läka. Jag hade mycket ont länge efter. Såret gick upp hela tiden och jag har idag 10 år senare känselbortfall på magen. Sonen andades inte och var blå när han kom ut. Har idag npf diagnos. Jag hade svårt att ta till mig att han var min. Det blev inte bättre av att jag var tvungen att låta pappan göra det mesta med sonen i början och pga smärta. Den omedelbara kärleken kom inte utan fick växa fram.( Idag älskar jag honom mest i världen)

Under andra graviditen var det en oro för att livmodern skulle spricka så jag var ingen smärtlindring vid förlossningen.

vaginal förlossning: snabb återhämtning. Magen drog sig tillbaka snabbare. Jag kände en eufori när dotter kom ut och omedelbar kärlek. (Det blev som en käftsmäll när jag fattade vad jag och sonen gått miste om.) Dottern var stark och välmående när hon kom ut och har alltid varit väldigt frisk och stark. En del av upplevelsen var också den känslan av att ha lyckats med någonting otroligt. Jag hade inte sovit på över ett dygn men blev pigg och nästa hög efter förlossningen. Visst gjorde det skitont och var jättejobbigt att föda barn. Förlossningen var allt annat än enkel och snabb. 

Summan är väl att jag aldrig vill utsätta ett barn för snitt igen om jag inte måste. Snitt är för mig ett misslyckande och ett alternativ man väljer för att det är nödvändig. 
Amningen gick igång direkt med båda barnen.

Snittet blev betydligt mer smärta i slutända.

När det gäller amning så rann mjölken till snabbare när jag födde vaginalt och det var inga problem alls.. Med första snittet (andra barnet) dröjde det lite längre men behövde inte ge ersättning och amningen funkade jättebra sen.

Med andra och tredje snittet (tredje och fjärde barnet) rann mjölken till ordentligt på fjärde dagen. Fjärde barnet var dessutom stort.. Med både behövde jag ge ersättning på BB och någon dag efter jag hade kommit hem. Det var många tårar på BB och jag kände mig misslyckad (vet att man inte är det men det kändes så) och var rädd för att amningen inte skulle funka alls. Men efter att mjölken rann till har båda barnen gått upp jättebra och jag har helammat (slutat med ersättning när de var 5-6 dagar gamla).  Fjärde barnet är en månad gammal nu och har gått upp 1,2 kg sen hon föddes och väger långt över medel(efter att först ha gått ner). 

Vet att det är olika men jag tror att mjölken har dröjt någon dag längre pga snitt , sen har ju amningen ändå funkat bra men tiden på BB innan det funkade var jobbig. En annan nackdel med snitt är ju att man inte får lyfta , nu när jag har en trotsig 3-åring har det varit jättesvårt. Och såklart att det gör ont.

Jag skulle nog säga att det oftast är bäst att föda vaginalt om man kan, sen gör ju alla som de vill. Och man kan såklart aldrig veta innan om det kommer bli några komplikationer oavsett hur man föder. 

Jag har gjort båda, hade precis lika överjävligt ont efteråt fast på olika ställen. Snittet var mer traumatiskt för min del, svårare att få igång amningen och de sydde ihop mig jättefult så magen ser förskräcklig ut. Inga men efter den vaginala förlossningen.

MEN skulle jag mot förmodan få ett tredje barn skulle jag välja snitt, mest pga sjukdom så är min kropp för svag för att orka med en vaginal förlossning och jag är nog trots allt lite rädd att jag inte kommer undan med en hel fiffi denna gång.

Tråden är från 2006 så TS är inte i behov av åsikter om förlossning nu när hennes barn gått ut gymnasiet...........................

Såg att tråden är gammal innan jag svarade men tänkte att det kanske är andra som läser också. Har sett många trådar här där kvinnor som aldrig har fött barn har fått för sig att snitt alltid är en dans på rosor och så är det ju inte riktigt, det finns såklart fördelar men många nackdelar också. Det är nog bra att folk vet om det.

Vilket antagligen också påverkade utfallet av det. Är man livrädd tänker jag att man inte kan slappna av utan omedvetet spänner kroppen vilket påverkar hela förlossningen och per automatik gör den svårare. Alla förlossningsböcker innefattar ju avslappning och snack om fly eller fäkta effekten vilket låser kroppen.

Slappnar man av under en förlossning och följer med i smärtorna och är lugn brukar det gå betydligt lättare. Hoppas du får snitt nästa gång. Lycka till.