Är det dags igen....
Var på UL igår, nästan på dagen 3 år sedan jag fick se en UL bild som innebar att den största sorgen i en blivand förälders liv, vår flicka hade acrani/anencefali. Nu är det kanske dags igen, denna gången blir det svårare. Vår bebis visade tecken på vidgade ventriklar i hjärnan, lätt vidgade förvisso, men vem vet hur det ser ut nästa vecka, det kan vara sol och det kan vara nattsvart avgrund. Eller ännu värre mitt i mellan. Denna gång är det vi som får ta beslutet, säkerligen kommer det att baserar på ynkliga teorier om hur svår hjärnskada det kan vara.
Fast mitt i detta enlände så finns trösten att nu har vi ju vår underbara Manfred, vi har ett barn hos oss även om vi kommer att fattas två, jag bara undrar hur jag orkar resa mig ännu en gång......