Hur är det att jobba som personlig assistent?

Men herregud det är handikappade människor vi pratar om.
Som kanske inte har så mycket socialt liv runt omkring.
Att som PA finnas tillhands både fysiskt och mentalt är VIKTIGT.
Livet är inte svart och vitt ju.
En PA som trivs på jobbet trivs med sin brukare och det är fullkomligt naturligt att när kemin funkar så blir det mer vänskapligt.

Naturligtvis finns det gränser för ens integritet osv. men det är upp till brukare, PA och förmedling att sätta dom SJÄLVA!

Anonym (Sten) skrev 2008-08-07 10:37:39 följande:

jag har en bror med autism och hans assistenter får absolut inte bli bästa vän med honom för då blir det ren katastrof om den personen slutar eller är sjuk eller pappledig eller vad det nu är som händer.. man ska faktiskt tänka på kunden och inte på vad som är bästa arbetsförhållandet du är personens armar och ben och hjälper till med det som behövs

Anonym (Sten) skrev 2008-08-07 10:37:39 följande:

Anonym (utan utbi.) skrev 2008-08-07 10:42:01 följande:

Jag har jobbat hos min brukare i ca 10 år.Och de är det bästa jobbet jag haft.Och jag 49 år.Och vi trivs mycket bra tillsammans.Och han kan visst få en kram ibland när han behöver.Han behöver ju också lite närhet.Och man kan väl bli kompis med sin brukare tycker jag.Man är ju där ofta så han blir ju en del av ens liv.Och har jag semester 1 månad så saknar jag han.Det är ett mycket bra jobb om kemin stämmer annars kan de bli hemskt.Han har haft assar som har varit där innan men dom har varit där ca 2 veckor sen orkar dom inte mer.Han är en mycket trevlig man och envis.Men de är jag med.Så ibland så kan de skära sig.Men vi brukar fixa de tillsammans.Och vi blir vänner igen.Som sagt var ett mycket bra jobb.