Svårt att bli gravid efter att ha förlorat barn del 7

Eftersom vi har barn sedan tidigare (efter landstingsbetalt IVF) så går vi nu privat. Samma klinik dock. Både när vi kämpade för förta barnet och nu med syskon, så fick vi tillbaka 2 ägg. Men det är inte alla som erbjuds att få två tillbaka. Det finns restriktioner, men jag känner inte till de exakta reglerna för den kliniken jag går på.
Jag känner mig rätt bra. Känner av lite molvärk i de nedre regionerna. Men försöker att inte analysera. Bara konstaterar att den är där.
Jag är så klart orolig, men försöker låta bli. Det går inte så bra. Var hos min psykolog idag. Skönt. Ska dit igen på måndag.

Hur mår du själv Amis och hur går det för dig?

MOlvärk är bra. Det ska ju kännas nåt i magen när man väntar tvillingar . Bra att det funkar bra med din psykolog. Träffade också en psykolog några gånger efter vårt ängels död. Hon var jätte bra och jag kanske bokar tid igen när vi är igång med behandling. Just nu känner jag inte behov av det.
Annars håller jag att räkna och räkna när jag ev får börja med behandling, spray sprutor äggplock mm. Kan lova att detta upptar större delen av dagens tankar. Är så pirrigt inför infomötet på måndag och sen första samtalet på onsdag. Ska få mensen till helgen så jag hoppas verkligen att jag får sätta igång direkt.
Kram

Jag håller tummarna för att du kan börja behandlingen denna cykeln. Det är frustrerande att bara vänta. Väntan är verkligen nedbrytande... Lovar att hålla tummarna för dig.

Vi har kämpat med IVF (ICSI-metoden) sedan 2005. På sista försöket stannade två embryon kvar och blev Ruth och Astrid. Vi förlorade våra flickor i v 20+6 och sorgen ligger som ett stickigt täcke över vår vardag...men hoppet att få syskon till våra små änglar finns kvar. 12:e december ska vi till Carlanderska, GBG, för läkarsamtal om hur vi går vidare. Det känns som att vi måste vinna ett krig, och ta oss oskadda ur det dessutom! Hur klarar man en ny graviditet efter en sådan förlust?

Varmt välkomna till mig och min livlina: www.johbur.blogspot.com

Kram alla ni modiga!

Välkommen till tråden GULd. Beklagar er enorma förlust. Hoppas att ni snart får komma igång med ny behandling. Ska själv på första träff på onsdag på Sahlgrenska.
Kram

Varmt välkommen Guld!
Jag beklagar er stora förlust. Kan inte föreställa mig hur det är att förlora båda tvillingarna.
Själv förlorade vi ena trol i v 35. Förlöstes 36+0.
Idag kämpar vi med IVF för syskon. Går på samma klinik som tidigare - Öresund i Malmö. Trivs mycket bra med personalen där. Just nu är jag inne på ruvardag 9. Ruvar två små ägg - igen. Längtar efter att bli gravid, men oroar mig för att vänta tvillingar igen. Förra gången satte båda äggen sig. Vi får väl se vad som händer denna gången.
Förhoppningsvis kan jag inom kort svara på din fråga hur jag klarar en ny graviditet efter den förlust vi gått igenom.

Kram på er alla.

Idag har jag klättrat upp ur mitt djupa mörka hål och vågar hoppas igen på att jag ska kunna testa + på lördag.

Hej alla tappra!

Vill berätta...om min senaste tid...

Vår IVF-behandling började i september...och i slutet av oktober sattes vårt lilla embryo in. Efter många jobbiga dagar av väntan tog vi det hemska testet(till skillnad från många tycker jag det är jättejobbigt att testa). Vi testade och fick ett svagt rosa streck (= plus). Mådde också illa, men kunde inte fatta så en vecka senare togs ett nytt test med GRAVID i texten. Läste detta ett hundratal gånger under det dygnet för att fatta... Vågade inte berätta ännu, utan skulle avvakta VUL så att allt var ok.

I måndags var det dags för VUL för att se att graviditeten såg normal ut och DÅ RASADE VÅR TILLVARO! Läkaren kunde inte se om hjärtat slog eller inte. Väntan och oro i fyra dagar och nytt VUL i fredags. Hjärtat slår jättelångsamt, fostret har knappt växt och VÄLDIGT LITET HOPP finns! Nu att vänta till torsdag när det slutliga beslutet tas, men utsikterna är dåliga.

Då är vi tillbaka på ruta 1 igen. Jobbigt!

*kram*

Kära Tummeliten. Jag känner din smärta och din sorg. Sänder er stor kram till tröst.

Tummeliten: Finns inga ord som kan trösta så jag sänder dig varma kramar och hoppas hoppas att ett mirakel sker till torsdag.

Ja då var vi på vårt första infomötet. Det sas inte mycket som jag inte redan visste med tanke på att jag har lusläst internet om allt som har med IVF att göra.
Jag vill dock höra hur ni andra kände er efter att ha varit på ert första möte. Jag känner mig helt avtrubbad. Jag är inte så glad som jag trodde att jag skulle vara och det råder riktigt kaos i mitt huvud. Massor med tankar går runt helt utan logik med blandning av hopp och besviken, saknad och otrolig sorg. Jag är så besviken på ..... ja vem ska vara besviken på egentligen, ödet kanske som har satt oss i denna situation. Jag saknar vår lille pojke så mycket och julen känns riktigt tung.
Missförstå mig inte, jag är tacksam att vi får den här möjligheten och hjälpen men jag vet inte varför jag inte kan vara glad att vi är igång. Kanske för att "igång" känns så avlägset fortfarande. Enligt barnmorskan rör det sig om köer fram till v. 7-8 och det känns som en evighet dit ju.
var tvungen att ventilera lite.
Kram till er alla