Svårt att bli gravid efter att ha förlorat barn del 7

Tummeliten; minns inte om jag sänt iväg någon kram till dig tidigare i tråden. Men jag gör det nu oavsett. Blir så ledsen att höra att du fått mf. Önskar dig allt gott med FET och dina små eskimåer.

Kyoko; har är så sund i dina funderingar och det du säger. Det känns att du står med båda fötterna på jorden. Tack för att du delar med dig av din vishet. Du är till stor tröst och glädje för många, inklusive mig själv.

Det blev inget samtal m läkaren idag. Han är i Stockholm. Så det blev flyttat till fredag istället. De gör inget. Jag vill ändå ta paus nu ett tag. Balans och harmoni. Det är vad jag eftersträvar just nu.

Kram på er alla!

Englabella: Visst är det hemskt av vänner och bekanta att tycka att man ska "tänka på något annat ett tag". Dessa människor har svårt att sätta sig in i andras situation anser jag.

Förhoppningar: Kram till dig också, vännen! Ser att du har det jobbigt också!

Jaxon: Kram. Håller alla tummar för dig!

TACK! En KRAM till dig! Hoppas på många fina små bäbisar i tråden!

Ego: Läkarbesöket gick bra, jag började såklart o grina men men.. de gör jag ju jämt nu för tiden.. Satt o tänkte innan att det var ett år sen jag började med ivf karusellen o jag sitter fortfarande utan bebis.. suck. Jävla ma/mf! Det jag ska göra nu är att ta blodprover (prover på sköldkötteln och kromosomprover oxå)  så snart som möjligt som ska skickas till Karolinska, så fort jag tagit det så ska jag börja med trombyl. JAg har ju bim 22 december Kliniken har stängt över jul o nyår så jag ska ringa direkt 7 januari och tala om om jag fått mens eller inte (förhoppningsvis inte) Men har jag fått mens så ska vi börja med ivf igen, dvs börja spraya på dag 21. Känns skönt nu att ha en plan! Han kollade me vul oxå o han såg en jättefin o stor slemhinna. Han kunde inte se några äggblåsor så troligen har jag haft äl (som är min förhoppning eftersom sambon är borta nu) eller så har inte äggstockarna kommit igång. Men då tycker ju jag att inte någon slemhinna kunnat blivit heller. Iom mensen så borde ju äggstockarna kommit igång eller? Ja ja.. jag bara hoppas att ett ägg fastnar i den där fina slemhinnan så kanske vi får ett plus i julklapp =)

Hinner inte kommentera allt härinne, det är ju grey´s på femman =)

Stor kram alla!

Javisst hoppas man på många, många små bebisar i den här tråden! Så att om ett år eller så så kommer den övergått i - Nu har vi äntligen fått syskon till våra små som aldrig fick stanna...

Tack tjejer för fina ord - det värmer speciellt att höra någon säga att man står med fötterna på jorden eftersom flera i min omgivning snarare antytt tvärtom att jag tagit sorgen hårdare än andra skulle göra. Tror de tycker att jag agerat ologiskt när det bara handlar om ren och skär överlevnad ...

Jaxon:
Då håller vi tummarna för att din kropp agerar helt enligt dina önskemål. Skönt iallfall att ha en plan utifall att som skrider i verket så snabbt efter jul. Skönt att ha det i bakhuvudet så att julen kan bli lite mer hoppfull.

Förhoppningar:
Bra att du inte kände dig frustrerad över läkarens bortavaro. Förstår så väl dina tankar om balans. Hela ens inre hamnar ju förr eller senare i en fruktansvärd obalans av den här processen vi alla genomgår. Både pga alla hormoner man pumpar i kroppen men även den känslomässiga resan med med- och motgångar i ett ständigt gytter. Ibland känns det som att jag varit ständigt gravid de senaste 3,5 åren, först graviditeten med Buster och sedan alla behandlingar då man hela tiden levt som gravid. Någonstans mitt i allt är det som att man glömmer bort sig själv i viljan, den desperata önskan efter barn. Då kanske det är tid att ta en paus och bara låta jaget komma ikapp. Försöka låta Yin och Yang åter igen mötas på lika villkor. Tyvärr är det ju så att vi som kvinnor får dra det tyngsta lasset i hela IVF processen och det är ju också vi som går gravida, som burit våra små förlorade barn i magen och därför tror jag också att besvikelsen för varje misslyckande därför är större, och kanske även att man lastar sin misslyckade kropp som inte vill det vi vill. Så det låter vettigt att du försöker hitta en själslig balans innan nästa steg. Sedan kan ju en sån paus vara för en kort stund eller längre stund. Hur länge kan bara du svara på!

Hi hi nu kommer schäfern och avbryter mitt knapprande på tangentbordet genom att helt sonika slå med svansen på den akustiska gitarren som står här uppe så att strängarna skorrar loss - han är faktiskt riktigt musikalisk Sen häver han upp sin Gullemull (ett stort rött goshjärta) rakt över tangentbordet. Han tycker tydligen att jag ägnar allt för mycket tid åt er och för lite åt honom

Tänk vad skönt det är med honom som stökar runt när man går här hemma. Annars skulle huset vara så tyst och förutsägbart. Idag skulle det ju vara fullt av en 2.5 årings vilda upptåg och ljud. Jag är evigt tacksam att svärmor lät honom komma till vårt hushåll här i höst. Han får mig lugnare och mer i balans bara genom att vara så där underbart lycklig för att just jag kommer hem - sen är han ju lika glad när sambon kommer hem också förståss Önskar bara att man hade haft honom den där första tiden också. Då när man knappt kom ur sängen. Att få smeka den där varma schäferpälsen när han kryper upp brevid en när man läser en bok, eller kommer och gnuggar sin nos mot en efter kel på kvällen. Det är kärlek och är det något man behöver när man saknar den största kärleken av alla, så är det alla kärlek man kan få!

Ja just ja. Någon frågade om PGD men för att inte tråka ut er andra som redan vet vad det är så står det att läsa en utförligare förklaring på min presentation I korthet ett sätt att analysera embryot innan ET efter en specifik sjukdom man är bärare av.

Hej tjejer!

Idag hämtade jag ut medicinerna. 1800 kr fattigare men det är värt det. Men jag känner mig så ledsen. Jag är deppig att vi befinner oss i den här situationen. Tacksam men ledsen. Hade aldrig trott att jag skulle behöva gå igenom allt detta. Man har skyddat sig helt hysteriskt i alla åren för man har trott att det är så enkelt att bli gravid och det är det visserligen för vissa. Hade önskat att jag tillhörde dessa vissa. Samtidigt, på ett märkligt sätt vill jag inte vara utan hela den här erfarenheten för jag tror att jag har blivit en bättre människa, mer ödmjuk och tacksam för de små sakerna.
Ha en mysig kväll alla fina

Amis:
Ja visst är det en absurd situation man hamnat i. 15 år av p-piller och ett par ggr rädd att jag varit gravid ( i ung ålder) och så visar det sig att man har värdelösa ägg som hälften bara är att kassera Trodde i min enfald att ett halvår efter att jag slutade med pillren skulle vi vara gravida. Nu har det gått ung. 8 år och vi har fortfarande ännu inte ett levande barn i vår famn - om än ett litet i magen !

Ja, mycket pengar blir det på en gång. Men om inte högkostnadsskyddet fanns skulle det bli avsevärt mycket mer. Tror mina kostade 14 000 första gången jag hämtade ut.

Håller också med dig om att man förändras som människa. Jag har fått ett annat lugn i mig själv - även om oron också har ökat - så har jag blivit mindre rastlös. Dessutom har jag fått en annan insikt om andra människors lidande. Idag vet jag av egen erfarenhet att bakom varje olycksalig rubrik i tidningen finns en människa. Som i morse pratade de om en brand i Norge där 12 människor dött. Mina tankar går direkt till familjerna.

Jag brukar säga att den person som påverkat mig mest är den som jag träffat minst (utanför magen) är Buster. För han har verkligen fått mig att förstå vad som räknas i livet - kärleken och de man älskar går aldrig att ersätta och att vi måste ta vara på allt det vackra som sker i livet för imrogn kan det vara för sent. Och lillasyster har fått mig att inse att under kan ske om man vägrar ge upp och har en oändligt tur.

Amis: Ja visst är det irriterande att inte vi kan tillhöra de skaror som bara skakar på ett par kalsonger så vips är man gravid! SUCK.

Amis och Kyoko: Jag är oxå glad över att jag blivit mer ödmjuk och tacksam för livet efter dessa prövningar. Jag känner såå mycket mer medlidande för andra människor o gråter för typ allt nu för tiden. För både de som det har hänt saker för och de som är otroligt glada över nåt som gått bra...  Bävar för faddergalan ikväll, kommer väl o böla som en tok framför tv:n. O i morgon när det är svenska hjältar, då kommer man väl oxå o böla. Tur att jag är själv i kväll, sambon jobbar o sonen på 12 år är hos sin farmor...

Nä nu ska jag ta o åka o handla lite julklappar!

Stor kram till er alla!

Ödmjukhet och medlidande. Ja, jag vet inte om jag kan skriva under på att jag fått en ökad ödmjukhet och ett ökat medlidande efter det som vi gått igenom. I alla fall inte idag.
Idag är det besvikelse, svartsjuka och sorg som tynger min själ. Jag har väldigt svårt för att glädjas med min svåger som ringde idag och berättade att hans fru är gravid. Så roligt för dom. Men jag kan inte känna någon glädje. Jag känner en stor tomhet i mitt bröst. En önskan - det skulle varit JAG.

Mitt samtal med läkaren igår gav inte så värst mycket hopp. Rent statistiskt sett finns det hopp. Men problemet är att hur de än stimulerar mig med hormoner så får jag många äggblåsor, hyfsat många ägg och få eller inga alls befruktade. Ingen vet varför. Och med det vet man inte vad man ska göra åt det. Så det är bara att kämpa vidare och hoppas på att nästa, eller nästa, eller nästa gång är den gången vi prickar rätt i statistiken. Jag har ju ändå blivit gravid en gång tidigare.
Men just nu råder läkaren till vila. Även om det är vad vi själva bestämt, så känns det tungt att få det rådet av en läkare. Så vi gör paus nu. Läkaren ringer mig igen i april, så får vi ha ett nytt snack inför att köra igång igen.
Så nu känns det hopplöst, meningslöst och orättvist. Oberoende på vad alla försöker peppa mig med, så tvivlar jag på om vi någonsin lyckas med att få fler barn.
Jag tvivlar starkt.

Förhoppningar: Jag förstår dig till fullo.. fy va jobbigt när någon i ens närhet kläcker ur sig den "glada nyheten" att de ska ha barn! Det bara bubblar av avundsjuka i mig bara jag tänker tanken...Vet inte vad jag skulle ta mig till om jag fick ett sånt besked. Jag är mest bara mer glad över det jag har istället en underbar sambo, en son på 12 (sen tidigare förhållande) mina underbara familj och mina närmaste vänner. DET är jag väldigt tacksam för. Men sen är det ju de här med bitterheten och att jag inte kan glädjas åt andras graviditeter, jag kräks nästan när jag får reda på nå¨n som ska ha barn... vill inte känna så men det gör jag.

Så jobbigt att läkarbesöket inte var så hoppingivande för er, men jag håller tummarna för fullt. Du har ju prickat rätt förut som sagt. Har de testat med mikroinjektioner oxå alltså? O äggen blir ändå inte befruktade menar du?

STOR KRAM