Fortsättningstråd Framfall/slid eller livmoder

Ja faktiskt. Jag tänker ta upp frågan igen vid nästa BM-besök och fråga VARFÖR man inte pratar mer om det här, både INNAN, under och efter graviditeten.

Det har jag också funderar på många gånger. Varför ingen säger ett knyst om att det kan bli så innan. Jag blev helt förstörd när jag upptäckte att den hängde ut ur sig själv ????

Hej! Har ej varit aktiv i tråden, dock läste alla inlägg. Orkade inte helt enkelt att skriva. Jag håller med er att kvinnor måste ha info innan förlossningen om möjliga konsekvenser och kvinnor måste få välja forlissningssätt. Jag har anmält allt som hände mig till IVO där jag också skrivit att jag har ej fått någon info om knippövningar under graviditeten t ex. När det blir dax ska jag berätta allt jag har försökt att driva igenom för att ändra rutiner i förlossningsvården. Jag tror att vi måste organisera oss och kontakta t ex politiker som driver frågor gällande jämställdighet. Vi kommer ej att lyckas om vi driver våra frågor på egen hand. Någon här har skrivit att förlossningsvården liknas en sekt och det är sant. Jag ser här ett system fel. Barnmorskor får ju inte t ex göra snitt, då det är läkarens sak. I Sverige är det brist på läkare och därför försöker landstinget att minska på antal snitt då det inte finns resurser för det. Vidare finns det flera metoder som används under förlossningen som saknar vetenskaplig grund då det inte finns studier: sugklocka, tång samt yttre press. Vidare blir många kvinnor klippta av barnmorskor för att sedan bli sydda på ett felaktig sätt. Här saknas det kanske resurser igen, då kvinnor sys på rummet istället för att åka till op sal. Jag är inte redo att driva dessa frågor just nu men samlar krafter. Vad gäller mig så var jag hos en läkare på Sahlgrenska samt två olika doktorer i US. Troligen blir det operation men jag ska vänta lite till. En professor i US sa till mig att det kan ta upp till 2 år för nerver som blev skadade att återhämta sig. Den andra läkare i US sa till mig att de är vana att städa efter skandinaviska barnmorskor. Han sa även att barnmorskor har för mycket makt och det börjar sprida sig till US, vilket är inte så bra för bäckenbotten då de använder sig av osäkra metoder. Jag har anmält min sjukhus samt mödravården till IVO och kommer att polisanmälla min barnmorska för förfalskning i journalen då hon skrev att jag krystade i en timme fast det var 3.5 timme. Jag jobbar nästan 100 procent och min sambo är pappaledig då jag kan inte lyfta min son under hela dagen. Jag fick ett intyg från läkare i Göteborg att jag inte ska lyfta tungt och det är bra om jag blir tvungen gå tillbaka till mitt gamla jobb som sjuksköterska på en vårdavdelning. De får omplacera mig. En positiv nyhet är att båda amerikanska läkare sa att efter op kan man leva som vanligt. Jag har fortfarande posttraumatisk stresssyndrom och undviker gravida kvinnor. Inatt drömde jag att jag födde igen och han fastnade... Men livet går vidare och det finns hopp.

Det är bra- hoppas det ger dem en spark i baken!

Nu går det undan. Operation inom 1 vecka.... Skitnervös att något ska gå galet Tar gärna emot bra förberedelsetips!
Ska få träffa operatörerna på måndag. Några bra frågor som man "borde" ställa?

oj va snabbt...så bra!
Hur gammal är din yngsta nu igen?
Min flicka fyllde 1 år nu o jag har fortfarande besvär (främre slidväggsframfall o nedsjunken livmoder o livmodertapp), men vissa dagar (oftast veckan innan mens) är rätt bra.
Jag har ju en prolapsring (den 3:e sen i Februari) men tycker inte att det hjälper så mycket...kommer inte riktigt ihåg hur det var innan nu. Känner "tampongkänslan" när jag böjer mig o sätter mig o så...rädd för att lyfta...kniper enligt schema o väntar på tid hos KK bäckenbottencentrum läkare (uroterapeuten skickade remiss till ställningstagande till operation, skulle ta 3-4 månader att få tid) har ju bara träffat en MVC läkare tidigare som lite förringar mina problem...har sådant obehag så att vi inte har något sexliv..känner mig inte sexig..känns jobbigt att alltid känna o tänka på sitt underliv...har provat 2 gånger sen förlossningen, 1 gång precis innan ringen o 1 gång efter..det gjorde inte ont o gick bra men sex har liksom blivit en stor grej...svårt att komma igång igen.
Trötthet också förstås...o sover i samma rum som bebis..
Hur har ni andra det med den biten?

Hur tränar ni andra förresten, jag menar typ styrketräning eller Friskis? Jag vet att hopp är uteslutet men vågar man sig på tex lättgympa eller styrketräning?
Jag bara promenerar men gör det desto mer, typ minst 1 timme om dagen.
Jag har dåligt knip trots knipövningar i 1 år...typ 3/4 av 10 sa uroterapeuten för 1 månad sen...så kämpar med det...tycker det är svårt att knipa rätt utan att spänna andra delar, typ lår o mage.

Vad ska de göra för operation? Vilka restriktioner gäller sen efter?
hur länge stannar man på sjukhus?
Hur gör man med  tex lyft av sitt lilla barn i såna oundvikliga situationer som upp i barnvagn o barnstol eller är Pappan hemma på heltid så länge som behövs?

Jag tränar tyvärr inget alls utan det är enbart promenader vääääldigt sporadiskt. Men de dagar som känns väldigt bra skulle jag nog kunna göra allt som jag gjorde tidigare. När det är som värst sitter jag helst stilla eller ligger ner. Men det är mest positiv dagar nu faktiskt. Vet inte om det har med spiralen att göra också. Jg fick mest problem när jag hade rikliga flytningar och de har minskat.

Hoppas du får komma till BBC snart!

Kolla så de syr med starka suturer som inte går upp för tidigt, hur länge du ska undvika lyft mm. Förbered matlådor och gör allt praktiskt innan. Handla in bindor mm.

Stort lycka till!!!

Ja det var snabbt jobbat. Min yngsta är snart 10 månader. Mina bekymmer är eg konstanta. Jag har inte ont utan det är mest obehag som stör och jag känner att jag blir begränsad. Tränar typ ingenting förutom promenader. Blir stressad över att bli hård i magen, eller just nu något annat än lös för då blir det jobbigt... Försöker komma ihåg knipövningar men just nu är de lika effektiva som att äta soppa med gaffel...

Jag vet inte riktigt vad de ska göra för operation, ska fråga på inskrivningen samt höra vad jag får för restriktioner. Jag vet att jag kommer vara sjukskriven och inte vara ensam med barnen under hela tiden jag har lyftförbud. Kommer inte lyfta upp i barnvagn och in i bilen- vägrar riskera återfall! Pappan får vabba samt att vi ringer in hjälp från föräldrar, svärföräldrar och vänner. Lyckligt lottad då jag har många som kommer ställa upp.
Jag kommer verkligen ha svårt att inte lyfta. Går alltid runt med minstingen på höften.....
Ni som opererat er: får man hålla barnen när man sitter ner? Typ gosa i soffan och så eller blir det att ligga bredvid varandra under "förbudstiden"?

Hur har det gått för dig med op? Hur mår du?