Ni som bara vill ha ett barn. Fråga till er.
Jag har två barn, en med kromosomavvikelse och utvecklingsförsening, och en normalstörd. Ibland drabbas jag av skräck för att vårt normalstörde barn (alltså en helt normal unge) ska dö ifrån oss och bortsett från all sorg som givetvis kommer av att förlora ett barn, kan jag känna en stor skräck över att inte få barnbarn! För jag räknar inte med att vår tjeja med knas ska få barn.
Hur känner ni med bara ett barn, om barnbarn? Är ni inte lite skraja över att inte få barnbarn? Eller är det bara jag i hela världen som är knäpp som tänker så?