orkar inte....
För två veckor sedan var vi på UL och blev framflyttade, tänkte inte speciellt mycket på det då många i vår närhet har varit med om samma sak. Igår var vi där igen och man såg att det inte såg bra ut. Det fanns för lite fostervatten, huvudet var för litet i förhållande till kroppen och hjärnan var vätske full... Diagnosen lyder missbildning men fick ändå en tid till Uppsala i morgon, där ska man ta prover som sedan tar 2-3 dagar innan vi får svar. Jag känner mig som ett litet barn som bara vill lägga sig ner på marken, stampa med fötterna och skrika JAG VILL INTE!!! Men här hemma går jag och känner de små sparkarna i magen och försöker för våran sons skull hålla upp fasaden... Så många frågor och så denna långa väntan, jag vet inte om jag klarar detta!!! Någon med liknande erfarenhet?
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2009-02-13 12:03
Torsdagen den 12/2... Kan inte sova något under natten till torsdagen, förstår att det är i dag beskedet skall komma. jag har pratat med kuratorn och bett henne se till att Uppsala ringer Nyköpings lasarett, för jag vill inte ha beskedet på telefon... Varje gång det ringer hoppar hjärtat över ett slag. Kl 12.07 ringer ett privat nr, är säkert från sjukhuset tänker jag, men eftersom jag inte har någon tur över huvudtaget just nu så är det självklart den "omänskliga2 läkaren från Uppsala!!! Hur kan hon ringa när jag så tydligt sagt att jag INTE vill ha beskedet på telefon?!? Jag vill ju så gärna höra vad hon har att säga när jag ändå har henne i telefonen, så jag lyssnar.... -Barnet mår bra, vi hittar inget fel, alla organ har utvecklas som de ska, MEN det är för lite fostervatten, vilket är livsavgörande...
På kvällen träffar vi läkaren i Nyköping som berättar att man inte vet varför en del får för lite fostervatten och det finns ingenting att göra åt det. Barnet har ingen chans att utvecklas utan fostervatten... Den 25/2 är vår sista dag för ett avbrytande... HUR kan det vara så här??? Hade känts lättare att acceptera om vår lilla flicka hade varit sjuk (tror jag...) Varför, varför varför........
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2009-02-16 14:48
Måndag morgon och ny kontroll i Nyköping, är jätte nervös!!! Har läst att det enda man kan göra är att vila, dricka mycket och äta bra så det är precis vad jag har gjort sen i torsdags, så lite förhoppningfull är man trots allt i smyg. Läkaren tittar men konstaterar snabbt att läget är defenitivt försämrat sedan förra veckan, nu finns nästan inget vatten överhuvudtaget.... Jag som hoppas så i smyg!!! Vi samtalar en stund och då hon vet hur jobbigt jag tycker att det här är, och att jag aldrig kommer att kunna förlåta mig själv, om jag tar beslutet till ett avslutande så säger hon orden åt mig... Det har varit en lång, lång väntan men så idag måndagen den 16/2 kl 11.15 svalde jag den första tabletten med orden; Förlåt mig lilla älskade vän...