På måndag är det slut....
Idag har jag varit på sjukhuset och tagit den första tabletten för att avluta min graviditet. På måndag är det tänkt att han/hon ska komma ut. Det känns fruktansvärt alltihop. Det upptäcktes vid ultraljudet i tisdags (var då i v. 18+4) att mitt barn har så allvarliga skador i huvudet att det aldrig kan överleva till fullgången tid. Det har sparkat hela tiden ända till nu. Det har varit fruktansvärt att känna dessa sparkar och veta vad som väntar oss. Om man nu kan säga att man vet det. Det är ju så overkligt.
Vi har två underbara flickor på 4 år som räddar oss från den värsta avgrundssorgen. Om det inte vore för dom vet jag inte om jag skulle klara detta...