Bim v.51 2005 - i år blir de 4 år

Förlossningen ja, hm, jag hade ju väldigt oregelbundna värkar från kl 10.30 ungefär på måndagen. Vissa med 45min mellan och sen ner på 12, vissa som var 1 min långa och vissa bara 30sek.

Mats var iväg och jobbade men jag kollde så han kunde komma hem snabbt om det behövdes. Barnen var och lekte med kusinerna så jag gick här hemma och kolla av hur det kändes och småpillade. Men när jag hämtade barnen vid 14.30 kände jag att det gick lite fortare, 3 st på 35 min ungefär och hyfsat starka och långa. Så när vi åker därifrån ringer jag M.  Han vill jobba ett litet tag till så visst, men jag ringer nog snart igen.
Samtidigt ringer jag svärmor och förbereder att de kommer nog under kvällen.

Kommer hem, börjar laga middag och känner att detta funkar inte, jag klarar inte detta själv m två barn. Så ringer M igen som släpper allt och kommer hem på 20min. Barnen o M äter och jag känner att det ökar och kommer snabbare, nu med 6-8min mellan, men fortfarande oregelbundet och olika styrka och längd. M blir nu "stressad" och ringer ner till svärmor igen. Nu kommer de ner.

Nu är klockan runt 16tiden tror jag . Medans han går ner ringer jag även förlossningen. Känner mig inte alls beredd att åka men M vill, känner sig stressad eftersom han ska köra och med förra förlossningen i minne så insisterar han. Ljuger väl lite till BM i telefon för att inte bli nekad, så jag påstår att jag haft 6min mellan i 2 timmar och har SUPER ont. Vilket inte är helt sant Men vi är välkommna och ut i bilen fort fort. GPSen säger att det ska ta 65min upp Tror att det gick på 45 men hela tiden ligger jag runt 6min, tills de två sista som är med 5min.

Kommer upp och blir insläppt på intagningsrummet. Nu är kl runt 17,30. Där körs det ett CTG och sen pratar jag lite med min BM som verkar JÄTTEBRA. Sen kollar hon mig och då är jag öppen 5-6cm och helt utplånad tapp KL är ca 18,20. Så in på förlossningsrum och dax för lustgas. Men ganska snart känner jag att det börjar gå fortare, runt 3min mellan och lustgasen hjälper ju inte ett skit. Då kommer BM och det visar sig att lustgasen inte är någon "lust" i så jag får 50/50. Sen tar det väl 5min till och jag känner att det trycker på så jag ringer på klockan och hon kommer. Hon vill känna efter och nu var jag öppen 8cm, samtidigt tar hon hål på fosterhinnan, och nu jäklar. KL är ca 18.40.

Nu händer allt i en rasande fart. Ganska omgående kommer första riktiga krystvärken. Jag känner att jag inte får tag och ta i, ligger på sidan och trivs inte alls med det. Så jag ber att få komma upp i gynställning. Har riktigt ont i ryggen också, så jag ber M massera och det känns mycket bättre. Krystar några gånger, vet inte hur många men kan inte slappna av, klämmer tillbaka om man kan säga så och vill inte alls samarbeta. Men så hör jag hur de säger att de ser huvudet, och att det måste komma mer personal. Sen säger BM att nu Ulrika tar du i och så tar vi och ”klämmer” ut bebisen för den behöver komma ut nu. Då hinner jag tänka att nu händer det nått, slappnar av och krystar utan att känna krystvärk. Han kommer ut på en krystning kl 19,22. Mindre än 2 timmar efter att vi kom in. Helt perfekt givetvis. Visar sig senare att hjärtljudet hade gått ner lite och han hade bajsat i fostervattnet som var gulfärgat, vilket var lite oroväckande. Sen har jag lyckats klämma honom inne så han har en svullnad på ena sidan av huvudet, som kommer att lägga sig inom någon månad.

Han är alldeles underbar Ulrika! Och jag blir alldeles skakig när jag läser din berättelse, farligt det där när man läser sånt eftersom man blir så sugen på en till själv. Hoppas att han och ni mår bra nu!

Vilken liten goding Ulrika! Vad mysigt (men självklart jobbigt kan jag tänka) med en  liten en. Skönt att allt gick bra med förlossningen, håller med Karin, det är nästan att man blir sugen!

Har allt gått bra med tjejerna eller tycker de att det är tufft att få mindre tid och uppmärksamhet?

Karin; Skönt att du verkar trivas lite bättre nu där borta i öst, det kommer garanterat att gå bättre med Hugo om ett tag, men det är tufft det där när man märker att de inte trivs. Vi har haft många sådana duster här hemma, särskillt med Alina som tidvis har varit väldigt försiktig.Vi har försökt att låta det ta sin tid, men det är svårt ibland. I vissa lägen har vi upptäckt att det har funkat bättre att "pusha" lite  men det är svårt att avgöra hur mycket man ska försöka trycka på. Man vill ju inte att de ska bli mer skrämda heller. Svårt men det blir bättre!

Här är Måns sjuk igen. 4e feberomgången på ca 1,5 månad. Fattar inte vad det är, men jag hoppas innerligt att vi kan få en läkartid snart, förra omgången då han också hostade helt galet mycket var han inte tillräckligt prioriterad för att få en tid. Och sen har H haft vansinnigt mycket att göra på jobbet samt att han imorgon ska åka på mässa hela veckan. Så då är det bara att vabba för min del, igen. Usch vad det känns tröstlöst, samt att det självklart för Måns att vara så mycket sjuk, det har han inte alls varit tidigare.

Hej på er alla!

Johanna: Åh vad spännande att det snart är dags. Och det måste vara skönt att veta också exakt när det blir. Visst kommer du att ha lite ont efter snittet men det brukar gå över ganska fort. Jag tror att dina barn är i en ganska bra ålder för att få syskon eftersom de är så pass stora. Så det kommer säkert att gå jättebra, blir säkert två små-mammor till där hemma

Anna: Hoppas att det har lugnat ner sig lite med sjukdomar för er nu.

Jag har precis hittat en skola till Hugo som känns jättebra. Nu ska jag bara hålla tummarna för att vi inte är för sent ute utan att han kan få plats nu till hösten. Magnus skulle ringa och prata med dem idag. Sen så måste vi fylla i en ordentlig ansökan med allt från våra passnummer till en hälsoundersökning på Hugo. Skolan är internationell och kristen och det känns väldigt bra för min del så jag hoppas verkligen att allt löser sig nu.

Sen så har vi sålt huset i Sverige och löst alla lån och jag måste säga att det är en underbar känsla att plötsligt ha plus på kontot för första gången på 6 år. Sen så kan det kännas lite sorgligt att vi inte ska bo i huset längre men jag hoppas att vi hittar ett bättre hus när vi flyttar hem igen. Själv så väntar jag på att bli moster igen vilken dag som helst nu. Min lillasyster har bf i morgon och jag hoppas verkligen att bebisen kommer snart för hon börjar tröttna rejält.

Har någon av er haft barn som bits? Hugo gjorde det aldrig men Hanna gör det väldigt ofta. Det är oftast Hugo som råkar illa ut med bitmärken på rygg och armar. Ibland så bits hon när hon och Hugo leker och hon blir för uppspelt men ibland så gör hon det med flit när hon blir arg. Vi säger ifrån ordentligt men det verkar inte hjälpa. Några tips?

vill bara kika in och önska dig lycka till Johanna Hoppas allt går bra nu och se får vi höra sen hur allt gått och vad liten blev för något...

Lycka till Johanna! Vad spännande att veta när ni ska bli 3barns föräldrar! Det kommer säkert gå bra med stortjejerna. Det är ju stor skillnad nu när de är större och leker med andra barn på¨ett helt annat sätt. Men visst blir det garanterat jobbigt bitvis men jag håller tummarna för att bebisen blir ett nöjt litet barn som sover och äter!

Karin, Vad roligt för er att det känns lite bättre just nu och att ni har fått en plats för Hugo på skolan, det kommer säkert funka jättebra. Kan han prata engelska?
Jag vet att min systerdotter bet andra när hon var liten, kommer däremot inte ihåg vad de gjorde åt det men jag kan höra med henne.  Plus på kontot vad är det??!! Inget som har hänt på vårat iallafall och mer minus kommer det bli eftersom vi har bestämt oss för att fixa vår fasad iår (putsat hus). Men vad härligt för er!

Ullen: Hoppas allt funkar bra med alla barnen! Är storasyrrorna nöjda med lillebror?

Hej på er!! Nu har det äntligen kommit en familjelivs-applikation till iphone, så nu kanske jag blir bättre på att skriva här
Den 14:e maj föddes lille Pelle genom kejsarsnitt. I början gick allt bra (förutom smärta i axeln för mig efter snittet) men efter några dagar började han bli väldigt matt och orkade inte äta. Till slut fick han feber. Vi var inskrivna på sjukhus i en vecka. Jag skulle pumpa och ge i sond och sedan flaska. Varken jag eller mjölkproduktionen fixade pumpen så vi började ge tillägg. Nu får han både och, men jag gissar på att det mesta han äter är det han får på flaska. Det känns helt ok. Amningen var så jobbig med både Ida och Saga. Tyvärr är Pelle inte helt nöjd. Magen verkar besvära honom en hel del. Tack och lov är vi lediga båda två.

För ett par veckor sedan fick vi reda på att min mamma har cancer. Tumören sitter i tjocktarmen men det har spritt sig till både lever och lungor. Igår startade hon cellgiftsbehandlingen. Nu håller vi alla tummar och tår för att hon ska bli frisk. Det är så sorgligt och orättvist... Känns helt overkligt!

Kram på er allihop

Hej alla och glad midsommar!

Johanna: Vad fruktansvärt med din mamma, jag håller verkligen tummarna för att allt ska gå bra med behandlingarna och att hon svarar bra på cellgifterna. Det kommer bli en tuff tid framför er  men försök att se det positivt och kämpa för att hon ska få all den behandling som behövs! En jättekram till dig och hela familjen. Vi gick igenom samma sak för ett par år sedan med min svärmor och det är fruktansvärt svårt, men håll ut och håll ihop så att alla runt omkring får den stöttning den behöver. KRAM!

Jag hoppas det blir bättre snart med Pelles mage så att det blir lite lugnare för dig.

Johanna: Håller tummarna för att din mamma ska ta sig igenom sjukdomen på ett bra sätt!

Ni som hänger på FB kan ju kika in i vår grupp där för att se vad som hänt i mitt liv!

Önskar er alla en underbar Midsommar!