Tråden för familjehem/jourfamiljer/ kontaktfamiljer

Hej pappa kleerup!
välkommen önskar vi oxå.

Hej alla i tråden!
Vi har problem med vår yngsta placering  (7år) som inte sover om nätterna pga. mardrömmar etc.. Har för det första svårt att somna och vaknar sedan flera gånger under natten. Han är ny hos oss sedan i början på maj. Jag och min turas om att ta "nattpass". Vi nattar honom och sitter ofta kvar tills han har somnat men sen vaknar han igen! Nu börjar vi bli slitna efter 3månader med extremt dålig sömn. 

Någon som har några tips?

Hej!

Jag tror att problemet är övergående, men nog så slitsamt ändå! Vi hade liknande problem med vår äldsta som var nio år när han flyttade hem till oss. Han vaknade också ofta på natten och var både rädd och ledsen. Från en början gjorde vi som ni att vi delade upp nätterna. Det fungerade inte att springa upp varje natt så vi satte in en extra säng. Sen turades vi om att sova varannan natt på den. Resultatet blev inte mycket bättre. Han vaknade fortfarande flera gånger och ville nog försäkra sig om att vi låg kvar. Ingen sov vidare bra. Inte grabben, inte heller föräldern som låg i sovrummet intill och undrade hur det gick och hur den som låg i extra sängen sov kan ni nog lista ut själva.

En natt tog jag ett säkert i mångas ögon ganska opedagogiskt samt själviskt beslut. Jag orkade inte mer. Hade ont i hela kroppen av sängen och kunde inte heller själv sova.  Jag bar helt sonika in ungen i vår säng. Sen somnade han. Han sov i vår säng i nästan ett helt år. Inte helt rätt kanske och det tog ju fullkomligt kål på mitt och min frus samliv men han sov! Han vaknade fortfarande av mardrömmar ett tag men eftersom man låg på en tempurmadrass och inte i en tältsäng kunde man själv somna om igen efter att ha tröstat honom.

För oss fungerade detta bra. Vi hade dock enbart ett barn. Det var ju inte heller helt lätt att vänja honom av med att sova hos oss men det gick. Han hade blivit tryggare och kunde också sova då.

Hälsningar

P-Kleerup

Hej alla familjehem i denna tråd!

Jag skulle bli glad om ni ville dela med er av eventuella solskenshistorier?

Alltså barn som det har gått bra för, som har fått flyttat hem igen och fått det bra i sitt riktiga hem  

Många familjehemsplacerade barn kan aldrig flytta hem igen. Det behöver dock inte betyda att det inte går bra för dem.

/Mamma Kleerup

hej alla i tråden! Vi har varit familjehem i två år, till en tjej som har en uppväxtplacering hos oss. P.g.a hennes situation är det helt säkert att hon aldrig kommer flytta till sin biologiske förälder och vi kommer därför göra en vårdnadsöverflyttning nästa år.

Finns det några i tråden som gjort det som kan komma med några erfarenheter av det?

Pappa Kleerup......välkommen i tråden....kul med en pappa.....

Samsovning är ju ngt som många förespråkar, och våra placerade barn kan behöva det i större utsträckning än våra biologiska.

Jag tycker det är hemskt att neka barnen att komma om natten. Vill man inte ha dem i sängen får man lägga sig på en madrass eller liknande i deras rum. Eller skaffa en större säng till barnet och sova i den.

De söker det de inte fått, på natten tankar de energi, även mkt små barn gör detta. Det främjar anknytningen.

När vår förste kom till oss, var egna sängen tryggheten. Men efter ett par nätter blev det oroligt, så till slut låg barnet i fosterställning på min arm. Så sov vi flera veckor, efter hand såg jag hur barnet rätade ut sig, blev mer tryggt i sin sömn och nu när barnet varit hos oss i två år så sover det självt. Kommer kanske nån enstaka gång, men allt som oftast blir det på morgonkvisten.

Att vara familjehem....ja, det är nog livet.....