• Anonym

    misshandlar han mig psykiskt?

    Har en pojkvän sen ungefär ett halvår tillbaka, vi umgås konstant o har gjort sen vi träffades.
    efter ca 2 månader började vi utforska våra sexuella sidor tillsammans o tog in en extra tjej för en trekant.. även en annan tjej efter det.
    båda tyckte vårat förhållande blev starkare o vi kom varandra närmare..
    sen började hans intensivt sökande efter fler tjejer vi kunde träffa, jag var med på det, men sen helt plötsligt börjar jag bara bli svartsjuk, vi pratar om det, men han fortsätter, jag mår dåligare o dåligare, drar mig tillbaka, han börjar bli sur när jag inte vill vi ska träffa någon, för han "gör ju detta för min skull"..
    hur som helst, tiden går o förra veckan skrev jag ett brev till honom om att jag inte längre vill ha det såhär, jag pallar inte av att vi ska ha med tjejer just nu, jag ber han avsluta allt det, o satsa på oss istället, att jag mår dåligt av det!
    han blir SKITSUR för det brevet, o skyllder allt på mig, att han ju gjort det för min skull, för att jag skulle må bra osv. jag kände mig bara otillräcklig o undanglömd.


    han fortsätter prata om dessa trekanter, att han såg på mig hur glad jag blev, att han vill se det igen, jag säger att jag vill att HAN ska göra mig så glad istället.. tar två dagar innan han slutar ta upp det hela tiden..
    jag blir även beskylld i ett sms att JAG tagit bort våran speciella grej från HONOM... då kände jag mig ännu mer otillräcklig.. fått höra hela tidne hur han gjort det för MIN skull, men när jag ber honom avsluta det verkar han ha väldigt svårt för det, o han blir sur.


    detta kanske inte är det största problemet...
    vi startade även en firma, i mitt namn, o han sa att jag skulle sköta ekonomin o den biten vilket jag var med på, när första räkningarna o papprena började komma o vi skulle sätta in det i pärmar fick jag genast höra skit om dt, att jag gjorde fel, att jag skulle lära mig skilja på privata o firmans papper, var många gånger han "skällt ut" mig så jag börjat gråta.. även några gånger han inte ens brytt sig om att jag börjat gråta.
    känns som att han inte bryr sig om mig! han säger själv att han ibland är "hård" mot mig, men det är för att jag ska lära mig, o för att jag ska tain det han säger, men det stämmer, för då har jag fått fart o tagit tag i sakerna!
    sedan fortsatte det med att firmamobilen (som jag ville ha,o som jag valde) använder han nu som privata mobil o skryter stolt med att det är hans telefon, bilen som vi leasar säger han också är "hans bil", speciellt till sina barn (o tror han vill att dom ska säga till deras mamma att pappa köpt en ny häftig bil, hon är dessutom skuldsatt upp över öronen från deras förhållande).
    jag får knappt köra bilen, han ska alltid köra osv.. o allt det där står i mitt namn.
    även bråk kring räkningarna i firman, o börjar känna att han inte alls kommer hjälpa mig med dom, som han lovat..
    börjar känna nu att han utnyttjar mig.

    sedan är det tänkt nu att jag ska flytta hem till honom.. det jag först ville var att skaffa mig en egen lägenhet (bor i mitt hus jag har tillsammans med mitt ex), men sen började han lägga fram fördelarna med att jag flyttar till honom på en gång, sagt o gjort, vi bestämmde det.
    men känner att jag egetnligen vill bo i eget boene med min son först, o sen kansek flytta dit. kommer inte kännas som mitt hem, utan som att jag flyttat in där bara.. kommer bli trångt, jag kommer inte få en sus i hur det ska se ut eller inredas, min sons sakr kommer inte ens få plats i det rum han ska dela med min killes två döttrar (som också bor varannan vecka, det är samma vecka vi har barnen), jag kommer känna mig instängd, o när han dessutom säger att om jag använder lampor tända på dagen i hans lägenhet kommer han skälla ut mig så jag gråter.. för han tycker jag tänker för mycket lampor hos mig!

    jag börjar bli rädd för vad jag gett mig in på.. känns inte heller som att jag bara kan säga till honom att jag inte vill, hans barn blev jätteglada när vi berättade att vi skulle flytta dit till dom (hans barn gillar mig supermycket).
    jag fick för övrigt betala en våningssäng till dom.. för min kille har inga pengar.

    sedan är det allt hemma, han gör ingenting, han städar inte, plockar inte undan eller nånting.. knappt inte ens hos sig själv, fick en chock när jag kom dit första gången..

    läser dessutom i en bok av Unni Drougge "Boven i mitt drama kallas kärlek", kom till typ sida 38 o sen började jag känna igen mig i boken... precis som en vän till mig sa när hon rekomenderade mig o läsa boken efter att ha hört mig berätta om hur jag har det.. en annan vän till mig sa att en person i ett sunt förhållande inte skulle känna igen sig så pass mycket i den boken om det inte handlade om psykisk misshandel..
    vet inte längrevad jag ska tro...
    min kille verkar inte bry sig om mig, han säger att han älskar mig, sen i stort sett ignorerar han mig o verkar skita fullständigt i hur jag mår.
    han säger själv att han aldrig någonsin kommer bli en toffel igen (han sa att han gjorde allt för sitt ex), så är inte ens på tal att han ska tex massera mig nån gång eller klia mig på ryggen, men jag ska då klia hans rygg hela tiden..
    jag vågar knappt be honom om nått heller, man vet ju inte vad han får för sig.

    ska det vara så mycke begärt att han visar lite kärlek? tar hand om mig, pysslar om mig lite, håller om mig, kysser mig?
    känns bara som att jag tvingar honom till det när jag ber honom komma o lägga sig bredvid mig när jag ska sova... o sen att jag alltid får be om en godnattpuss..

    att han idag skulle va hemma hos sig tills imorgon (med hans barn), för att dom skulle få gå på dagis vilket dom ju behöver, o jag skulle få tid med min son ensam... han åkte kl 12, o vid 16 hde han ringt mig 3 gånger... o då har han själv sagt till mig att han tycker det är JOBBIGT när jag skickar sms o ringer när jag jobbar (han är arbetslös o går hemma)..så ringer han själv 3 gånger under 4 timmar..
    sen helt plötsligt dyker han upp hemma hos mig, han "överraskade mig" o kom idag istället, "hans barn ville det" som det så fint heter..
    jag kände hur jag sjönk till botten, jag hade varit glad hela dagen, fått lyssna på musik (vilket jag nöstan aldrig har chansen o göra längre, för han gillar inte o ha massa musik på om han inte är på humör, o jag klarar mig inte utan musik o det vet han), jag hade sett fram emot o mysa med min son, låta honom sova i min säng, bara va han o jag...
    jag höll på o börja gråta, kände en jobbig känsla i mig..kändes bara som att han hade förstört min dag, o att han nu håller på o tar min son ifrån mig också (eftersom jag nu ite kunde ha min mysstund med honom själv)...

    jag vet inte längre vad jag ska göra... känner mig kluven :(
    finns det några fler i liknande situation, o vad har ni gjort? jag tänker att det kanske bara är en fas, han säger själv att han är less på att gå hemma o att han blir rastlös av det.. kanske bara det som är problemet?


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-03-30 00:02
    o hans pendlande hela tiden, han säger att han älskar mig o jag suger åt mig, sen kastar han skit på mig igen.. o säger sen efteråt att han gör det för min skull o kommr med sina "undanflykter" o allt är bra igen..

    ett exempel på hur han beteer sig..
    "Sluta va så jvl misstänksam, ja e ärlig, o ja sa ja älskar dig, d borde fan räcka, o inga jvl krav på mig, ja hatar sånt,
    antingen så litar man o älskar en person el ej, älskar dig o litar på dig, d borde fan räcka, din misstänksamhet o svartsjuka gör
    så du mår dåligt, lita på mig för helv el gör d inte alls, bestämm dig nu, för du får mig o må dåligt när ja försöker få dig o må bra,
    men vad får ja för d? jo jag får skit för ja bryr mig om dig, det e tacken"

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-03-31 19:09
    har bokat en tid hos kvinnojouren nu, så på tisdag ska jag dit. får säga att jag ska på ett möte på jobbet, o hoppas på att han inte ska med mig in till stan...

    när jag pratade med hon på kvinnojouren sa hon att hon tyckte jag skulle komma o besöka dom, så jag fick prata med dom mer! hon fick min trådstart här skickad till sig via mail först, o då skrev hon till svar att hon ville jag skulle ringa dit, gjorde det när killen var iväg o handlade!

    ska föröska prata med min mamma ikväll om detta.. eller iaf se till så hon läser igenom detta, o sen vill jag nog helst ha kontakt med henne via mail om detta, kanske över telefon också..men som jag sagt tidigare, jag är mer för o skriva!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-04-02 23:20
    sitter o läser o läser...
    hittade lite om psykisk misshandel, o blir nästan mörkrädd när istort sett alla punkter stämmer in på honom!

    www.narcissism.se/page2.html

    www.narcissism.se/page7.html
  • Svar på tråden misshandlar han mig psykiskt?
  • Anonym
    Anonym skrev 2010-04-01 19:21:47 följande:
    Har du tagit reda på om det över huvud taget ligger något i det han säger? Han låter som en korkad ynkrygg snarare än en våldsverkare.  Jag tycker att det låter larvigt att du inte vågar lämna honom. En man som du inte ens bor ihop med.  Vad ska förresten kvinnorjouren göra och säga som du ska lyssna på? Det finns ju människor i den här tråden som ger dig helt adekvata råd som du ändå väljer att inte ta till dig. 
    återigen, det är inte bara att lämna! skulle det va det skulle jag ju bara sagt till honom att dra härifrån!
    o om han daskar till sina barn på rumpan, hotar dom med att göra det om dom inte är snälla (då han blir arg mot dom), han har sagt att han klappat till sitt ex (polisanmälning gjord), han har även berättat vad han tänkt göra mot hans ex nya kille.. är det inte några varningssignaler då? eller kanske är normalt att man ska tänka att man ska mixtra med en persones bil så personen ska köra ihjäl sig?
    o att han pendlar nå fruktansvärt i humör, lägger skulden på mig när det gäller alla fel!
    eftersom du varken känner mig eller honom tycker jag att dina uttalanden snarare själper än hjälper mig just nu.. o med tanke på att 99% av alla andra i tråden sägr att jag ska fly fort som fan från honom innan det blir värre... så känns det som att jag kanske tar deras ord mer på allvar än det du skriver.
    hade du själv varit i ett sådant förhållande? sa du iså fall åt din partner att det är slut?
    o jo, jag tar till mig, men som alla även säger, om man blivit manipulerad så börjar man tveka på det som sägs.. o jag tvekar fram o tillbaka hela tiden!
    (du kan ju läsa mitt sista inlägg innan detta hur det kan pendla).
  • Anonym
    Emil06 skrev 2010-04-01 21:11:55 följande:
    Ni har känt varann i 6 månader, bor inte ihop, hur kan ni ha gemensam ekonomi???! Min sambo å jag har bott ihop i 5 år, har 2 barn ihop, å har INTE gemensam ekonomi för det!
    i dec hade haninga pengar men jag hade pengar, så då fick jag stå för det mesta, o nu är det tvärtom..
    vi har istort sett "bott" med varandra sen i okt, umgåtts varje dag sen dess med undantag kanske 2-3 dagar... så mjo, vi bor väl tillsammans, meninte blivit sambos!
  • Anonym (skild)

    Fly för sjutton! Det är inte självklart för någon som blir manipulerad att de är det. Annars hade de inte urtsatt sig själva för det. Det är liksom det som är grejen med manipulera. Få de och tveka de som man manipulerar.

    Alltså kan du inte ta kontakt med ngn polis (kanske du känner ngn kompis kompis). Du måste ju kunna avsluta företaget? Bestäm en fika på en allmänn plats och ha med dig den här polisen och avsluta llt där. Försök i förväg ha kammat hem alla dina saker till dig och skit i det som inte är viktigt. T ex kläder osv. Sne bara säger du att tyvärr så vill jag avsluta både företaget och förhållandet. Just i den situationen kan han ju inte göra ngt. Sen måste du ha en vän nära dig hela tiden somdu kan kanske ha boende hos dig.

    Du kan inte med hjälp av hans ex sätta dit honom? Hon måste ju dör för att göra det? JAg menar vittnar du mot honom att han daskar till sina barn så lovar jag dig att han inte får träffa de på ett tag iaf inte ensam. Vittnar du också om att han ska mixtra med bilen osv så måste han ju åka dit på det. Sätt dit honom!!!!
    Du måste ju kunna få skyddad identitet.

    Fy stackare vilken skit du är i. Hoppas du reder ut det. Jag hoppas du reder ut det. Kan du kanske inte kunna få honom och vilja lämna dig`Typ bli skitslapp och inte göra ngt. Varken disk el mat el tvätt. Totalt ointresserad av sex. KAnske spela skitdúm inför polarna och göra bort honom som bara den?  Sen när han blir aarg så bara låter du det rinna av som vatten på en gås...

    Äsch jag vet inte men lycka till....

  • Anonym
    Anonym (skild) skrev 2010-04-01 21:31:33 följande:
    Fly för sjutton! Det är inte självklart för någon som blir manipulerad att de är det. Annars hade de inte urtsatt sig själva för det. Det är liksom det som är grejen med manipulera. Få de och tveka de som man manipulerar. Alltså kan du inte ta kontakt med ngn polis (kanske du känner ngn kompis kompis). Du måste ju kunna avsluta företaget? Bestäm en fika på en allmänn plats och ha med dig den här polisen och avsluta llt där. Försök i förväg ha kammat hem alla dina saker till dig och skit i det som inte är viktigt. T ex kläder osv. Sne bara säger du att tyvärr så vill jag avsluta både företaget och förhållandet. Just i den situationen kan han ju inte göra ngt. Sen måste du ha en vän nära dig hela tiden somdu kan kanske ha boende hos dig. Du kan inte med hjälp av hans ex sätta dit honom? Hon måste ju dör för att göra det? JAg menar vittnar du mot honom att han daskar till sina barn så lovar jag dig att han inte får träffa de på ett tag iaf inte ensam. Vittnar du också om att han ska mixtra med bilen osv så måste han ju åka dit på det. Sätt dit honom!!!! Du måste ju kunna få skyddad identitet.Fy stackare vilken skit du är i. Hoppas du reder ut det. Jag hoppas du reder ut det. Kan du kanske inte kunna få honom och vilja lämna dig`Typ bli skitslapp och inte göra ngt. Varken disk el mat el tvätt. Totalt ointresserad av sex. KAnske spela skitdúm inför polarna och göra bort honom som bara den?  Sen när han blir aarg så bara låter du det rinna av som vatten på en gås...Äsch jag vet inte men lycka till....
    vet ärligt talat inte hur jag ska gå tillväga... ska se vad kvinnojouren säger på tisdag!
    känner ju inga här, så är helt ensam, har mitt ex här i närheten, men det är allt.. o är osäker om han skulle stötta mig igenom detta pga alla problem jag har med honom också (inget som ens är i närheten av detta, o mycket har nog blivit värre pga min kille inser jag nu)..
    också funderar på o få honom o lämna mig istället.. men tror det skulle bli vääääldigt långdraget.. o är jag otrogen mot honom så kommer han HATA mig, o då finns stor risk att han ger mig ordentligt med skit efteråt (typ som med hans ex)..
  • BaraCarolina

    Har bara läst TS och det får mig att må dåligt trots det inte e mig han är så dum mot.
    Han klappar slår, klappar slår......

    Han verkar vara en stor idiot som jag personligen tycker du ska göra dig av me både privat och i affärer.
    Han är inte snäll mot dig.

    Du förtjänar någon som är snäll mot dig och behandlar dig me respekt och kärlek. Hör vad du säger och respekterar när du inte vill något mer.

    Jag önskar dig all lycka i framtiden och jag tycker du gjort rätt som kontaktat kvinnojouren

  • Anonym

    o så hann det pendla en gång till..
    han kommer in i köket där jag sitter, o han ser att jag sitter o småler, o han frågar på en gång vad jag ler åt så finurligt, o man såg på honom att han tog det till sig..
    sen ställer han sig på andra sidan bordet o börjar säga att han förstår mitt brev jag skrev nu, att det "börjar sjunka in nu", o att han också tyckte det gick lit för fort fram o blev för mycket..
    o han stod o förklara att han tänkte för mycket på sitt ex, att hon bestämde så mycket över saker, o han hatar när någon bestämmer över honom, han sa även nått där om att han ville ha "makt" (vilket fick mig o reagera), o han menade på att jag tog beslutet själv om att avsluta med trekanterna.
    (andra gången idag han säger att jag bestämme för mycket, dels där när vi vek tvätten o pratade om ekonomin i firman o att jag ville få bort räkningarna)

    dock så kände jag ju då att han kanske ändå inte är ett svin, o att han kanske bara va i nån fas.. o då känns allt ju bra! men han var tvungen att börja spinna på det igen, om att han ville vi skulel träffa tjejer sen igen..
    sen efter vi hade diskuterat detdär ett tag gick han fram till mig o kysste mig massa o sa nått om att han ville ha sex med mig.. alltid detta slutskämtande om sex när han pratat/gjort om "gulliga" saker...

    så det pendlar som fan, o jag vet inte vad fan jag ska tro längre!
    så känns det helt plötsligt ok..

    måste gå o sova nu, jobb imorgon, o så föröksa få till så jag får va hemma med min son själv i helgen.. dock kommer han nog tycka dom ska åkapå lördag istället (eftesom jag slutarkl 17, o blir sent o åka hem till dom då..)... o då sitter jag ju i klistrt med o komma med en undanflykt... :( får komma på nått bra på jobbet imorgon!

  • Anonym (Tess)

    Hej igen.
    Vad glad jag blir när jag läser att du har kontaktat kvinnojouren. Bra jobbat!

    Sen är det självklart att du pendlar, för när han är gullig är han sån som du vill att han ska va. Men det ger inte honom rätten att en stund senare behandla dig som skit. Ledsen att säga det, Men han kommer aldrig att ändra sig. För han har inte insett att han gör fel. (han gör ju tydligen aldrig fel enligt honom själv... )
    Du kan inte ändra på honom heller.

    Du kan få någon som är gullig mot dig HELA tiden. Någon som behandlar dig med respekt och som vaknar varje morgon och tänker: "Wow, vilken pangbrud jag har. Jag är världens lyckligaste som får vara hennes!"

    Lycka till nu, jag tänker på dig!

  • Anonym (Känner igen)

    Jag har själv levt med en man som pendlade fruktansvärt i sitt humör. Ena sekunden var man den mest underbara varelse som fanns, nästa sekund var man en hora, f**ta, luder. Han missbrukade allt som kom i hans väg, min självkänsla, min tillit, mina pengar, sina vänner, sin familj, andra tjejer.

    Det tog mig fyra (ja 4) år att klara av att lämna. Detta trots att alla under lång tid vädjat till mig att flytta ifrån honom, tom hans egna kompisar. Den dagen han slog så gick jag, trodde aldrig att han skulle göra det.

    Följande år efter det att jag flyttat så fortsatte hoten, som blev allt mer hotfulla, han skulle döda mig osv. Jag sökte råd hos kvinnojouren och dom sa samma till mig som till dig. Dom kom hem och hälsade på hos mig och med deras stöd så orkade jag göra det oundvikliga, nämligen att polisanmäla honom för grov kvinnofridskränkning samt fick igenom ett besöksförbud.

    Så om du frågar mig så är svaret JA. Det är psykisk misshandel.

    Om du vill inboxa mig, kan jag skriva här icke anonymt. Kan vara skönt att få ventilera med någon, för det är många gånger man behöver höra att det inte är ens eget fel och att det han gör inte är rätt.

  • Anonym

    ska strax åka o jobba, hoppas på det bästa med min helg själv med min son!
    skriver sen hur allt går!

    hopps ni alla får en bra dag!

  • Anonym (dead end)

    Lite nyttig helgläsning? - Det osynliga våldet http://www.narcissism.se/

    "Som offer gör man klokt I att glömma vad man lärt sig, I det här fallet är det ens fel att två träter. Den enda relation som är möjlig är en ”ickerelation” på narcissistens villkor, det vill säga en relation utan ömsesidighet, respekt, tillit, empati och ärlig kommunikation.


    Och häri ligger oftast den svåraste, och mest smärtsamma, utmaningen för anhöriga, partners, vänner och kolleger till narcissister - Att släppa taget om illusionen, det som kunde ha varit, och att ta till sig och acceptera faktum, det som är."

    Hoppas erkligen att du tar dig där ifrån - helst redan igår.

Svar på tråden misshandlar han mig psykiskt?