Runt juni kom de ut - del 17

Tina - spännande med flytt till friskoledagiset - det blir ju säkert jättebra. Jag tänker också så, att det borde vara lättare att byta nu än när man ska börja skolan. Och Anton och Emil har ju förmånen att ha varandra med! Samt storebror på skolan! Nåväl.  Vem vet, Liv kanske börjar på friskola inne i stan i vilket fall som helst och då spelar inte närhetsfaktorn in ett dyft. Fast då har vi iaf haft det praktiskt ett tag. Finns en trespråkig förskola och f-9 skola där vi funderar på att Liv ska gå sedan (engelska, franska och svenska). Hon har en kompis som går på förskolan där och hans engelska har blivit så mkt bättre sedan han började där - hade varit kul att ta fasta på den biten för Livs och Zoes del.

Ah, har hängt ut tvätt idag Solen skiner och nu ska utemöblerna fram!

Trevlig helg

En liten stund med kaffekoppen för mig själv - då hamnar jag framför datorn!

Igår hade vi Livs bästis från dagis på besök. Vi var som vanligt lite fundersamma efteråt - är vi ovanligt strikta som föräldrar??? Pojken ställde sig på stolen vid matbordet, sträckte sig efter kexen, smulade ner hela bordet och golvet; när han kom in sprang han direkt in till alla leksakerna, skulle ta på allt, dra ner grejerna från hyllorna, etc. PÅ toaletten när de tvättade händerna lämnades handduken på golvet. Jag tycker de flesta barnen som kommer hit gör så, med leksaker -drar ut dom, ska pilla på allt, lämnar allt i en hög efter sig. Alltså, jag fattar ju att barn vill utforska nya ställen, speciellt där det finns leksaker Men Liv hade aldrig rivit ner grejer från någon annans hylla.Och vid matbordet sitter hon ner. Etc. Ja ja, det kanske låter bagatellartat, men jag är helt enkelt förvånad! Nåväl, det var ju jätteroligt att ha pojken här - man får bara städa lite extra efteråt Men ärligt, är det vår dotter som är underlig, som inte RIVER ner så där, STÅR vid bordet så där? Allt är liksom så hetsigt?!

Alltså, Liv leker ju med sina leksaker också - det ligger högar av klossar och lego på vårt vardagsrumsgolv just nu. Det är mer det där rivandet och slitandet och liksom oförmågan att se rummet som jag vill åt. Även att det är precis som att barnen inte ser skillnad på "egna" och "andras" saker, att de behandlar en annans hem som vore det ens eget? Kanske är det som sagt vi som är underliga men jag vill verkligen veta, är det så konstigt att tycka att barn bör kunna vara liiiiiite sansade i andras hem?! Hemmet är ju till att levas i, men kanske inte till att rivas i?!

dumas - Melvin låter ouppfostrad när jag läser det du skriver Han kan lätt riva ner varenda leksak hos nån, handduken kan ligga på golvet osv, han skiter fullständigt i vad vi säger. Jag antar att det hör trotset till. vi tjatar o tjatar, och lyckas vi få honom att göra nåt så är det med bråk och tårar. Jobbigt. Man vill ju att han ska sköta sig bland folk.. Han sitter still vid bordet, men han frågar inte innan han tar nåt, det blir gansk amycket smulor osv... och han sitter inte kvar tills alla är färdig aheller (fast den biten har vi inte tjatat om... hellre att han går o leker än sitter vid bordet o är asjobbig, då får vi ingen matro.)

skrattmaja - jag gillar inte ordet Ängel över huvud taget, för mig handlar sånt om döden, inte födelse. Vilket då ger mig naturliga skäl att ha svårt för namnet Engla, det är ju så många döda bebisar som fått det namnet just pga att det låter som Ängel. Så en låt om änglar skull ejag inte välja till ett dop. Men associerar man inte ordet ängel med döden, så är det ju inga problem att ha såna sånger på dop. Man gör ju vad som känns rätt för en själv o sin familj.

dumas: Jag hade sagt till killen och sagt att "hos oss så..." Leia gör ju alltid som man säger. Hon gör ju allt "perfekt" Men Stella däremot, hon är förvisso bara ett år men säger man till henne tittar hon på mig, och lägger till världens gapskrik och sätter händerna framför ansiktet och verklien "agerar ut" sina känslor för att hone j får som hon vill Jag menar, har svårt att tänka mig att vi kan vara lika "hårda" i uppfostran med henne. Där gäller det nog att välja sin astrider. Det kommer bli annorlunda än vad det var med Leia. Alltså spelar barnens personlighet in som en roll med. Ihop med vilka regler som gäller hemma. Äta i soffan är dock aldrig ngt som mina barn kommer få göra eftersom den var alldels för dyr för det

tina: Ja det e ju förskräckligt. Att han ger sig på henne. Tur att han kommit in nu då.

mamsie: Känns som att Solsidan vart meningen med livet på fredagar senaste veckorna. Ja då kanske det är mitt liv som e lite trasigt.. men där får man alltid goa skratt o kan koppla bort allt frå smärta till sjuka barn!

tesse: samma här, du vet väl om att du e värdefull, samt måne o sol

tesse o ni andra: Ni har jag fått en förtydligad förklaring, små dos antidepp har en positiv inverkan på wiplash eftersom det är nerverna här med som e skadade. så det e värt ett försök så klart. Har konstant nervpåverkan i båda armarna. sedan så mår jag ju skit i allmän het med och som ngn sa var det du tina? Jag har ju lika mkt rätt som alla andra o m bra, har ltie svårt tt få in det i mitt tröga huvud bara. Vet inte varför?! Måste ha ngt med min uppväxt o göra, att jag liksom alltid ska klar mig själv (vilket jag fått göra) samt inte värdesätter mig själv som person liksom (utan efter det jag gör/åtstadkommer).

Kreativ, Lovis,  - ja  men visst har det med personlighet att göra, hur barn gör, vad man kan förvänta sig osv. Liv är ju hyfsat lugn i det mesta så det har ju säkert med det att göra att vi tycker många andra barn är lite "mycket" på det där fysiska sättet,, hur de rör sig i ett rum och beter sig vid ett bord. Jag  menade inte så mycket att barnen är "ouppfostrade"... Sedan  tycker vi alla säkert att det finns saker som är mer eller mindre viktiga i det sociala samspelet.

Intressant anyhow

Ängel - jag har också väldigt svårt för ordet ängel i relation till levande barn. "Min älskade ängel" låter för mig som mitt älskade döda barn. Helt fel blir det alltså för mig med änglar och dop som kombo. Jag har faktiskt funderat jättemycket på det där, om det bara är jag som tycker det är en konstig kombination, levande barn+ängel!!!

dumas: Håller med dig helt, ängen och levande barn går inte ihop för mig.

Jag har haft två olika dikter på leias o stellas dop,

du äslkade barn.... (leia)

och det är som ett mirakel...(stella)

båda passar perfekt p barndop o på stellas dop i somras började publiken gråta när jag läste dopdikten (då var det inte ens min släkt utan anhöriga till det andra barnet..)

Dumas - precis så är mina barn. Båda två. "Lite mycket, på det där fysiska sättet". Jag kunde faktiskt inte beskrivit det bättre själv! Det är jobbigt. Det verkar så ouppfostrat. Vi är allt annat än slapphänta, vi tjatar och manar o har oss, men det tar sån tid innan det leder nån vart! Tycker det är jättejobbigt på gården tex, när nån familj dukar upp till fika utanför sin ytterdörr (man har som en liten uteplats där intill väggen)... Melvin springer raka vägen dit och tigger!!! Jag kan tänka mig att Ida gör likadant, hon har inte hamnat i den situationen än, men hon gör ju som brorsan...... men hon är iaf van att få ett nej när det gäller ätbart, hon är ju allergisk.

Hur som helst, jag och grannen har barn i samma åldrar, och hon brukar säga till mig att ojoj, jag som tycker mina barn är energiska och aktiva och bråkiga, men nu tycker jag nog att de är rätt lugna ändå! Då syftar hon på mötet med mina vildingar. Haha.. (Hon menar inget illa, vi skrattar åt det hela). Jag i min tur brukar sucka och fråga om vi ska byta barn en stund, så jag också kan "sitta o läsa en bok medan barnen leker i sandlådan"...... Barn är olika, och aktiva barn som tar stor plats och tar för sig, verkar ju mer ouppfostrade än andra, de syns ju och t"ar plats". MEN - bara för att mina ungar är såna, så är det INTE okej att springa fram o tigga så där när det vankas fika hos någon!! Hoppas verkligen att vi lyckas få pli på den situationen... *pinsamt*

Jag är lite avundsjuk på en kompis ibland, hennes barn är så lugna och snälla, och görs det nåt bus så räcker en tillsägning så är det över sen. Medan det blir världens grej, tjut o böl o skäll osv, när det gäller mina egna barn. Hur gör folk för att få barnen så lugna och snälla!??!?! Ge mig trollspöt!

Här är en till med ett "ouppfostrat"barn...i alla fall just nu. Måste bara tillägga att det beror helt på vem hon leker med hur vilt det blir men...helt orädd leder helt enkelt till en del.
Känner sååå igen Kreativs tiggande små...håller med om att det är pinsamt men å andra sidan skulle inte jag tycka att det var konstigt om ngt annat barn kom fram till oss när vi fikade...de är ju barn liksom. Senast idag lyckades Nellie få både bulle festis o kaka ute på gården...skönt att inte jag var med utan pappa o faster.

Har varit på urkonstigt humör idag. Ilska irritation, tårar osv. Blev nästan rädd för mig själv nu i em för allt gick överstyr för mig kände jag....inte alls likt mig...ikväll kom mensen....aha...så var det ja. Gissa om jag har major PMS...hade nästan hunnit glömma eländet sen sist.

Änglar och dop verkar ha blivit ett hett diskusionsämne ..föstår hur ni tänker men upplever inte att texten leder tankarna dit alls så nu är det spikat.

"Förr så var jag alltid på väg.
Jag försökte fånga en dröm.
Och jag trodde jag visste vad jag ville ha.
Du har väckt mig ur min sömn.

Plötsligt var världen helt ny.
Allt stannade upp när du kom.
Och jag såg dig och jag visste av hela min själ
att nu börjar allting om.

Himlen måste sakna en ängel
för en finns här hos mig
Hon vilar i min famn.
Himlen måste sakna en ängel.
Hon ligger tätt intill mig,
så tryggt på min arm.
Kan det vara sant att jag får älska dig?
En av himlens änglar har landat här hos mig.

Gryningsljuset smyger sig in.
Finner ro i ditt andetag.
Och jag inser med ens
att jag väntat en evighet just på denna dag.

Plötsligt slår du upp dina blå.
Styrkan i din blick gör mig svag.
Men helt utan att döma ser du på mig.
Och så börjar våran dag."