Påträngande svärföräldrart
Jag har problem med mina svärföräldrar som jag inte vet riktigt hur jag ska lösa på ett smidigt sätt.
Ändå sedan vår son föddes för två år sedan så kräver de att få komma till oss och "hälsa på" minst varannan månad. De bor ca. 60 mil bort. Av olika anledningar så har de lyckats få igenom detta sen sonen föddes. Men nu känner jag att jag inte orkar ha det så längre.
Vi bor i en liten 2:a på ca 55 kvm, att bo fyra personer samt ett barn på den ytan blir mycket trångt och påfrestande. Vid två tillfällen har de stannat hos oss i tio dagar!! Jag var nära att bryta ihop varje dag under den perioden.
När jag nämner detta "dilemma" för utomstående så säger de oftast att det måste vara jätteskönt för oss att "få hjälp" hemma på det sättet varannan månad. Få avlastning och kunna vila ut. Men så är det INTE kan jag säga. När de är här så beter de sig som att detta är ett hotell. De går upp tidigt på morgonen (kl 6) före vår son som går upp mellan 7-8 på helgerna. Eftersom vi bor så trångt så är det ju definitivt helt omöjligt för oss att sova vidare. Sedan ska de ha frukosten framdukad, de "beställer" ägg av mig som de vill ha tillreda på olika sätt. Efter frukosten dukar jag eller min man undan medan de sitter i soffan.
Samma sak med lunch och middag. Den tillreder oftas jag. De kan på sin höjd skala några potatisar.
Och avlastning med sonen?? Glöm det. De är inte intresserade av att leka med honom eller någonsin gå till lekparken. Det är alldeles för farligt där. Om de ska "leka" med honom så får han sitta i svärmors knä och så kan de sjunga eller läsa en bok kanske. Vilket han gillar, i ca 5-10 min, sedan blir han uttråkad på dagarna.
Ska de gå ut med honom så får han inte gå själv eller springa runt i lekplatsen. Det är "finpromenader" i vagnen som gäller. Det är inget fysiskt fel på mina svärföräldrar utan de är pigga individer på strax över 60.
Vidare så kan de inte låta bli att "ta över" i vår uppfostran av sonen när de är här. Han får inte kladda ner sig utan ska torkas efter varje tugga som han tar. Han får inte äta äpplen för de kan han sätta i halsen. Han får heller inte äta kex eller någonting överhuvudtaget som kan innebära en "risk" för honom. Att detta går bra i vanliga fall är något som de inte verkar ha funderat på. När sonen tar sig fram i vår lägenhet så springer svärmor före honom och liksom ställer sig för att hörn som han eventuellt skulle kunna trilla på. Bokhyllor, bord, dörrkarmar osv. Det blir en väldigt stressad situation för oss.
Nu var det en månad sedan de var här och de vill veta när de kan komma i juni (de ska även komma i augusti och då stanna i en vecka). Jag känner att jag inte orkar ha det så. Min man håller med mig och blir även han stressad av att ha dem här och tycker att det är påfrestande på alla sätt och vis. Hur har ni andra det? Någon som varit i samma situation?
Jag vet inte hur jag ska kunna säga ifrån till dem utan att såra dem. Ta in på hotell skulle de aldrig göra, då sover de hellre i bilen. Varför vet jag inte. De har gott om pengar. Vad ska jag göra i denna situation?