Snälla hjälp mig. Jag har fått höra att dottern väldigt ofta sover i pappas säg, fastän hon är 11 år och börjar få små bröst! Visst vill hon ha kramar och närhet, men jag har sovit 1 natt brevid henne det senaste året, då bad hon verkligen om att jag skulle stanna och kramas för hon var ledsen. Han verkar sova brevid henne varje natt, trots att hon har eget rum. Vad ska jag göra? Det känns inte rätt!
Men jag kan tycka att varför ska du bry dig om hur dom gör där. Hon sover i sin säng hos dig och i pappas säng där..och? Det är ofta lite olika på båda ställena, det kommer man inte ifrån. Jag tycker att det finns värre saker att oroa sig för isåfall. Huvudsaken är att ni har samma grundläggande syn när det gäller uppfostran... Vart man sover tycker inte jag är såå viktigt i den grundläggande synen...om dotter är glad och trygg hos pappa, vad är då problemet.... Som sagt så finns det värre saker att oroa sig för i ett föräldraskap....(speciellt med skilda föräldrar).....
Jag har alltid varit pappas flicka och han kan fortfarande berätta om när jag kom mitt i natten och ville sova hos honom. Aldrig hos mamma. Jag låg framför honom och han höll sina armar om mig och det var det mysigaste och tryggaste i hela världen. Det var oftare när jag var yngre, men även då och då när jag var i din dotters ålder. Min pappa tyckte det var supermysigt och han minns det med värme i hjärtat, men det var för min skull jag sov där. Handlade inte om att jag var rädd, utan för att det var mysigt och jag sov bra där. Det var tryggt med pappas armar omkring mig. Sova hos mamma var inte samma sak. Dels var jag som sagt pappas flicka, men hon låg inte heller still. Det var helt enkelt inte lika mysigt.
Jag var ALDRIG rädd men sov där ändå... Jag vet inte, jag vill än idag som vuxen sova med någon (ungarna, en kille, en kompis what ever)...
Det är konstigt, som barn SKA man sova ensam i sin egen säng i sitt eget rum annars är nåt fel- men efter puberteten så spenderar de allra flesta av oss våra nätter i samma rum och säng som någon annan.
Spännande eller hur?!=)
Jag sov också länge hos min pappa. Jag var ganska mörkrädd när jag var liten, men också när jag blev äldre och inte alls var särskilt rädd tyckte jag att det var hemskt mysigt att sova ihop med min pappa. Jag bökade ner mig bakom hans rygg och lade en arm runt honom. Bättre än så gick inte att sova.
Och min och pappas relation förändrades inte av att jag i elvaårsåldern började få bröst. Inte sjutton hade mina bröst något med oss att göra. Han var ändå min pappa och jag hans dotter. Han tänkte inte på min antydan till byst och det gjorde inte jag heller. Det går liksom att mysa utan att lida av någon störning.
Min bonusdotter som är sjutton år knökar relativt ofta ner sig mellan min man och mig. Och ligger inte jag där så ligger hon gärna nära sin pappa med ett eller två ben slängda över honom. Sedan ligger de där och pratar eller läser och njuter av varandras närvaro. Man kan faktiskt behöva fysisk beröring och närhet även efter att man blivit förpubertal eller till och med passerat puberteten.
Jag tycker inte att det är något konstigt med det...min son som snart fyller 10 vill gärna sova bredvid mig...han känner sig tryggare då säger han.
Jag sov hos min pappa sista gången när jag var 14 år. Och jag började göra det EFTER mina föräldrars skilsmässa för att jag var lite mer otrygg i pappas nya lägenhet. Konstigare än så är det inte,kanske likadant för din dotter?
Jag var väldigt tidigt utvecklad,men inte hade det något med min pappas och min relation och göra.
De flesta jag känner sover dessutom hellre med någon annan i samma säng. Jag själv är sån med. Vill helst sova med pojkvännen,men är inte han hemma sover ofta kompisar över och vi sover i samma säng. Både kvinnliga och manliga vänner,men inte görs det några närmanden inte.
jag låg mellan mina föräldrar när jag var 11 år !
eller låg jag på mammas plats när hon jobba natt / pappas när han jobba natt.
Min son är 9 år & sovr bredvid mig i min säng när min sambo jobbar
Jag är ledsen TS, men jag ser liksom inget konstigt i det hela?
Så er dotter och hennes pappa delar en stor dubbelsäng när hon bor hos honom? Jaha? Att ha en nära relation med en förälder är ingenting FEL eller konstigt. Det är fint.
Jag minns att jag pussades (på munnen) med min mamma tills jag var 12-13 år. Inte hade vi någa "orena" tankar för det - det var bara så vi visade kärlek. Då en gång fräste min syster ifrån ordentligt - sa att det såg äckligt ut och att man bara pussades med sina föräldrar när man var liten. Den dagen slutade jag pussa min mamma eftersom jag fick höra att det var "äckligt".
Än idag har jag svårt för att släppa på garden och ens ge henne en kram, bara för det där! Så passa dig vad du säger till er dotter så du inte förstör en fin kontakt.