Manlig sterilitet

"Provrörsbefruktning"? Betyder det att du har en form av spermieproduktion trots allt? Uppfattade det som att du opererat bort testiklarna, eller hängde det samman med IVF-metoden?

Vet inte riktigt vilken typ av kommentar du vill ha, men beklagar din sterilitet. Är det viktigt för dig att barnet är biologiskt om du är öppen för donation?

Jag vet inte exakt vad skillnaden är med IVF och provrörsbefruktning.
Jag har inte några spermier (om jag har så måste jag nog undersökas och "forskas" på. Läkarna hade nog häpnat över detta. Jag kände mig bara att skriva av mig lite om detta och se om det är så att många män är i samma "skrot och korn" som jag. Vet att vissa även inte har bra spermier och att de är "slöa". Men jag har dock inga och en "dröm" någon gång är att skaffa barn på ett eller annat sett.

Just i skrivande stund är jag singel och vill också skaffa tjej först kanske....

Är det så att man har en stark saknad efter barn när man har svårt att kunna göra sin tjej med barn eller har jag fel?

Jag är inget proffs på IVF och provrörsbefruktning, men har fått för mig att det är samma sak! ;o)

Kanske längtan blir större när man de facto inte kan få egna biologiska? Man suktar ju generellt oftast mer efter det man inte kan få... Men du kan ju få barn, även om de nu inte blir biologiska. Blod ÄR inte tjockare än vatten.

Ditt liv behöver inte alls vara kört för att du är steril. Jag förstår att det käns svårt att likställa sig vid tanken men det finns många vägar att bli lycklig på. Du kan ex. träffa en kvinna som du vill ha barn med och tsm kan ni åka till London och hon kan bli grravid med hjälp av spermadonator, ni kan adoptera eller så kan du också träffa en kvinna som redan har barn. Det finns många "män" som exempelvis överger kvinnan då hon är gravid/bedrar henne under graviditeten.

Du kan också arbeta med barn för att omge dig med barn. Eller exempelvis ta hem ett barn från Ryssland som är i behov av att ha en vettig familj under några perioder i sin uppväxt. Du kan också satsa på mycket som blir svårt om man har barn.... Jobba mycket, resa och spara pengar Dessutom kommer du antagligen inte få en trött kvinna som fött barn

Vad jag önskar mig med när det gäller att "vänta barn" med en kvinna. Det är allt det där när kvinnans mage växer och allt det där.
Det gäller även att önskan blir starkare, då att man själv inte har nått förhållande i kombination att man sneglar åt andra som redan har familj. Jag är inte ung längre, men heller inte gammal. Både syskon och släktingar har barn och en del vänner eller bekanta eller nått är gravida och ska snart föda. Jag sitter här på FL och nästan "sörjer" över att jag inte har varken det ena eller det andra som "behövs" för ett förhållande och barn... Men men... Jag tackar ändå för pepptalk!

Jo det är ju det med debatt och alla dessa konstiga saker vi får i luft/vatten och annat som sprids av kemikalier. i en by eller ort eller område i sverige så fick jag reda på att ex antal familjer fick tvillingar. Ingen vet varför. Men påstår att det är vattnet.. Jag vet inte. Men all lycka för dem och deras familjer. Andra får tvärtom. Inga barn alls.

Samma Fröken!

Jag vet inte.. Nått "nyttigt" eller nått annat kul finns där.. Minns dock ej var just nu hihi

Totek: Ville bara skicka lite uppmuntran. Du är inte ensam även om jag kan förstå att det känns så ibland. Min man har inga spermier i sin "sats". Däremot hittade man spermier i den ena testikeln. Så vi har trots allt en chans att få biologiska barn. Är mitt upp i ett IVF-försök nu.

Men OM man inte hade funnit spermier så hade vi tagit oss till Danmark (eller köat i sverige) för att få spermiedonation. Då får du se din kvinnas graviditet och jag tror nog att du skulle känna att det är ditt eget barn... för du skulle ju vara barnets pappa även på pappret, även om det inte skulle vara dina gener.

jag hoppas du hittar rätt kvinna så att ni kan bilda familj. Det finns många vägar till ett barn....

Hej Totek!

Lider av samma tankar/situation som du, är 23 just nu, och kom underfunn med att jag var steril redan vid 17 års ålder då jag försökte skaffa barn med mitt ex.. Jag testade mig fyra gånger och fick samma resultat om steriliteten, du är inte ensam iaf. Skriver av mig lite också med att det faktiskt varit svårt att finna en kvinna som accepterar ett adopterat barn och/eller donationsbefruktning, speciellt i den ålder kring mig (20-30), bland annat mitt ex som jag var tillsammans med lämnade mig då hon fick alla resultaten, efter 4 år. Jag klandrar henne inte och jag lever vidare och har faktiskt accepterat steriliteten själv (har problem med extremt slöa spermier), barn är barn i all ära!

Det finns underbara kvinnor där ute för oss också, som accepterar våra problem.
Jag vet det, för jag dejtar en singel mamma just nu med en underbar dotter

P.S. Vi är inte mindre män för det! ;)

Kände bara för att skriva detta, dock har tråden inte varit aktiv på länge :)

Vi är ett par som fick reda på i april 2011 att min sambo helt saknar produktion av spermier. Vård värld rasade! Att läsa dessa forum gör att man inte känner sig så ensam.

Till Totek och Tommy R, ni är inte ensamma och jag är alldeles säker på att det finns kvinnor som accepterar era problem. För mig har det aldrig varit en tvekan alls. Vi kommer att få barn på ett eller annat sätt, men vägen dit är lite krångligare än för många andra. Vi har ett hinder på vägen, men inget hinder som vi inte tar oss igenom. Tro på er själva, ni kommer att hitta en lösning längs vägen, även om vägen dit för med sig många uppförsbackar...

Vi kämpar vidare och jag är helt säker på att vi snart blir en familj! Vi funderar på om Danmark och insemination är ett alternativ för oss. Men än är detta ganska nytt och vi bearbetar sorgen. Det är en stor sorg, det går inte att komma undan. Det kommer alltid att vara en sorg, men man kanske kan hitta alternativ och vägar som gör att sorgen är lättare att leva med!

Bara att ställa frågor om så vill, skicka ett meddelande.  Min sambo svarar om ni vill ha någon att "prata" med!