Sökes! Framgångshistorier trots lågt AMH

Jag är 40, närmare 41. Kan knappt fatta det själv. Väntade allt för länge på den rätte och levde lite i förnekelse ang. min biologiska ålder. Så nu måste lilla bönan stanna!

Sjöhästen och Zwillinge! Det är typiskt att känna både hopp och förtvivlan under ruvartiden och ibland t.o.m. glömma embryot korta stunder. Personligen blev jag irriterad på dem som hävdade att min inställning skulle ha någon betydelse, för då skulle jag ju vara tvungen att själv bära ansvaret ifall det inte gick, jag hade väl inte "rätt inställning". Men denna gång fick jag psykbryt bara 2 dagar efter ET och kände att det aldrig skulle gå. Sen visade det sig att jag ändå var gravid.

Det ska bli spännande att se hur det går för er!

Jag skall själv ta mina första klexane-sprutor (typ samma som fragmin och innohep) imorgon så nu läste jag igenom vad som står om det på fass. Notera att Klexane, som mycket vanlig biverkning, kan ge "Ökat antal blodplättar (trombocytos)."
Fragmin har som vanlig biverkning istället "Minskat antal blodplättar i blodet (trombocytopeni) som vanligen är mild och går tillbaka under behandlingen". Samma beskrivning ges för Innohep.

Så se till att de inte skriver ut klexane till dig :)   

Klexane listar också som en vanlig biverkning (till skillnad från "mycket vanlig biverkning"): "minskat antal blodplättar (trombocytopeni). "

Cff Tack än en gång!
Jag kan bli så ARG på att vi måste bli våra egna läkare! Visst, det vore ju ok om man hade rätten att förskriva mediciner, behandligngar och remisser för provtagningar. men istället sitter man där med kunskapen utan att kunna göra det som man vet behövs. Jag kan fullständigt förstå att du har tagit kontrollen själv och vänt dig till utländska specialister. Jag är inte där ännu, jag är fortfarande fast i ilskan över hur dåligt det funkar i Sverige med Fertilitetsmedicin och mödravård.

Jag tycker själv att det är trist att man måste åka utomlands för att få den vård man behöver!

Tex för dom då som vill skaffa barn men ingen partner har måste åka till Danmark för att kunna få insemineras med donerad sperma. Får man göra det här i Sverige om man själv fixar någon som är villig att donera sperma? Är så dåligt insatt i detta måste jag erkänna.

Frazze - Ja, det är såklart dikriminerande att singlar inte får assisterad befruktning i Sverige. Det finns ett laförslag och majoritet i riksdagen för det men det kommer ta lång tid innan lagen röstas igenom. (Man får inte inseminera med en känd mans sperma heller i Sverige såvida man inte låtsas att man är ett par. Då blir han far till barnet också.)
Men jag har accepterat att jag måste åka utomlands för själva behandlingen och t.o.m. att jag måste betala. Det skulle jag få göra även om jag hade en partner i Sverige pga min ålder.

Nej, det är bemötandet man ofta får inom vården, som jag kan bli upprörd över, - singel som par. Fertilitetskliniker som alltid vet bäst, men bara kör på rutin, stänger över sommaren, är ovilliga att diskutera ens behandling. Fertilitetsläkare som inte tar till sig av internationell forskning. Mödravård som bara finns för dem som redan kommit långt i sin graviditet, om ens det. Det verkar finnas en inställning att om något går fel, kanske det var inte var meningen att det skulle gå bra ändå. "Det finns inget att göra". Sinnessjuka regler kring vad man får och inte får göra med sina embryon. Ja, listan är lång.

Det bästa man kan göra är att läsa på. Och stötta varandra att söka sig vidare till ev. ny klinik, prova nya metoder.

Jag håller helt med dig Bambi blir deprimerad bara jag tänker på det. I USA är de så otroligt långt fram. Min inställning var alltid att ge det 3 försök i Sverige och sen åka till USA. Det kostar otroligt mycket pengar men den nya metoden med Co Culture IVF verkar så otroligt bra med bra resultat. Det gäller verkligen att hitta en bra barnmorska. Jag går på ultraljud varje vecka och det hjälper mig oerhört att sakta men säkert börja lita på min kropp igen.  Men sen som vanligt måste man tjata kan du ta det provet etc. Men hon är tillmötesgående vilket jag uppskattar.

Jag och min man har diskuterat här att om det inte går på våra 3 försök här i Sverige så åker vi ner till Australien och försöker där nere. Vi är båda Australiensiska medborgare, min man är därifrån och jag har bott där så pass att jag sökt och fått det oxå. Man får som här "första" barnet gratis om man nu lyckas bli gravid då på dessa 3 försök. Men jag tycker att det är skrämmande hur vården har blivit här i Sverige! Även om person 1 skata si och så mycket tabletter så kanske person 2 ska ta hälften av det. Kan man då inte få svar från sin läkare eller om läkaren tror att vi alla är precis exakt likadana kan det ju va farligt.. Skandal! Ja vi får ju se nu när vi lyckas få en tid för genomgång nere i göteborg. Är det någon av er som vart i Göteborg på Sahlgrenska och gjort Ivf? Och vad har ni för åsikter om det i så fall?

Håller med dig Bambi om att man måste vara påläst och kunna vara kritisk inför sina möten med vården för att få bästa möjliga hjälp. Hade jag haft den insikten för 5 år sedan när min mamma hade cancer hade hon kanske levt idag. Hon litade blint på läkarna som faktiskt gjorde fel i hennes fall.

Jag kan ju också konstatera att om jag för 3 år sedan vetat allt jag vet idag hade jag förmodligen fått barn vid det här laget (och kanske haft ytterligare ett i magen). Men, jag vill inte gräma mig över det utan se framåt och vara glad för att jag åtminstone nu kan försöka - och hoppas på att det inte är för sent.

Fördelen med att ha hållit på så här länge är att jag vid det här laget har lyckats hitta "rätt" läkare inom olika områden - och det är jag otroligt tacksam för. T.ex. har jag just talat med min fantastiska husläkare som konstaterade att visst kan jag få hjälp på min VC med intralipid-dropp, något som tydligen kan vara svårt på många VCer. Skönt, man behöver lite medvind ibland. Annars ganska jobbigt, håller på att stimulera för fullt och i morse tog jag fyra olika sprutor, åt 15 piller samt drack en vetegräs-shot. Lunch innebär ytterligare en laddning piller och kvällskvisten likaså (det är nästan så att man inte behöver/orkar vanlig mat). Men magen verkar i alla fall hålla så här långt .