Sökes! Framgångshistorier trots lågt AMH

Sjöhästen: hm, antagligen så tar de bara enkla fall och nekar de svårare. Därav bättre statistik.

Sjöhästen: jag tror att det mest effektiva sättet för kliniker att få bra statistik, är att neka patienter som troligtvis riskerar att kanske behöva några fler försök,  Jag tror att de rekommenderar ÄD för att inte riskera att dra ner sina siffror med kvinnor som vill göra många försök med egna ägg. Det är skandalöst eftersom många kanske fullt litar på läkarens dom och tror att ÄD är enda möjligheten.
Det kan också finnas många olika anledningar att göra IVF. Drömpatienten är en relativt ung kvinna med PCO, de får ut både många och bra ägg. Sen är det högst diskutabelt att klumpa ihop 35'åringar med 39'åringar. Om en klinik har merparten av sina patienter i 35-års åldern förbättrar detta avsevärt statisktiken, än om man hade många i 39-års åldern. Det är faktiskt en stor skillnad där. Vissa kliniker har så oförmångliga erbjudanden till dem som är lite äldre att de troligtvis skrämmer bort dem till andra kliniker. Många kliniker handskar vårdslöst med embryona, om det finns många; de tinas i par eller 3 åt gången för att välja det bästa, och slänger de andra, även om de lever. Detta för att maximera chanserna per insättning. Om man däremot vill ge varje embryo en chans, kanske det är mindra chans per återförsel men det skulle reducera antalet fullgångna IVF'er. Allt detta är sådant som man som patient har väldigt lite kontroll över.
Det jag ändå tycker är sympatiskt med min lite kaotiska klinik i Danmark, är att de är en av få som har ett enheltspris per behandling. En IVF kostar vad den kostar. Oavsett hur gammal eller ung man är!

Statistiken är helt beroende av vilken typ av patienter de ger behandling och inte. Kollade mkt på denna statistik men först och tänkte att det var nordic man borde välja innan jag läste att det kunde bero på detta. Om man dessutom tittat på statistiken året tidigare har inte nordic dessa anmärkningsvärt högre resultaten. Tror det är viktigare att välja en klinik som är välrenomerad, har funnit en längre tid och som man känner förtroende och trygghet med. Nordics första kommentar till mig när vi skulle få våra provsvar var att det nog får bli äggdonation. Att jag hade kanske 5 % chans med ivf... Hade nog vart lugnare vid första ivf:n om inte läkaren helt hade svartmålat chanserna...

Hejsan, hoppas jag får hoppa in här. Vad menas med Co Culture?

Skulle ha tjuvtestat idag, är på ruvdag14, men vågade inte. Är så otroligt rädd för att det ska vara negativt. Har inte haft några mer färgade flytningar, men en dov molvärk i ett par dagar. I övrigt inga gravidsymtom alls. Är detta ett dåligt tecken? Har ni andra kännt något innan ni plussat?

Hej Jenna,

Välkommen hit!

Coculture innebär att man tar celler från kvinnan med en biopsi (vet ej vad det heter på svenska) och placerar med ägget så det direkt integrerar och får stöd och hjälp av cellerna. Dett är mycket hjälpsamt när man har dålig äggkvalitet. Knappt några risker och mycket bra resultat.

en.wikipedia.org/wiki/Autologous_endometrial_coculture

Zwillinge jag håller tummarna för dig! Vi som ska börja vår ivf resa behöver lite positiva vibbar! Jag hoppas verkligen att det lyckats denna gången.

Zwillinge - Jag vet vilken vånda det är - testa? / - testa inte? Jag började testa ruvdag 12 eftersom min officiella TD var rd 14. Om det hade varit blankt då, hade jag inte behövt bli jättebesviken, eftersom det faktiskt kan dröja innan man ser något. Samtidigt, tänkte jag att det kan vara ett sätt att vänja mig vid tanken på att det kanske inte har funkat denna gången heller. Jag började först med ÄL-test för att se om det fanns någon poäng alls att ta ett gravtest. (Den billigare varianten av ÄL-test) Det visade ett svagt extra streck. Så då tog jag snabbt ett till ÄL-test, ett annat märke, som blev ett jättestark utslag. Detta var 4.30 på morgonen och jag var tvungen att ta på mig läsglasögon för ögonen är igenklibbade och har svårt att se ordentligt så tidigt. Jag sprang runt och letade efter mitt extra gravtest som jag trodde att jag hade men det hade jag inte. Så jag fick ta klinikens. Först såg det helt blankt ut och hoppet bara sjönk som en sten. Sen började ett svagt streck avteckna sig, först tror man att det är inbillning. Det kan vara bra att ha klocka/mobil i beredskap, så man inte avläser för sent. När jag skulle fota allt så tyckte jag bilden blev för ljus och strecket svagare än i verkligheten. Jag har alltid trott att om det finns HCG ska två lika starka streck avteckna sig ungefär samtidigt men så blev det inte, inte ens på rd 14, då var strecken lika svaga.

Jag har hört om många som får plus väldigt sent, det händer också, så håll ut!

Ang. symptom, så verkar molvärk vara ett vanligt gravsymptom! Jag brukar aldrig ha ont i ländryggen men det hade jag då och änn mer nu. Det sticker och känns konstigt i både livmoder och äggstockar. Men det är ju så svårt att veta när man har gjort en IVF, för jag har så många biverkningar bara av den.

Håller tummarna för både dig Zwillinge och Sjöhästen!

Tack tack för att du delar med dig av din erfarenhet. Jag tänkte som du att om det är negativt idag så kan det hinna bli positivt till officiell trstdag den 19/6, men vågade som sagt var inte imorse, är inte redo för ytterligare en sorg. När jag blev gravid naturligt hade jag extremt ömma bröstvårtor, var sjukt trött och konstig aptit, men detta var ju runt v.5. Hade ömma bröst under första veckan denna gång, men tänker att det är ÄL-sprutan. Hade kännt mig säkrare om jag fortfarande hade ont i brösten då det är ett tidigt gravtecken. Suck. Jag behöver verkligen ett positivt besked då allt gått så dåligt hittills. För min del kommer väntan bli lång även om jag får ett plus, då jag fick missfall i v.11 förra gången....

Zwillinge - Fy vad hemskt att ha upplevt ett missfall! Jag kan tänka mig att det gör detta väntande, så mycket värre. Jag är livrädd för missfall och har svårt att våga vara helt glad, p.g.a. detta. För er som det redan hänt för måste det vara ännu värre. Att det är väldigt vanligt med missfall är ju ingen tröst ... Kanske det hjälper att tänka att varje gång är en ny gång och inget säger att det skulle behöva hända igen. Och de flesta som kämpar får ju till slut sin efterlängtade bebis. Det kan vara lätt att glömma det i all oro.

Kram