Sökes! Framgångshistorier trots lågt AMH

Snart Lycklig - Ja, jag är oerhört tacksam över att barnverkstaden slutade så bra som den gjorde för mig. Tänker på det var och varannan dag, tror vi alla som fått kämpa för att få bli föräldrar tänker lite annorlunda över detta med föräldraskapet som sanna mina ord är en gåva och inte en självklarhet.

Blir det några syskonförsök för dig? Hur gammal är sonen nu? Tänk vilken lycka att du / ni äntligen fick erat barn! Få har kämpat som du gjorde...glad att det gav resultat till slut.

Zwillinge - Så oerhört sorgligt att höra vad ni fått utstå...Räcker det inte med att du också kämpat och till slut lyckats och så blir det så här...
Fast jag inte känner dig eller din son så gör det så in i vassens ont i mig när jag tänker på vad din son och ni och alla hans andra nära & kära ska tvingas utstå. Denna hemska sjukdom som inte borde finnas!!

Jag hoppas av hela mitt hjärta att han övervinner cancern (vilket många gör fast det är inte det man tar till sig utan bara ordet cancer gör ju att man blir livrädd och tror det värsta.).Så orättvist att ett litet oskyldigt barn ska behöva drabbas, så ska det ju inte vara! 

Ta hand om varandra och kämpa på. Kärleken övervinner allt sägs det och det måste bara bli så att ni går segrande ur detta elände.

Varm styrkekram.

Tack för era ord, omtanke och lyckönskningar. Som många av er beskriver så gör ju en lång ofrivillig barnlöshet att man lär sig att inte ta saker förgivet. När man fått kämpa för att ens ha en möjlighet att få barn, så är man tacksam på ett sätt som inte går att uppnå utan motgångar. Känner därför precis som ni är inne på orättvisa över att vi som redan lärt oss livets skörhet den hårda vägen ska dra denna nitlott också.

Men allt är ju relativt och jag är otroligt tacksam för att han inte varit så dålig som han borde ha varit, varken innan cancern upptäcktes eller nu under behandlingen. Han är en levnadsglad 1-åring som i stort sett var symptomfri trots en dm-stor tumör i magen. Vi nämnde på bvckontrollen att hans mage alltid varit lite spänd och att vi mest ville utesluta någon form av matallergi, men då han alltid ätit bra och haft en välfungerande mage så var vi egentligen inte oroliga. Tumören upptäcktes vid kontrollen och en vecka senare visade röntgen och diverse prover att det var en allvarlig och ovanlig barncancerform. Han har under hösten genomgått 5st cellgiftsbehandlingar och han har trots allt han dagligen är med om aldrig varit ledsen eller motvillig. Han har tagit sina första steg och lärt sig gå i sjukhuskorridorerna och fastän att jag sörjer att han går miste om en normal barndom så har den här resan format hans fantastiska personlighet. Nu väntar vi på operation och hoppas att det värsta snart är bakom oss, och att vi när vi har tid och pengar kan få ge honom ett småsyskon.

Hej på er alla! Har inte varit inloggad på länge länge länge och råkade nu av en slump kolla denna 'gamla' tråd som blivit aktiv igen. Vilken överraskning att se er här!

Först av allt, Zwillinge, åh jag saknar ord! Vilken tragedi! Livet är bra mycket orättvist! Att någon av oss som kämpar så hårt för att bli gravid sedan ännu får möta svår sjukdom! Åh jag hoppas innerligt att allt blir bra! Stor styrkekram

germany; du är en sån kämpe du med och jag uppskattar din positiva inställning som fått dig gravid nu...3 gånger?! Åh vilken lycka!!

Snart lycklig; kommer alltid att minnas dina Aten resor och tänkte att om du orkar så orkar jag med! Du är en sån kämpe!

Frazze: har sett dig många gånger i forumet (för några år sedan) men då var jag inte längre aktiv. Grattis till bebis!!

Så fruktansvärt orättvist Zwillinge! Jag önskar er verkligen all lycka, jag hoppas att allt går bra och att er lilla prins snart är frisk.

Tack så mycket Cathy! Vi är så otroligt lyckliga att vi fått honom! Kan inte förstå hur lyckligt lottade vi var som blev spontangravida efter både ivf och äd.

Tyvärr så ser det inte bättre ut än att jag verkligen är i sent klimakterie! Min mens börjar tydligen utebli och slemhinnorna är så torra och sköra att jag verkligen lever med obehag. Verkar inte bättre än att det kommer förbli så heller. Vi hoppas dock på ytterligare en spontangraviditet och jag kommer inte sluta försöka. Annars har vi 11 st blastisar på ivf riga att ta till.

Hoppas dock fortfarande på att min mens dyker upp imorgon då det skulle vara cykeldag 28 för mig. Har sån molvärk och har haft i 2 dagar nu så jag hoppas verkligen att den kommer.

Hej

Jag har missat din fråga då jag inte varit inne på ett tag. Är gravid i vecka 14 ???? och vi fick en till frysen ????

Hur går det för dig?

Nä min mens kom inte idag heller! Bara att börja bearbeta att man har passerat sitt bäst före datum och kan typ grävas ner 6ft under!

Bokat tid hos gyn för att få hjälp med att få igång den igen.

Oj vad roligt att höra! Grattis :) Och en till frysen också, så bra!

Jag fick ju avbryta mitt första försök i januari och väntar nu på att mensen ska komma för att börja om igen. Men jag sprayar fortfarande med synerela tills mensen börjar (vet ej riktigt varför) och mensen verkar inte komma... frustrerande, vill bara försöka igen!

Men det är så fint att läsa att flera har lyckats trots låg amh, så tack alla för sina berättelser!

Är det några som är under behandling nu?

Frazze, jag hoppas att du ska få din mens! Visst är det hemskt när den inte kommer. Jag brukar ha ganska regelbunden mens men nu pga synarelan är den konstig... : /

Har du börjat behandlingen igen? Går det bra?

Väntar på första riktiga mensen efter minus. Borde komma i mitten av mars men man vet ju inte riktigt efter medicinering. Funderar på om vi ska köra direkt då eller? Våra sista embryon m samma donator som sonen å vi har 3 misslyckade försök, d andra blev mf i v 13 o två neg. I Riga där vi går utreder d inte utan kör bara på så funderar på om vi ska kontakta Athen för ett utlåtande innan vi kör igen.

Hej på er alla,

Jag skulle vilja dela med mig av min historia, och hoppas den kan gjuta mod i någon.

Efter fertilitetsutredning fick vi besked att mina chanser att få barn var extremt
begränsade. Mitt AMH-värde mättes vid två tillfällen och var 0,3 vid första tillfället och 0,2 vid det andra. Om jag förstått rätt så är det nästan lika med noll eftersom man inte kan mäta lägre värden än så.

Jag genomgick en IVF som resulterade i ett ägguttag, ägget lyckades doock aldrig bli befruktat. Därefter gjorde vi en insemination med stimulering (högsta dos, cirka 450 mg om jag ej minns fel), vilket resulterade i en äggblåsa. 
Vi ställde oss i kö för äggdonation i Umeå, och gjorde samtidigt en andra insemination,  den här gången med lägre dos, endast 150 mg. Den gången resulterade det i 2 äggblåsor och så småningom ett barn fyller två år om några månader

Mina läkare kan inte förklara varför min kropp reagerade bättre på en lägre dos. Kanske är det bara slumpen, vem vet. Vi håller hur som helst nu på att försöka få ett till barn, har gjort ett försök som ej lyckats men som resulterade i två äggblåsor (dos 150 mg). Vi är vid gott mod. 

Stort lycka till till er alla.