Pappig 8 månaders och anknytning
Hej! Jag är ny här på Apforumet men har läst ikapp i princip alla trådar .Jag kan inte kalla mig en ap-förälder men jag gillar tänket och utöver mycket av det med vår son. Nu till mitt lilla "problem":
Vår son som nu har hunnit bli 8 månader har i cirka 1,5 månads tid varit rätt så pappig. Om vi båda är hemma så väljer han alltid pappa först. Han blir inte ledsen när jag är med honom när pappa är i närheten förutom vid enstaka tillfällen om han är sjuk och extremt trött. Då vill han sova på pappas bröst. Jag har tyckt att det har varit lite ledsamt att han är pappig. Det är egoistiska tankar, jag vet, men det känns ändå så konstigt ibland när han vill vara hos pappa hellre. Missförstå mig rätt...jag är jatteglad att han har en så fin kontakt med sin pappa och min man är världens bästa pappa så jag förstår honom
Jag oroar mig att det är fel på vår anknytning på något vis efterson han liksom blev pappig först om ni förstår vad jag menar. För att ni skall kunna komma med kommenterer och förstå så skall jag berätta hur vår resa har sett ut: Bra och lugn graviditet. Naturlig(inga bedövningar/lustgas eller liknande) och hyfsat snabb förlossning där vi bara behövdevara på bb knappt 3 timmar innan lillen kom. Allt enligt mina önskemål! Jag fick upp lillen på bröstet direkt och fick hjälp att få honom till bröstet ganska snabbt.
Det var inte kärlek vid första ögonkastet för min del, det kom efter något dygn. Min man kände det dock direkt. Han låg rätt så mkt i sin balja första dygnet och sov. Jag bannar mig själv att jag inte hade honom hos mig mer!!! Vi fick hyfsat bra hjälp med amningen och det kom igång bra. Nu sov han bredvid oss eller vid bröstet. Första tiden hemma var lugn och han skrek i princip aldrig. Amningen flyter på. Vi bär en del och han sover oftast hos/på oss dagtid men (tyvärr) i vagn/hårdlift på nätterna. Ammades ofta båda dagar och nätter. Funkade fint och han somnar ofta vid bröstet. Amningen strular från ca 2 månader till 4 månader med skrik vid bröstet och för mkt mjölk som sprutar och jag tror att det blir liten negativ spiral där lillen förknippar bröstet med strul. Ingen hjälp av bvc och jag är ledsen över att det strular. Somnar inte längre vid bröstet. Vill inte längre tröstas eller snutta vid bröstet. Kan inte komma ihåg när det slutade. Kanske vid 2 månader. Helammas till 4 månader. Lile smakisar börjar vi med. Ammas mkt till ca 6 månader. Får hjälp av amningshjälpen med stöd när jag tycker att introduktionen av mat går för snabbt. Får självförtroende att backa bandet och han äter nu 2 måltider vanlig mat per dag. Resten amning. Jag tänker mkt på att an inte verkar se amningen som tröst/snutt utan mest som mat. Han ammas ca 5-6 ggr/dygn. Om jag erbjuder bröstet och han inte vill ha blir han vansinninbt arg/ledsen. Han sover mellan oss i dubbelsängen sedan 3-4 månader tillbaka. Varför han inte gjorde det innan vet jag inte. Han sov i egen spjälsäng bredvid vår säng till ca 4 månader. Usch vad jag mår dåligt över det nu!! Han har aldrig behövt skrika och jag har gett honon bröstet på minsta signal. Efter jag upptäckte ap och har börjat gå efter mina instinkter igen från ca 4-5 månader och bär honom när han vill och är med honom mkt. Han har åkt rätt mkt vagn i sitt liv men jag har för 2 månader sen köpt ergonomisk sele och nu bär vi honom mkt. Hans pappa var hemma med oss första 10 veckorna och är MKT hängiven i sitt föräldraskap. Han är lärare och är hemma varje helg och alla lov. Han har haft bra schema i höst och vart hemma i princip vid senast 16 varje dag i genomsnitt. Han är lugn och trygg som person. Vid jul så var sonen förkyld så då bar vi jättemkt och fick bära honom till sömns. Detta gjorde min man mest och hade lättast för det. Jag blir nog mer stressad om han skriker och han blir tyst direkt när min man tar honom. Han var hemma 3 veckor och tar alltid stort ansvar för sonen. Sedan dess är han pappig!!
Förlåt för låååångt inlägg, men nu har ni hela historien i primcip.
Vad tror ni om vår anknytning? Tips på hur vi skall göra den bättre?