Hej igen!
Jo vi var på VUL i onsdags och då fick vi se det lilla hjärtat slå och kotten mätte 1,5 cm. Så det känns ju skönt att den lever, men fortfarande känns det overkligt, är skeptisk till att det här kommer att gå vägen. Men jag hoppas ju såklart!
Jag vet inte längre vilken vecka eller dag jag är i... här på fl skulle jag vara i v 9 (8+0) i onsdags, när vi träffade bm så tyckte jag hon sa 8+6 och när han tittade med VUL så sa han ca 7+4 eller nåt sånt.. så ja... jag har ingen koll längre. Men han som har sett kotten borde ju ha mest rätt iofs, jag kan ju haft lite försenad ÄL den här gången kanske?
Illamåendet håller i sej, och fyyy det är inte kul! Jag är också helt suuuupertrött och jag som läser sista året på min utbildning behöver all vaken tid till att plugga.. men det går ju sådär kan jag säga. Så fort jag sätter mej med böckerna så somnar jag i princip, jag måste hålla kroppen igång för att hålla mej vaken. Hoppas verkligen det slutar snart för man blir ju knäpp på det!
Jag tycker du ska fråga om du får ett tidigt UL om du känner för det. Det värsta som kan hända är at dom säger nej och ni får gå till nån privat och betala för det i så fall. Har ni tänkt nåt på KUB test? Vi vill nog göra det fast vi egentligen inte har nån direkt anledning. Vår pojke hade ju hjärtfel och de tittade efter kromosomavvikelser men det fanns inga. Men vi känner bara att vi vill göra allt vi kan den här gången.