Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

JA, Kidnappa mig om du törs, (jag har just klipptrosorna och har en grensax och högrep i garaget )Hmmm vi måste hitta ett brottsligt namn åt dig. Karl Maskulin eller Patte Stoor. Äh Al Capone duger. Du bor på Pittvägen i Kåtnäs. Välkommen hem älskling.

Måste jag verkligen fråga, jag vill inte det. Kan inte du bara berätta det själv? Och kan du inte berätta det jag sååå längtar att höra. Det skulle faktiskt kännas helt magiskt om du vill förändra mitt och minas liv genom att sägsa det till oss. Och om du nu vill säga det, varför har du inte gjort det redan? Vill du mötas, vill du se i mina ögon, vill du tänka på saken? Jag vet inte hur jag ska formulera frågan, och snart ber jag någon annan göra det åt mig. Det vore tråkigt för jag tycker vi har fått så fin kontakt. Men jag vågar inte, jag är en fegis - Jag är rädd att du säger nej om jag frågar, bara för att jag frågade och du inte fick besluta det själv. Risken är att jag aldrig frågar, och att du aldrig berättar... 

Det här är mitt bidrag till världsmästarskapet i dårskap, få se om nån idiot har mage att klubba igenom det här men sant som det är sagt.
Jag Hanna Maria Stenros tager dig JEAJ till min äkta make att älska i nöd och lust.

Till mitt ex........

Det var länge sen nu, dryga 12 år sen vi gick åt skilda håll. 4 år senare träffades vi en period igen, och vi var inte ovänner när vi "gick isär" igen.
Nu hälsar vi inte ens på varandra ute!

Jag har försökt, det vet du, bollen har legat på din planhalva ett antal ggr, men du väljer att ignorera istället.
Det smärtar mig, för jag tänker på dig, OFTA, och har gjort det i 12 år.
Du var min första kärlek, och jag var din. Är det därför du vägrar att ha nån form av kontakt med mig, eller har det ngt att göra med det där din kusin sa, men som du inte riktigt på allvar tog upp med mg när vi började träffas igen?

Nu bor jag inte kvar i samma håla, men jag brukar ju se dig eftersom du bor granne med C som jag brukar hälsa på.  Senast för några dagar sedan glodde du på mig när jag kom gående på gården med några andra, jag hade tänkt vinka först, men jag lät bli eftersom du förmodligen 1. Fått skäll av din sjukligt svartsjuka tjej, eller 2. Bara inte är intresserad av kontakt in any way shape or form.

Jag hade önskat  att vi iaf kunde hälsa på varandra, vi har ändå många år historia med varandra!
Att jag sen hoppas lite i smyg att vi någon dag ska hitta tillbaka till varandra (för vi passar jävligt bra ihop, det VET du) är en annan sida av myntet.

Vi kan väl börja nånstans? Typ hälsa på varandra iaf?

I still love you, och så är det med det.

Vad jag är trött på att vänta,
på att du har mig som en hemlighet,
på att du inte kan vara ärlig

Varför inte bara säga som det är?
 Varför låtsas som att jag inte finns, som att HON inte finns?

Varför låtsas som att det skulle kunna bli vi när du vet att det inte kommer hända?
Du blir smickrad av att en yngre tjej vill ha dig, du suger åt dig av komplimangerna. Men du klarar inte att lämna familjen och tryggheten, så du vill ha både och.

Titta på film, ja jäklar, knulla din sambo var väl sanningen... 
Medans jag vackert fick sitta och vänta, som vanligt.

Det suger i magen, hjärtat värker, tårarna bränner bakom ögonlocken, jag kan inte koncentrera mig, tittar på telefonen och väntar....    
Åh vad jag hatar det här!
Åh vad jag älskar dig!       
    

Ta reda på varför han inte svarat, vilka erfarenheter han har av personer i sin närmaste omgivning. Har han barn som han blir av med om han svarar eller blir han psykiskt eller fysiskt misshandlad av närstående, hemlös och falskt anklagad för sånt han inte gjort om han svarar. Dessutom kanske han tror att du lämnar honom i sticket när du märker några av hans svaga sidor som han inte vill diskutera med någon annan än dig. Knutar brukar oftast lösas när man träffas på tuman hand utan skvallerbyttor som kan läsa sms.