Till ett ex:
"Med facit i hand, så hade jag velat klänga mig fast vid dig, ligga i dina armar i evigheters evighet och bara känna lugnet. Det är nämligen den sista lugna och fina period jag kan minnas på många, många år. Idag framstår det som den absolut lyckligaste tiden i mitt liv. Jag undrar faktiskt fortfarande vad som hände, jag tror att jag hade kunnat leva med dig livet ut, om jag bara fått en chans. Jag är inte olycklig idag. Men jag undrar sannerligen om jag inte hade fått mer konkreta kärleksförklaringar av dig? Du är den första, och faktiskt också den enda, som någonsin fått mig att känna mig totalt lugn, trygg och älskad. Inklusive min sambo sedan många år. Han är inte dålig, men känslan mellan oss... den kan jag inte sätta ord på. Jag inser det orealistiska i att vi ens skulle träffas idag. Men det hade varit intressant, för jag tror att du någonstans känner som jag, att det blev väldigt oavslutat...?"
Till en kille som sårat mig genom hot och lögner, dock aldrig fysiskt.
"Jag undrar i mitt stilla sinne om du någon gång kommer att inse vidden av hur mycket du förstört mitt liv och min tillit till människor i allmänhet? Jag tvivlar starkt. Jag vet att du gjorde det som en nödvändig åtgärd för att klara dagen. Att du drevs av något du inte kunde styra. Jag inser, och jag har förlåtit dig för alla dina hemskheter. Jag väljer att låta udda vara jämnt, att gå vidare är viktigare än att få upprättelse mot dig.
Det hemska i hela grejen är att det behövdes så enormt lite för att nå dessa galna resultat. Du ramlade in i mitt liv på ett bananskal vid ett tillfälle då jag var som mest sårbar; efter en separation. Du fick mig på nolltid att känna mig älskad, omtyckt och uppmärksammad på alla vis. Du spenderade många och långa timmar med mig, och fick mig verkligen att må bra och få vara glad i en relativt jobbig situation. Du gav mig hopp och tröst. Du gjorde dig till en viktig del i mitt liv. Och trots att jag vet hur du sårat, skadat, manipulerat och förstört både mitt och många, många andras liv genom detta, så skulle jag innerligt gärna vilja träffa dig. Få ett avslut. Krama dig och förmodligen gråta tills ögonen blöder. Det är så totalt jävla galet. Du var min ENDA trygga punkt i detta virrvarr av hot och lögner och det var ändå DU som var min största fiende.
Idag är du en annan person. En sund person med en vilja att hjälpa andra. Just därför har vi ändå en viss liten kontakt. För jag ser samma godhet i dig nu som jag en gång anade mellan varven. Du är ingen dålig människa. Du har bara en jävla förmåga att fatta dåliga beslut. Snälla älskade du, ta ett BRA beslut, och låt mig få känna att vårt sista möte är positivt. Jag behöver det. Jag faller sönder lite mer för varje dag, och jag är så övertygad om att du kan hjälpa mig att hålla ihop. Du är en så viktig del av min historia. Jag vill inte ha dig i min närhet jämt, jag önskar att du och din flickvän får ett underbart liv. Jag vill bara kunna träffa dig utan att ha ångest, panik och gråten i halsen. Jag vill uppleva en positiv situation med dig. Jag har älskat dig så enormt. Utan vett, utan sans. Men så är det inte längre. Idag är du inte någon jag älskar på det viset. Idag är du bara en nyckel till mental hälsa och inre lugn. SNÄLLA ge mig detta, jag har inte haft det på många år, sen du först tog det ifrån mig..."
Till flera som blivit lidande av mina handlanden under tider då jag levt under hot:
"Förlåt av hela mitt hjärta. Jag önskar verkligen att jag inte hade mått så dåligt den där dagen när han ramlade in i mitt liv. Jag önskar att jag hade varit starkare, och kunnat skilja lite bättre på de bra och de dåliga människorna. Nu blev det inte så. Jag var svag, och han bekräftade mig på alla vis. Jag föll som en sten, handlöst, och det var det fallet som gjorde mig svag nog att låta mig luras, utnyttjas och manipuleras. Utan honom, hade ni inte drabbats. Jag kommer förmodligen alltid att skämmas över allt jag tvingades göra. Jag har tagit mitt straff i lagens mening, men jag kommer aldrig att bli rentvådd ur moralisk synpunkt. NI kanske har förlåtit och gått vidare, men jag själv kommer aldrig att göra det. Återigen, förlåt."
