Anonym (Jagärjagvemärdu) skrev 2018-12-04 13:28:45 följande:
Det känns inte bra att hålla allt tillbaka... Det känns falskt och fel! Jag spelar blyg och låter bli att möta din blick, allt för att inte göra det jag känner för dig mer uppenbart än det redan har varit. Jag fick några spydiga kommentarer för ett tag sen, om att jag minsann inte behövde oroa mig eftersom det märks så tydligt att du gillar mig, ?man skulle kunna tro att ni var kära? och jag får säkert fördelar av det sa de. Jag blev rädd, jag vill inte att någon ska kunna tro att det är så det ligger till och jag förnekade bestämt! Att sitta och se på medan du rinner mig ur händerna... Det gör så satans ont! Det jag känner mellan oss är så stort att det ligger bortom sådant som går att beskriva i ord. Jag vill inte gå miste om dig, jag kan inte tillåta att det sker utan att ha vågat chansa så därför ställer jag trots allt frågan; vill du träffas och se vart det för oss?
Om det talas om det på det viset från andra tror jag hon hade uppskattat att få veta det. Sånt där är inte alls bra. Att folk pratar bakom andras ryggar. Sen tänker jag att man inte ska låta sig styras av vad andra tror och tänker. Vad vet dom egentligen? De har inget att göra med det som pågår inom dig och det som ev pågår mellan dig och personen i fråga. Det är ju ditt liv du går miste om... Deras förlust att hon tycker bra om dig och inte dem ;)
Och om du nu på något vis blir särbehabdlad kanske det är ännu en anledning till att faktiskt prata om det.
Du sänder förmodligen ut en hel del signaler vare sig du vill det eller inte om du känner så starkt som du gör. Se upp så att hon inte uppfattar det som att du bara leker med henne. Känner hon något för dig så gör det nog henne bara ledsen om du sänder ut vissa signaler men inte fullföljer hela vägen. Iaf hade jag känt så.
Om det finns ett intresse från hennes sida också, som du har hintat om innan, och du känner som du gör så vore det hemskt att ni ska gå miste om varandra på grund av rådande omständigheter. Hur ofta händer det att man träffar någon som får en att känna som du beskriver? Kanske en gång, om man har tur.
Mitt råd är att fokusera på er, ta det privat och se vart det leder. I slutändan är det inte upp till bara dig, du vet faktiskt inte vad som pågår i hennes huvud. För att spara bådas tid och energi, prata. och om det inte går vägen får man hoppas att hon i alla fall tar det som en komplimang. Borde aldrig vara fel att berätta för någon att man uppskattar dem. Men vad vet jag? :)
