Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Det är väll egentligen inte olämpligt att lära känna varandra men det vore genomskinligt om jag frågade eftersom jag redan har gjort ett försök till det tidigare. Det vore så dumt om jag har läst allt fel. Och det är en sån komplicerad situation. Jag vill inte sätta mig eller honom i den sitsen, varken professionellt eller privat, om det inte är ömsesidigt. Är rädd för konsekvenser det skulle kunna föra med sig. Jag är en som brukar köra på bara, men jag måste vara försiktig i denna situationen. Blir tokig på det ...

Vem har egentligen tid, tänker att det där oftast kommer när det inte är lämpligt. Det ställer stora krav på en och man är ständigt upptagen av den där dragningen. Mitt råd är att utforska, det kanske inte alls motsvarar dina förväntningar på nära håll. Ja och då kan du släppa och gå vidare!

Varför kan du inte bara säga va du vill? Tänker på dig

O där sjönk du i mina ögon! Vill du att jag ska hata dig eller vad är det frågan om?

Spelar i ingen roll hur mycket du pluggat! Hur stor tomt du köper! Tycker nästan synd om din kille.Du ska vara mamma??Det du gjorde idag var droppen! Skrattar åt mig och min sambo som är sjuk! Vad har det tagit åt dig? Kan du bete dig!

Nu skapade du verkligen en barriärer och tro mig, du vill inte vara min ovän! Hade själv inte vilja varit min egen ovän.Jobbar man med människor kan man inte bete sig som du gör, det är nästan tjänstefel ,skola om dig för fan!!!

Jag hörde ditt skit men jag spelade oberörd eller rättar e sagt det var jag.Jag har förmågan att stänga av helt och hållet mot svikare som dig.Det är sällan jag kan det och det vet du.Jag vet att du kanske är skarpare än mig på vissa saker men på vissa är du fan så mycket omognare.Det du gjorde idag är på fjortis nivå!!!

Idag upptäckte jag att du har mycket kvar att lära, vetifan om jag kunnat göra likadant i din sits.Ända lilla som skulle kunna ursäkta är om du har kvar några slags känslor.De tror jag inte du nånsin haft därför förstår jag ej ditt beteende.Snälla få mig inte att koka för det vill du inte.En till sak!! Du är en tönt tjej!! Haha tillbaka!!

Bosse ditt jävla svin!
Det här var droppen, hur i helvete kan man vara så jävla dum?

Jag vaknar upp en fredagsmorgon entusiastisk över vad dagen har att erbjuda.
Solen kikar fram mellan persiennerna och fåglarna sjunger utanför.
Efter morgonkaffet vrider det dock till ordentligt i magen och jag lunkar direkt mot toaletten, jag hinner knappt sätta mig innan tacosen från gårdagen faller ut ur ändtarmen likt ett vattensläpp vid Porjus kraftverk. 
Och du din dumme fan har tagit med sista dassrullen till jobbet i morse?
Det blir du som får tvätta duschdraperiet när du kommer hem. Du lär hitta det i badkaret, vi ses på söndag din idiot.

Jag skriver det här till dig eftersom jag inte förmår mig prata med dig. Det är helt enkelt alldeles för tungt för mig och det känns viktigt för mig att få fram det jag vill säga dig, därför väljer jag att skriva, trots att jag egentligen mycket hellre hade sagt det direkt till dig.

Du frågade mig om mina känslor för dig skulle gå över, bara det fick gå en tid. Jag tror faktiskt att jag redan då visste att det inte skulle hända. Vad jag känner för dig är något helt annat än flyktiga känslor.

Sett ur mitt perspektiv är det inte direkt en okomplicerad relation vi har till varandra, du och jag. Det är svårt för mig. Den dubbla känslan. Att träffa dig, att ha kontakt med dig som ger mig så mycket energi, enbart din närvaro som ger mig energi. Men jag vill så oerhört mycket mer. Du är mig så nära och samtidigt så långt borta.

Det är helt uppenbart för mig, och har faktiskt varit väldigt länge, att jag kommit till en punkt där jag inte fortsatt orkar träffa dig, mer än vad som krävs. Trots det har jag ändå fortsatt att göra det. Någonstans har jag väl naivt trott att jag ska fixa det. Men det blir allt tydligare för mig att jag inte gör det. Det gör mig helt enkelt för illa. Att jag mår väldigt bra i stunden väger helt enkelt inte upp den stora saknaden jag känner i samma stund som vi skiljts åt. Jag njuter av varenda sekund tillsammans med dig. Varje gång jag går bredvid dig tänker jag att jag alltid vill ha dig vid min sida. Men du finns där bara korta stunder. Du är för mig på så många sätt den vackraste jag vet och jag bär dig så oerhört nära mitt hjärta, men jag orkar inte bära saknaden efter dig. Jag har verkligen försökt mitt allra yttersta för att klara av att hantera detta, men jag kan inte längre. Tro mig - att ta avstånd från dig är verkligen det allra, allra sista jag vill, men jag vet faktiskt inte på vilket annat sätt jag ska hantera det. Det är på riktigt verkligen oerhört smärtsamt!

Jag träffar dig väldigt gärna för att prata om det, nu när jag en gång i alla fall fått fram det jag vill säga dig.

Med dessa ord lovar jag att inte ge dig någon mer kärleksförklaring om du inte visar mig att du faktiskt vill ha den.

Jag måste få dig ut ur mitt huvud. Det får bli mitt nyårslöfte. Synd, för du är så snygg.

Börja nu istället.. Borta!! :)

Nej, det funkar inte. Han är fortfarande kvar. :(

jag har också en väldigt snygg person i mitt huvud som vägrar försvinna.

han verkar ha byggt bo där inne! tänker på honom från att jag vaknar tills att jag somnar. och nej vi är inte ens i närheten av tillsammans eller dejtar.. detta känns väldigt komplicerat. Hur blev det ens såhär?