Anonym (Z) skrev 2023-06-18 16:47:19 följande:
Du behöver få in ordentligt vem han egentligen är, inte vem du fantiserat om att han är. Jag var så säker på att jag träffat min själsfrände, så säker. Men, det var bara en kort period vi faktiskt sågs regelbundet, när jag föll för honom. När han var perfekt och jag kände ända in i själen att jag ville vara honom nära alltid. Åren efter var det av och på och han visade mig minsta möjliga effort. Han led inte tillräckligt av att veta jag inte mådde bra av det och skyllde hela tiden på att det var svårt för honom att släppa också fast det var hans beslut. Så fort jag blev upprörd över situationen drog han sig undan. Och medan mitt hjärta var helt uppslukad av honom började jag inse jag mest var en fantasi för honom han kunde fly till och att han lär fortsätta samma mönster om och om igen tills han mognat och läkt sina barndomssår. Gissar han hela tiden håller flörtat vid liv för han har så dålig självkänsla. Han behöver den boosten. Förutom det är han egentligen inte alls ytlig och ganska djup, men bryr sig fruktansvärt mycket om att hålla en fin fasad utåt, tjäna en massa pengar och ha det extremt bra ställt materiellt. Sånt här har jag insett mer och mer över tid och tänkt är jag likadan? Nej. Då hade vi troligtvis ändå inte kunnat ha ett harmoniskt liv tillsammans.
Det senaste jag börjat är att jag föreställer mig i framtiden med en man jag älskar mer än något annat, någon som vågade satsa på mig från start, inga tvivel eller frågetecken och att jag då tackar mitt dagtids jag för att jag släppte den förra, för det hade nog kunnat hålla på i 5 år till, minst. Och att jag insåg att han var den som väntade på mig, därför blev det aldrig något med han här. Och måste man forcera, jaga, be om kärlek och bekräftelse är det fan inte rätt. Han gjorde liksom allt i början för att få mig för han var så dragen till mig och när han väl blev kär var det så jobbigt för honom för han hade inte räknat med det.
Så se personen för vad den gör och vem den är. Man är inte sina ord man är sina handlingar.
Jo, ja har insett allt detta med honom. Men ändå plågar han mitt sinne ännu. Ja tror ja e mest arg eg, för me tanke på hans ålder så förväntade ja mig inte sån omognad. Ja trodde han skulle vara trygg i sig själv. För de e va han visar utåt.. men exakt som du säger, så fort de blir äkta känslor så kommer barnet fram 😔
Tyvärr tror ja inte att ja vågar släppa in nån efter honom. För ja har aldrig fastnat så för nån som ja gjorde me han..
Sanningen svider såklart, o de kunde varit värre..
Hoppas din nya behandlar dig som du förtjänar 🌺
