Har någon slagit sin kille?

Jag har också tappat kontrollen och örfilat min sambo en gång - inget jag är stolt över.

Jag har i ren fruteration pucklat på mitt ex, tyvärr var väl det inget som var så smart eller som jag är stolt över, han skulle aldrig ha gjort nåt sånt mot mig.
Tur är väl det för han är 198cm och jag 162.
Men det finns nog en anledning till att vi inte är tillsammans idag. Han kunde hetsa upp mig nåt otroligt. Visste precis vad han skulle säga för att göra mig skogstokig och när jag blev det garva han. Dumma jag gick på det varje gång !Usch!

Rob:
Jag håller helt med dig, det är aldrig okej att slå någon, vare sig det är ens partner, karl eller kvinna, barn eller djur!

Däremot kan jag till viss del hålla med dom som menar att för en normalstor karl är en normalstor kvinna inte samma hot som om det var ombytta roller, eller om slagen riktades mot ett barn eller djur. Jag säger absolut inte att det är rätt, för varje våldsgärning är en för mycket. Men en karl som använder "hon slog först" som en ursäkt för att slå sin kvinna är i mina ögon större fara för henne än hon är för honom.

Men, som jag sa innan. Jag tror att många bråk och slag skulle utebli om folk tog det lite lugnare med alkohol...

Jag är INTE absolutist, långt ifrån, men jag och min kille dricker aldrig några större mängder längre och det har gjort vårt förhållande mycket mycket bättre. Det vi bråkade om förr grundade sig till 90% i sånt som hände i fyllan.

Du anonym som startade tråden, har du försökt få hjälp med att komma över dina aggressioner mot din kille? Du kanske kan komma ifrån problemet på så vis?

Det kan ju också vara andra frustrationer som ligger till grund för att du ibland tappar kontrollen över dina handlingar. Även om du skriver att du inte har upplevt misshandel själv så kanske du har varit nedtryckt, mobbad eller blivit illa behandlad av nån annan kille och nu får din nuvarande kille ta konsekvenserna av det?
Det var bara en tanke.

Rob, du har naturligtvis helt rätt.

Det finns inga ursäkter för att börja slåss om man räknar sig som en vuxen människa med någorlunda kontroll över sig själv. Gör man det är det i så fall dags att ta sig en rejäl funderare på varför ens egna ursäkter skulle hålla om man inte anser att en kille får klippa till om han känner sig provocerad. Och gör man inte det är det verkligen dags att uppsöka psykolog...

Jag skrev anonymt i ett inlägg ovan men kan säga det igen: Om jag slog den jag påstår mig älska bara en enda gång så skulle jag känna mig tvingad att lämna honom, för hans skull. Då har jag ingen respekt, då förtjänar jag honom inte. Allt annat vore inkonsekvent av mig.

Och det är en spärr som-tro mig!-gör att jag tänker mig för en extra gång även när jag är riktigt arg.

Jag har blivit så himmla arg några gånger att jag har velat puckla på honom på armen eller så, han har sagt det provocerande: Slå mig då. Men jag har en spärr som säjer att man inte ska gå över gränsen....Vilket jag inte har något problem med, skulle aldrig gå så långt att jag slog. Det är ju min älskling!

Jo då det har väl hänt ett par gånger att jag har pucklat på honom. Den första var av ett misstag, skulle putta honom i axeln när han spanade på en brud för att retas med mig. Slängde till med handen och en påse for upp i hans öga och ett hörn av den rispade upp hans öga. gissa om jag skämdes. De andra gångerna har det varit när han har behandlat djuren illa. Typ slagit efter dom när han hunden hoppat mot hans pungkulor till exempel. DÅ blir jag arg för djur är små varelser som inte kan försvara sig. Och då har jag pucklat på hans axel eller liknande för att han ska fatta att djur inte kan slå, det finns inte i deras värld och för att han ska begripa vad han har gjort mot dem.

Men jag har oxå "hotat med att slå honom", nu gör du det annars slår jag dig, eller gör det annars nyper jag dig". Jag gillar det inte alls själv och jag skulle aldrig slå honom även om jag säger så. Det är mer jargong i brist på bättre ord.

Jag har smällt till min förra kille massa ggr men då slog han mej också. Oftast var det jag som gav han en örfil när han sa nåt jätte kränkade om & om igen och tillbaks fick jag en rak höger.

Helt rätt rob!

Jag förstår fortfarande inte varför så många verkar tycka att det är skillnad på att en tjej slår en kille än tvärtom. Den fysiska skadan spelar ingen roll!! Annars skulle psykisk misshandel inte räknas som misshandel. Jag tycker att det är en mycket intressant, men dock skrämmande tråd om attityder kring misshandel, ffa när det är kvinnor som slår. Jämför bara med följande tråd om en tjej som blir slagen av sin man: www.familjeliv.se/Forum-4-51/m616205.html

Min sambos son har blivit slagen av sin mamma vid flera tillfällen. Det tog flera år innan han berättade för sin pappa. Det berodde på att sonen dels tyckte att han fick skylla sig själv, han hade ju varit "olydig". Sedan var han osäker på om det verkligen var misshandel eftersom det var mer slag mot armar, hårda knuffar, kasta saker på honom, skrika på honom, osv.

Det blev polisanmälan och soc blev inkopplade, men de pratade bara med mamman, som nekade, och förundersökningarna hos båda instanser lades ner. Ingen frågade sonen vad som hade hänt, hur han mådde, hur han kände, ingenting. Deras bedömning var att en utredning skulle göra mer skada än nytta (för vem??). Det enda de har visat är att mammans handling var ok och att ingen bryr sig om vad sonen varit med om eller hur han mår.

Bara för att hon är kvinna betyder inte att det är ok! Jag är livrädd för vilka spår det kommer att sätta hos sonen, om han kommer att lösa konflikter på samma sätt som sin mamma, om även han kommer att slå sina framtida flickvänner och barn...

Jag måste tyvärr erkänna att jag har misshandlat min nuvarande ganska så rejält. Detta är något jag mår hemskt dåligt över, då han är en helt underbar människa som aldrig någonsin skulle göra mig illa. Han har aldrig provicerat mig till att slå honom, det har helt och hållet varit mitt eget fel. Jag har inte kunnat hantera ilska, och har låtit dessa känslor spåra ur totalt.

Undersökningar visar att kvinnor slår sina män oftare än vad män slår sina kvinnor, jag tycker det är synd att man bara tar upp kvinnomisshandeln i vårt samhälle. Och jag kämpar för att lyfta upp mansmisshandeln mer, det är det minsta jag kan göra för att ge min man upprättelse. Jag tycker så synd om honom, och jag vill inte att han ska känna síg ensam om att ha blivit misshandlad av sin älskade.

Mitt tidigare oacceptabla sätt att hantera ilska på är något vi tillsammans har arbetat rejält på, och även om jag fortfarande har svårt att hantera ilskan och det går överstyr emellanåt har jag åtminstone inte slagit honom på ett och ett halvt år ungefär.

Men åh vad jag har dåligt samvete över detta, han har förlåtit mig för längesen men jag tror aldrig att jag någonsin kommer kunna förlåta mig själv. Jag Älskar honom så otroligt mycket, och jag vill inte att något ont ska hända honom. Ändå orsakade jag honom fysisk smärta tidigare i vårt förhållande.

Förlåt.