Har någon slagit sin kille?

Att slå sin sambo på fingrarna när han vill norpa en kaka är ju inte en våldshandling i sig... Det är ju mest en "revirmarkering" att nu får inte du röra dessa förräns jag ger dig tillåtelse till det...

Skojbråk är ju båda med på och om någon säger sluta/stopp eller vad man nu har för ord så slutar ju den andre parten... Det är ju inte heller en våldshandling i det hela utan en form av gemensamt skoj...

Om allt vore våld så skulle inte min sambo få smiska till mig på rumpan (Detta kan ju även vara sextrakaserier) och jag skulle ju inte heller få "ge igen"... Detta är ju ömsesidigt... Om jag ber honom lägga av så gör han ju det och gör det inte igen förrens jag retar honom genom att vifta/puta ut rumpan framför honom...

Men att jag slog honom förr när jag var arg var aldrig rätt även om jag i vårt förhållande är "den svage"... Tack vare att min sambo vågade prata med mig om detta o berätta vad han tyckte om det så slutade jag... Han gav mig styrkan och kärleken att kunna sluta, och han sa även till mig att om det inte slutade så skulle han lämna mig...

Jag tror att gränsen går som vid alla typer av trakasserier, dvs när offret tycker att det är obehagligt eller kränkande så har det gått för långt, oavsett om det är verbalt eller fysiskt.

Jeylah:

Har du verkligen läst hela tråden? Jag tycker att det är jättemånga som skyller sin våldsamhet på att mannen har provocerat dem.

Oavsett om mannen har provocerat dem eller inte så är det fel att slå, eller tycker du att provokation ursäktar misshandel?
Jag tycker att det är fel på den som slår, någonting säger inte stopp så som det gör för andra människor, någonting hindrar dem inte från att slå.

Om en kvinna har rätt att slå en man bara för att hon blev provocerad så skulle det inte finnas något som kallades misshandel alls... För oftast så anser männen att kvinnan provocerat dem på det ena än det andra sättet... Och detta anses som misshandel i vilket fall som helst... Så då måste det ju vara misshandel när en kvinna slår en man även om hon blev provocerad...

Självförsvar är en sak, misshandel en annan...

I min förra förhållande med min ex kille bråkade vi jämt och han provocerade mig på hans sätt som han verkade vilja att jag ska börja slå honom så jag slog honom när våra gräl har gått för långt och bara blivit värre.

Han har aldrig slagit mig tidigare och senare en dag så var han på riktig dålig humör när vi åkte bil så han körde fort att han verkar vill ta död på oss, jag var riktig rädd när han körde så jag sa inget men då bromsade han fullt och så plötsligt slog han mig i ansiktet den gången glömde jag aldrig och han blev rädd och bad om förlåtelse. Jag var så krossad och den gången krossade han mina känslor så vi har bara hållit ihop i ett tag tills jag gjorde slut. Han tvingade mig att inte säga något till någon om detta. Men det var bara en gång han slog mig och så har han tagit i för hårt på mina armar när jag ville vara i fred då jag gjort slut med han.

En av mina bästa killkompisar träffade en tjej med ett "hett temperament"
Hon slog honom och tryckte ner honom psykiskt och han hade jättesvårt att komma i från det förhållandet mkt pga att hans självförtoende var borta och dels för att han till slut blev rädd för henne eftersom hennes humör växlade hela tiden. Detta berättade han för mig efteråt, han hade inte vågat sagt nåt för som kille blir man inte misshandlad av tjejer med "små nävar". Han har fått gått hos psykolog och pratat av sig men är fortfarande inte samma glada kille som han var innan.
Och hennes försvar är säkert samma som många andras här nämligen "han provocerade mig"

724198: Du säger "den gången krossade han mina känslor" Har du tänkt på att du kanske redan krossat hans de gånger du slagit honom??!

724198: Han bråkade och jävlades med mig och jag bad honom att sluta bråka men han bara forsatte och provoccera mig och han vet var gränsen slutar men forsatte ändå så jag var tvungen att slå till honom (inte i ansiktet) utan på hans axel för att visa att jag är trött på bråk och skrik men han verkar njuta av att bli slagen fråga mig inte varför.

Jag har chattat med en kille som ville bli slagen av sina flickvänner och tyckte att det var en positiv sak att kvinnan visade med våld hur hon ville ha det. Då tänker jag inte på det sexuella utan allmänt.

Så visst finns det killar som njuter av slag men jag tror de är sällsynta.

Jag har slagit en av mina partners, men i självförsvar.. (efter ett tag slutade jag dock med det också, det gjorde ingen nytta). Under andra omständigheter har jag inte slagit mina partners, men det har varit nära några gånger.. Jag levde under 3 år med en man som nästan dagligen under 2 av de åren misshandlade mig fysiskt och även psykiskt, och till slut blev det väl så inpräntat i mig att ilska hanterar man med våld att jag agerade utan att tänka. Men, jag har alltid allstå stoppat mig själv innan slaget.. och numera dyker den där reflexen att slå aldrig upp.

Hur stark man är i fysisk råstyrka har med saken att göra utifrån hur stor fysisk skada man kan göra på den andra.... men vad gäller rätt resp fel har det ingen betydelse. Det är handlingen i sig som är fel, och den är lika fel oavsett könet på den som utför den. En fysiskt starkare person kan även vara underlögsen den andre i en misshandelssituation, för det är så mycket annat än bara fysisk råstyrka som är inblandat..