Vi som försökt ett tag utan plus

Jag har en fundering....vi har startat en utredning och i fredags fick jag veta att halten på mitt gulkroppshormon (progesteronet) är högt och bra vilket tyder på att ägglossningen fungerar (testet togs 6 dagar efter ÄL). Dock har jag kört med ÄL-test i tre månader och två av dessa fick jag min mens bara 9 dagar efter ÄL, dvs min lutealfas är i kortaste laget. Kan man ha bra progesteron-värden och ändå ha för kort lutealfas?

Sen är det en grej till jag funderar kring....mina bröst börjar ömma samma dag som jag får positivt på ÄL-testen (och detta håller i sig några dagar in på mensen). Sen läste jag någonstans att progesteronet börjar öka efter ÄL och det är också denna höjning som gör att man får ömma bröst - alltså borde jag inte få ömma bröst samtidigt som ÄL utan några dagar senare.

Någon med koll?

Ska försöka få tag i gynekologen till veckan, men tänkte först kolla här.     

Nellin: Förstår dig precis. Var nyligen på middag själv där två tjejer var gravida. Den ena visste jag om sen tidigare och hade stålsatt mig lite för att kunna prata med henne om det. Den andra fick jag reda på var gravid när jag kom. Sen pratades det förlossningar, graviditeter, barn, att få första barnet, välja sjukhus, osv i sex timmar. Jag ville bara gå hem och har faktiskt mått ganska dåligt sen dess. Jag tänker också "varför kan jag inte bara vara glad för deras skull", men det är faktiskt inte så lätt.

Dessutom tror jag inte att jag skulle blabba på på det där sättet om jag inte visste helt säkert att de andra som var där tyckte det var helt okej att prata om. Det är faktiskt ett känsligt ämne.

Sen är det klart att det är svårare när folk får bebis, det "måste" man kunna gratta till känns det ofta som, men jag tycker absolut att du ska tillåta dig att faktiskt få vara ledsen. Du är ju det! Att du är ledsen över din situation betyder ju inte att du inte är glad för hennes skull! Kram.

(Jag undrar fortfarande varför gästerna på min middag tyckte att förlossningsberättelser, hur många centimeter öppen man är när, hur förlossningen gick till osv osv var ett normalt samtalsämne till maten. Jag tyckte inte det.)

Hej tjejerna Jag förstår också den där känslan av att känna sig ledsen över sin egen situation när alla andra verkar få bebisar så himla lätt. Jag har ett kompispar som ska börja försöka till hösten och redan nu börjar jag bli nervös över att det ska ta sig på första försöket för dom men att vi inte har lyckats bli gravida tills dess Det känns som helt sjuka känslor att nästan missunna någon annan att bli gravid, eller i alla fall tänka att "hoppas de också få försöka en tid". Knepiga motstridiga känslor titt som tätt i det här försökandet.

Mitt ÄL-test var i alla fall nästan blankt idag igen så vi hade sex imorse och ska väl försöka täcka upp lite till ikväll och kommande dagar, samt hoppas på att det bästa ska hända nu.
Jag har för övrigt sjukt ont i brösten, något jag aldrig har vid ÄL annars så jag vet faktiskt inte vad det kan bero på. Hoppas såklart att det är för att det har släppt ett dunderägg denna månaden och att det hinner bli en liten 2013 bebis

Skönt att flera än jag också har sådana där hemskt jobbiga känslor. Jag antar att det är fullt naturligt när man kämpat så länge, men det är pissigt att känna så ändå.

Jag har faktiskt haft ordentligen stickningar och hugg i tjejmagen idag. Lite till vänster i livmodern. Och önskehjärnan sätter ju såklart igång och hoppas på äggfäste. Det har stramat och haft sig.

Tusan vad långsamt det går! En vecka kvar till BIM. Plus en dag.
GAAH! 

Man är inte hemsk för att man känner som man gör, klart man unnar sina vänner men kraften till att få en egen är självfallet starkare!
Vissa tycker säkert jag var gnällig som försökte i 10 månader men för oss var det ju länge så sånt är ju så olika.

Jag håller tummarna för er tjejer, var starka!!

 

Nellin, du är verkligen inte ensam om att känna som du gör. Har en nära vän som fått barn och våra gemensamma vänner vill ständigt höra om barnet, se bilder etc men jag kan inte vara lika glad som dom över att vår vän har ett barn. Jag kan inte känna samma glädje och jag blir besviken på mig själv men jag kan inte hjälpa det.

Stargazers: Jag vet inte riktigt det här med progesteronet men det jag vet är att många får ömma bröst innan eller vid ägglossning, så det är normalt.

Vårväntan: Ja nu hoppas vi verkligen det var ett dunderägg som släppte! Kör på!

Nellin: Hoppas det är ett litet/eller två ägg som fäster Och nej, jag känner som du.

Just nu är jag lite besviken på min allra närmsta vän, jag har skrivit ett par statusar på fb om att jag varit sjuk och på akuten osv, hon har varit inne massvis med gånger när jag varit inne, men hon har varken skrivit eller ringt eller nått under denna veckan och frågat hur det är med mig. Är jag knäpp som tycker det är dålig stil?
Jag tycker att om man läser att ens bästa vän är på akuten, ringer man eller iallafall skriver när man är inne så mkt samtidigt. Usch....

Klart att det är jobbigt att höra andra babbla på om deras graviditeter osv när man själv inte lyckats. Ett kompispar till oss började försöka samtidigt som oss och blev gravida på första försöket och har nu fått sin älskade bebis, själv har man inte ens fått ett plus på stickan ännu.

Tycker även det är svinjobbigt när andra tjatar och tycker att "nu är det väl dags för er också att skaffa snart också", och man skulle bara vilja skrika JA VAD FAN TROR DU VI FÖRSÖKT MED DET SENASTE ÅRET, men istället ler man och håller tyst. Blä för hur otänkta vissa i ens närhet kan vara.

När jag fick ft