Vi som försökt ett tag utan plus

Förstår dig Hallonbacken det finns sådana personer på alla arbetsplatser tror jag. Energislukare. De är inte noggranna med vad de kläcker ur sig och när tyvärr. Tur du inte behöver umgås med henne allt för mycket. Ni är snart där och er resa mot plus kan starta. Kram

Var in på SÖS i början på veckan och kollade för hade fått lite ont i mitt ena ben och eftersom jag har haft proppar ville jag vara extra försiktig och kolla upp det. Det slutade med att jag var på SÖS nästan hela dagen. Började och avslutade på spec.mvc där det är underbart gulliga och tar mitt problem på allra största allvar. De kunde se att det var en liten förträngning i benet så nu står jag på ökad fragmin där jag ska ta spruta morgon och kväll istället för bara morgon.. Just idag är jag trött och känner mig då också mer som en nåldyna än innan i veckan.. Ska kanske tillägga att även lårens ovansida har fått sina stick efter inrådan från syster som är uska. Vet att man även kan sätta i rumpan men vill inte överlåta den saken till sambon som mer än gärna skulle ställa upp..

Förresten jag hittade ett snyggt armband med goda intentioner: http://www.michaelarothstein.com/products/oslagbar där varje armbands inkomst går till BRIS.

Hej igen, länge sen....
Sedan sist har jag hunnit gifta mig, vilket var alldeles underbart. Vi hade en toppendag på alla sätt och vis. Perfekt väder, god mat och tårta. 

Sedan jobbade man lite och senare tog lite semester. Vi har inte fått någon kallelse för första besöket ännu till SU men jag känner på mig att den dimper ned vilket dag som helst. 
Känslorna inför det är otroligt varierande. Å ena hållet kan jag känna "vad skönt, äntligen händer det något" å andra hållet är det som en röst skriker i panik inom mig "nej, nej, o herregud, hur ska jag klara detta? Jag tycker nålar är jättejobbigt och tänk om jag måste ta alla sprutor själv?!!" Tanken vi har här hemma är att mannen ska ta sprutorna på mig. Det känns helt absurt att sticka sig själv....det tar verkligen emot
Rädsla, förhoppning och stundtals ren panik infinner sig hos mig vid tanken på den stundande IVF;n.  Sedan finns det också grubblerier inom mig, när vi drar igång med IVF, tänk ifall jag får massa biverkningar? Tänk om jag börjar må så dåligt att jag inte orkar jobba? Usch, tusen funderingar och tankar kring alltihop. 

Läst lite grann i tråden och sett att saker hänt, grattis till ni som lyckats och ni som har olika prövningar framför er önskar jag lycka till. Det verkar ändå rätt mkt positivt sedan jag sist skrev här

Kul att höra och grattis till gifter målet. Wittra allt är skrämmande/spännande första gången oavsett vad det är. Ta en dag i taget. Jag har tagit sprutor så länge att det för mig inte var aktuellt att sambon skulle få det ansvaret. Men vi är alla olika så om det känns bättre för dig gör så. Vad gäller att må dåligt av behandlingen så skulle det bli så tar du bara kontakt med su då. Jag tror att du är starkare än du tror själv och att det kommer gå hur bra som helst.

hallonbacken, suck va trött jag blir på sådana kommentarer. Även om man vill upplysa att många har svårt att bli gravida vill man ju inte outa sina innersta känslor för en sådan person. Förstår du längtar till 20:e, snart är det er tur!! Kram

Wittra, grattis till giftermålet!!! Håller tummarna att kallelse till du kommer snart så ni får planera behandlingen, det kommer gå jättebra med sprutor och hormoner! OM du får biverkningar så prata med sköterska/läkare, annars får du härda ut och tänka att det bara gäller några veckor. Om nässprayen påverkar dig kan jag trösta dig med att det brukar bli bättre du minskar dosen och börjar med sprutor..Men du..det kommer gå galant utan större biverkningar

wonders, bra att läkarna har koll på dig! Snart dags för vul..jag tror på tvillingar Va rädd om dig, kram

På tal om dumma saker personer kan kläcka ur sig så träffade jag och maken en psykolog i fredags som skulle hjälpa oss med ett intyg till kliniken inför ÄD. Inga konstigheter att bli "godkänd", men psykologen var speciell... Dessutom hade hon mage att säga vi säkert skulle bli gravida om vi slappande av !?!?!!! Att jag inte blev skogstokig, men jag bet ihop..vill ju inte äventyra vårt intyg :-/ Hon ska skicka hem intyget till oss..får nog maila sedan och upplysa henne om att ett inte är lämpligt att uttala sig så.

För övrigt mår jag rätt dåligt just nu, foten gör ont och jag går så illa att rygg/höft/bäcken är total kass Återbesök på ortopeden på onsdag, men tror de kommer tycka foten läker bra. Smärtan i foten beror på att jag jobbar mer och det betyder mer belastning. Väntar även på MR av rygg och bäcken, därefter kontakt med reumatologen. Kämpigt nu.. En rolig sak är att jag ska få träffa Maramina och hennes lilla bebbe på onsdag Några månader sen vi sågs nu, men äntligen dags igen. Härligt att hitta fina vänner här

Nu säger jag godnatt, klockan ringer tidigt...

JZ vilka härliga saker du har att se fram emot. Hoppas att röntgen och så kommer flyta på och att de finner om det är något fel men tror som du säger att ökad belastning kan bli lite för mycket om det kommer för plötsligt..
Det är ju konstigt att psykologen inte har mer data inför ett sånt möte. Helt otroligt okänslig kommentar.. Men de förutsätter väl att alla kan skaffa barn..
Man blir bara trött men tur att ni var tysta om det för kan ju som du säger påverka i negativ riktining om man kommenterar fel.. Börjar också tro att det kan vara två.. Stor kram till er.

JZ: Vilken fruktansvärt onödig kommentar från psykologen. Hon borde ju veta bättre när hon skrivit sådana intyg förut. Skönt att ni blev "godkända" iaf så ni kan komma vidare med ÄD. Tråkigt att foten och ryggen plågar dig så mycket fortfarande. Håller tummarna att det går bra på kontrollerna.

Vad trevligt att du ska träffa Maramina och hennes lilla plutt snart. Det är synd att vi bor så långt ifrån er andra från träffen för hade varit jättekul att ses igen.

Här har vår lilla skrutta hunnit bli hela 8,5 månad nu. Men jag hänger kvar här lite i bakgrunden iaf. Vet ju med mig att med tanke på min PCO så kommer vi antagligen behöva hjälp med pergotime så småningom när det blir dags för syskon vilket vi gärna vill ha. Blir väl kanske dags till våren eller så och då kommer jag definitivt tillbaka hit även om jag så klart hoppas att det inte finns någon kvar här som fortfarande kämpar då. För även om behandlingen lyckades på tredje försöket var det en tuff tid och peppningen och stödet härifrån er underbara tjejer var ovärderligt.

Hoppas ingen tar illa vid sig av mitt inlägg med tanke på att de flesta här kämpar för sitt första barn vilket jag ju redan fått.

Hej tjejer, hoppas ni har en fin helg

wonders, håller tummarna för er på måndag..vore fantastiskt om ni får de 2 blinkande hjärtan

hallonbacken, på onsdag hålls tummarna för dig/er

Jag och min man skulle också behöva några tummar hållna för oss. På tisdag ska vi till Sahlgrenska och få provsvar om han har den genetiska kärlsjukdomen eller inte... Känns nervöst. Kram på er!

Vill titta in och önska trevlig helg till alla och lycka till med allt ni ska stå i. Själv så ska vi på vårt första besök sen 25:e. Känns skönt men jag är orolig att de ska säga ngt i stil med psykologen som ni träffade JZ79. Men det kan de väl bara inte göra på en fertilitetsklinik? Vi blev ju gravida en gång men det slutade med ett X och akut operation och en äggledare mindre. Har man rätt att gå hjälp för att mam vill det eller är det de som bestämmer det? Måste man kvala in på ngt sätt?

Usch vilka dumma frågor.

Kram på er

(Skriva rätt kan jag inte heller.. Skyller på telefonen) ;)

Pusheen, inte alls dumma frågor! Alla har vi varit nybörjare på utredning och söka hjälp
En fertilitetsklinik skulle aldrig utrycka sig så som den där psykologen.. Hon va nog/förhoppningsvis ett undantag. De som jobbar på fert-klinik burkar vara väldigt förstående. Iaf har jag bara mött bra människor än så länge (förutom en privat psykolog då..)
När hade du x? Ni har ju fått tid för utredning så någon sorts hjälp finns nog. Utredning brukar man inte ens få göra
Förrän efter 1 års försök. Undantag är om du är över 35 då kan du få utredning efter 6 månader om du inte blivit gravid. Om longör hjälp direkt och med vad beror nog på vad/om de hittar något "fel" (gillar inte det ordet men kan inte hitta ett annat att använda just nu). Om äl strular kanske Pergotime kan hjälpa, vid få eller svaga spermier tror jag ivf rekommenderas, om utredningen inte visar nått avvikande kan man ibland få fortsätta försöka hemma ett tag till, eller ställas i kö till
Ivf alt insemination. Allt är individuellt och sen gör alla landsting lite olika. Lycka till med utredning, det kommer gå bra ska du se och ni kommer ett steg närmare ett barn.