Land som accepterar pacemaker?

Organisationerna är helt säkert de enda som kan ge välinformerat svar om detta ....

Förvisso, men jag vet också att organisationerna (i alla fall då vi hörde oss för inför den första adoptionen) inte gärna vill uttala sig om möjligheterna innan vi har ett medgivande/aktuell utredning. Vi ska kolla med organisationerna ändå men ville även slänga ut en trevare här.

Om ni får medgivande kanske ni kan bli aktuella för ett svenskfött barn.

Känns konstigt att det är pacen de hakar upp sig på då det ju är betydligt mer riskfyllt att knapra Waran än att vara pacemakerbärare.... Om man nu ska jämföra. För om du är i den ålder att du kan adoptera så antar jag att din klaff är mekanisk.  Har de verkligen en så gammalmodig syn? Pacemaker är ju jättevanligt och, precis som du påtalar, inget man ens märker av.

Det är nog många som tycker att ursprungsländerna har en gammalmodig syn, men det är inget vi kan göra åt! Barnets företrädare där tänker förstås att bäst för deras barn är att komma till allt igenom friska föräldrar ....

Jo, man förstår ju att de tänker på barnens bästa. Det är märkligt dock om de inte låter pacemaker passera nålsögat när de lät klaffsjukdom göra det. Hoppas ni får igenom er syskonadoption TS.

Jag fick en biologisk klaff -94, och den beräknades hålla 2-10 år innan det skulle vara dags för byte till mekanisk. Fick biologisk just för att slippa Waran eftersom jag var så ung. När vi gjorde första utredningen krävdes specialistläkarintyg och utlåtande från Socialstyrelsens rättsliga råd, och då var jag ju ändå inte hjärtklaffsjuk utan hade en hjärtklaffprotes. 

Nu höll klaffen  i 17 år och det blev en mekanisk denna gång. Och Waran, då givetvis. Och nu fick jag ytterligare en sak som kan sätta käppar i hjulet alltså. Nåväl - vi har en härlig unge och är oerhört, oerhört tacksamma och glada över det!

Jag säger absolut inget om ursprungsländernas krav och syn på hälsa/ohälsa - de gör sina bedömningar utifrån sitt perspektiv och för barnens bästa. 

Tacka alla för er input!

Vad arg jag blir när jag läser detta. Jag har själv haft pacemaker och konstgjord hjärtklaff sen jag var 8 år, och är idag 37. Jag anser mig själv lika frisk som alla andra. Har just kommit hem från gymmet med min 14-åriga dotter. När vi inte gymmar är vi i stallet, rider och håller på med tunga stallsysslor. Jag har väldigt mycket hjärtfel men har opererats mycket, och lite nedsatt pumpfunktion i vänster kammare, men det hindrar inte mig från att leva ett normalt liv och jag ägnar otroligte mycket tid med min dotter. Är även ensamstående och har varit det i många år. En graviditet skulle jag aldrig utsätta mig för igen, det var jobbigt både för hjärat och med alla heparin sprutor, samt att kejsarsnittet kändes värre än en hjärtoperation. Men jag hade lätt kunnat vara mamma till fler barn, som tur är har jag känt mig nöjd med den underbara dotter jag har.

TS, hur har det gått? För mig som har ett lugn i att inte behöva stressa fram syskonplanerna pga åldersreglerna så finns just detta med att någon av oss faktiskt kan bli sjuk eller ha något medfött fel som ännu inte visat sig som en oro.