Skamvrå på förskolan

Jag blir GALEN! Att så många föräldrar inte har koll på allmän barnpsykologi och hur man stärker barns självkänsla är sorgligt men man kan ha överseende om det. Men att utbildade pedagoger inte har det, jag SKÄMS över min yrkesgrupp när jag läser sånt här. Har ingen reflekterat över VARFÖR pojkarna gör så här? Eller FRÅGAT dom, kanske pratat med dom och lagt fram problemet rakt upp på bordet och frågat dom tillsammans om de har en lösning. Tar man barns tankar på allvar så är de oftast villiga att samarbeta.

Eva 081: nu vet jag inte om du vänder dig till mig eftersom jag är emot skamvrå MEN... Det är många barn i förskolan (och skolan idag!), i förskolan här är det tre personal på 22 barn om de är över tre år, förskoleklassen kan vara 30 barn på två pedagoger, skolan är 20-25 barn på en pedagog. Det är OMÖJLIGT att anpassa verksamheten efter varje enskilt barn, man får utgå från någon mellanväg. Om jag nu ska ha en lektion i no i förskolan och två barn är total ointresserade kan jag för det första inte stryka arbetet i NO eftersom läroplanen säger att vi ska arbeta med det, jag kan inte heller anpassa lektionspasset (en samling t ex) efter bara de barnen - vad gör jag med övriga gruppen? Hos oss är man ensam med 11 barn på samlingen, då måste barnen acceptera att det inte alltid är det roligaste jag kommer att ta upp.

Jag menar inte att man inte ska locka barnen, försöka fånga intressen osv. men till syvende och sist kan man inte alltid anpassa sig till alla barn samtidigt jämt!

Att lära sig sitta still och lyssna även om det inte är skoj - det måste vi alla lära oss. Hur skulle vår chef säga om vi störde verksamheten bara det blev tråkigt?

Jag jobbar själv inte i förskoleklass, har enbart vikarierat enstaka dagar men jag har släktingar som jobbar i förskoleklass. Ofta tar de en mindre grupp om en tio barn i ett rum och undervisar medan kollegan har resten själv som får ha fri lek.

Så att undervisa i helgrupp kan vara svårt, speciellt då alla barn ska komma till tals och man som pedagog får sitta och hyssja hela tiden för att de ledsnar innan man gått varvet runt. Tyvärr kan inte alla vara aktiva samtidigt i en stor grupp i alla aktiviteter så då måste barnen kunna sitta och lyssna på varandra för att det ska funka. Men de aktiviteter man gör i helgrupp är få och korta eftersom det brukar vara svårt att ha styr på alla samtidigt som kvalitén behålls.

Calinggrad: Grejen är att du tycks tro att time out är det enda sättet att sätta gränser. Du har ju fullkomligt snöat in på det. Du tror dig veta att min son får en uppfostran utan gränser. Jag har aldrig påstått att personalen inte får sätta gränser. Men jag kräver av personal som faktiskt har utbildning och lön ska kunna sätta gränser på ett sätt som gör att barn lär sig något. De får gärna ta ut sonen från sagorummet under pågående läsning om han stör, ha ett allvarligt snack och sedan sätta honom med någon självständig sysselsättning. Till detta krävs det två personal, en som stannar o läser o en som pratar med min son. Sådan personltäthet finns på avdelningen.

När det gäller skola så antar jag att situationen är annorlunda då en pedagog är ensam med en stor grupp. Där hoppas jag att man gör en ordentlig utredning av barn som har stora problem med att sitta stilla och inte störa och att man vid behov sätter in resurser. Ett barn ska aldrig behövas straffas med isolering pga personalbrist.