Skamvrå på förskolan

Det här inlägget sammanfattade ganska väl mina tankar, och JA, jag jobbade på förskola tills ganska nyligen. Vi jobbar ständigt med att sätta gränser och samtidigt respektera den människa vi möter. Det är tidskrävande, det krävs mer av mig som pedagog/förälder men det GÅR. De flesta människorna är intresserade av att samarbeta om deras åsikt respekteras.

Och jag har tre barn som snart är vuxna, har aldrig använt en enda time out eller straffat dom för deras nederlag i hela deras liv. Vi har haft toppar och dalar men i slutänden så har tre mycket fina och väluppfostrade tonåringar. Och med det menar jag inte tonåringar som sitter tysta och inte vågar säga emot, utan tonåringar som vågar säga sin åsikt och samtidigt respektera din.

Vet inte om du väljer att inte förstå eller faktiskt bara inte förstår.

Min son är under utredning för ADHD och han har speciella behov. Att inte kunna sitta still och koncentrera sig ingår i denna diagnosen och är inget tecken på att han är ouppfostrad! Skulle tro att detta gäller för ts son också. 

Cruz: du tror inte att det finns en risk att den självständiga sysselsättningen blir en belöning? Typ: stör jag får jag spela spel istället, därför stör jag även nästa gång. Som sagt var det fel med skämsstol men däremot ser jag inget fel att barnet får vänta utanför rummet och välja på att ha tråkigt eller gå tillbaka.

Jag vet inte hur personaltätheten ser ut hos er när du säger att personalen finns.men betänk raster, avplockning etc. Vi är tre som ansvarar för den yngre delen av avdelningen. En person är på rast (vi måste hinna rasta alla innan den som öppnat går hem två), en person har avdukning samt sopar golv plus har ett gäng barn i en soffa som väntar på att få läsas för av den personen, den tredje lägger ut madrasser i ett annat rum och har läsvila för de som ska ligga ner och vila under läsningen. Det finns tre personer ja, men ingen av dem kan ta ett enda barn och gå undan med...

Det är synd att det ska vara så, men ska det klämmas in fler barn på färre personal samtidigt som vi ska städa, diska och i vissa fall även lägga upp mat och tillaga frukost, då påverkar det hur mycket man kan ägna sig åt en enda individ.

Fast barn är inte vuxna och ska inte ha samma krav på sig som en vuxen heller, det förstår du väl? Ett litet barn kan inte alltid behärska uttråkning och att tvinga en gäng förskolebarn att uthärda en NO-lektion som de tycker är urtråkig kan jag inte se någon poäng med. Lärande ska vara roligt, helst hela skolgången men framförallt när de inte ens går i skolan "på riktigt" utan är på förskolan!

Fast om majoriteten av barnen tycker det är roligt medan en inte gillar det - vem ska få styra?

No i förskolan ska givetvis vara lustfylld, men om en person inte tycker det är kul så anser inte jag att alla andra ska behöva anpassa sig efter denne.

Jag tolkade ovanstående som att det är uttråkande för barnen rent generellt.

Om ett barn blir vansinnigt uttråkad så pass att han eller hon inte ens orkar behärska sig för att inte störa så får väl ni ta hänsyn till det. Anpassa undervisningen. Kanske dela barnen i två grupper så det inte blir så stor grupp och således enklare att hålla alla engagerade och intresserade. Har ni inte personaltäthet så får ni ta upp det med chefen, kanske på nästa planeringsdag och förklara problemet i att "vi kan inte följa läroplanen eftersom det blir för långdraget och barnen blir uttråkade och finner det inte stimulerande, vi måste försöka lösa detta på något bra sätt.". Svaret ska ju inte vara isolering av ett barn, skamvrå och dylikt är förlegat och med all rätta så.

Jag vet inte exakt vad du menar när du skriver att barn "måste lära sig sitta still och vara tysta", hur gör du för att uppnå detta om du inte har möjlighet att ta barnet avskiljt och prata med denne, inte erbjuda en annan aktivitet som fungerar bättre, inte kan "lämna över" det eller de barn som inte klarar av att "sitta still och vara tysta" till en kollega? Hotar du med isolering/skamvrå? Typ "är du inte tyst nu, X så får du gå ut och sätta dig utanför och vänta till vi är klar/du kan bete dig!"? Jag antar det sista eftersom du tar upp din situation i denna tråd. Det är inte okej. Då är det inte barnen som felar, då är det ert upplägg på förskolan.

Jag har aldrig påstått att time out är det enda sättet att sätta gränser. Beviset är att jag aldrig behövt använda det med min dotter och att hon vet mycket väl var gränserna står. Time out står kanske som nr 7 på en skala från 1 till 10.

Antagligen hade förskolan prövat med allt från n1 till nr6 utan något resultat och då är det väl klart att man ska pröva med nr7, som uppenbarligen fungerade då, fast nu har du förstört allting med ditt inkonsekventa beteende och jag misstänker att du inte är så bra på att sätta gränser överhuvudtaget när jag läser dina inlägg om  din goa son och den elaka förskolläraren.

Man skulle aldrig behöva sätta in extra resurser (som kostar en massa onödiga pengar till samhället) om föräldrarna och lärarna jobbade hand i hand med konsekvent gränssättning.
 

I stort håller jag med men tycker samtidigt att det är dags att börja lära sig att allt är inte roligt jämt.
Kan man göra 95% av aktiviteterna och lärandet roligt är det bra men man måste även hantera de där 5% som är mindre roligt, även om man är barn.

Nja så är det inte riktigt.
I diagnosen ingår större svårigheter att sitta still och koncentrera sig än för barn utan denna diagnos, det varierar hur svårt samt att man fortfarande kan jobba på att förbättra det.