Hur kunna acceptera???
Har en dotter på 2,5 år och vill så innerligt att hon skall få ett syskon men efter ett andra misslyckat FET så återstår bara ett försök så chansen är minimal att vi ska lyckas...
Jag är själv ensambarn och har få släktingar och hade en ganska ensam uppväxt ihop med min mamma. Hon hade inget stort socialt liv så de kompisar jag hade var de som gick i min klass men det var aldrig någon riktigt bästa kompis där heller. All ensamhet har gjort att jag själv är ganska tillbakadragen och har svårt att ta kontakt.
Vår dotter har inga kusiner, vi föräldrar är runt 40 år, vilket innebär att mor och farföräldrar också är ganska gamla... Hon kommer till sist bli helt ensam och det grämer mej något enormt.
Jag skulle vilja höra hur ni andra gjort, ni som inte VALT att vara enbarnsföräldrar, för att komma till ro med faktum att det bara blir ett barn. Just nu är hela mitt inre som en berg och dalbana och jag vet inte hur jag ska komma vidare.
Någon som kan stilla mitt sinne?