Lite rädd...

Vill bara skicka en stor kram till dig.
Jag födde en liten flicka 2010 med diafragmabråck.
För oss gick det bra men det var inget som var säkert precis.
Hoppas ni kommer fram till ett beslut som känns bra för er båda.

Hej!
Vi förlorade vår Levi för lite mer än två månader sedan.
Läs gärna om hur vi hanterar förlusten, våra känslor och våra barns reaktioner - levijadeblom.tk
Ni får gärna kommentera och ge feedback, det är bara uppskattat.
/ Björn

Jag vet inget om diafragmabråck, men om läkarna säger att risken är liten, får man tror dem om man vill ha fler barn.
Själv förlorade jag min son som föddes med ett mycket komplicerat hjärtfel. Läkarna säger:: "Att det inte finns nån större ärftlighet i detta, utan att det beror på slumpen". Jag har valt att tro dem. Nu är jag i v 38 och supernervös inför att skiljas från killen i magen. Men det finns ju ingen återvändo nu...

Mitt råd är alltså att du känner själv om du tycker att det är värt risken. för jag tror inte att någon som förlorat sitt barn tror att de skulle klara av det en gång till. Inte jag iaf. Men längtan efter barn är större än rädslan och hoppet om att få ett friskt barn är dominerande.