Hej TS
Vi förlorade vår dotter för 3 år sedan nu den 14 juli.
Jag fick en infektion i vecka 24 och det stod mellan hennes och mitt liv.
Efter värkar i 48 timmar gick det inte att stoppa och läkarna satte igång mig eftersom det handlade om nån timme till så skulle jag ha varit död.
Jag blev apatisk efter hennes död, sen hade det aldrig hänt.
Sen förträngde jag allt, och efter tag började jag minnas en massa saker som jag inte ville minnas.
Jag ville bara slå huvudet i väggen så jag kunde få lugn och ro. Jag ville dö och få vara nära henne.
Det enda jag kan säga till dig.
Låt dig själv vara ledsen, prata om din dotter.
Jag har förlorat många på vägen eftersom att ingen vill prata om henne, det har aldrig hänt.
:(
Om du vill prata så kan du inboxa mig.
Och nej, jag har inte kommit över det och kommer aldrig göra det.
Förhoppningsvis blir det lättare med tiden att hantera.
Men jag vill gratulera till er dotter!!! <3 :)