Vad ska man ha empati till?

Det har du rätt i, jag har kanske snöat in lite på arv-miljöfrågan, det finns ju som sagt mellanting också

Utanförskap borde de väl kunna känna?! (eftersom de vet att de inte fungerar som alla andra)

Eller är känslan av utanförskap också ett resultat av förmåga att sätta sig in i (och bry sig om) vad andra människor känner? 

Såg också från vetenskapensvärld tror jag det var då små barn fick välja mellan en snäll nalle mot en elak i ett uppspelat scenario så tog 70% av barnen den snälla nallen så det skulle också kunna påvisa att vi också i grunden föds mer snälla.

Frågan är vem som är lyckligast den empatilöse i egenskap av att inte behöva känna någon empati eller empatiska personen som har den förmågan men också skulle medföra ett krav på empatiska relationer?  

Hur vet de att de inte är som alla andra? Man utgår ju från sig själv i sina relationer ("jag vet att min partner blir arg om jag slår honom, då borde han veta att jag blir arg om han slår mig"). Har man inte förstått att man saknar empati kan man väll mycket väl tro att det är ett normaltillstånd?

Jag tror du tänker fel här: Empati är ett teoretiskt abstrakt begrepp på vissa sätt att agera som vi tycker oss kunna beskriva i termer av beteende. Det har också en kulturell aspekt. Är det tex socialt accepterat att känna empati med en brottsling eller med någon som kränker andra pga en hjärnskada? Empati  är inte något som "bor" i människan. Lycka är lika undflyende. Ingen människa är lycklig hela tiden så jag tycker att du generaliserar. Å andra sidan kanske forskning snart visar vilka delar av hjärnan som är aktiva när vi känner med andra människors känslor. Jag tror att evolutionsmedicinen undersöker just den typen av kopplingar. De sk. spegelneuronerna kan vara inblandande här också även om det är ett omstritt forskningsfält så vitt jag läst. (som amatör)

Hjärnforskaren Damasio har skrivit mycket om hjärnan och känslor-

http://www.bokus.com/cgi-bin/product_search.cgi?authors=Antonio%20Damasio

För övrigt skulle du kanske tycka att det vore intressant att läsa böcker av Ayn Rand som skrivit mycket både romaner och filosofi utifrån detta tema.  Varför inte läsa tex romanen The Fountaind head?  Kolla detta citat:
"Människor har fått lära sig att deras första angelägenhet är att lindra andras lidande. Men lidande är en sjukdom. Om man skulle råka på det försöker man ge lindring och hjälp. Att göra det till det högsta kriteriet på dygd är att göra lidandet till det viktigaste i livet. Då måste människor vilja se andra lida – för att kunna vara dygdiga. Så är altruismen beskaffad." (s. 833)

http://www.brainyquote.com/quotes/authors/a/ayn_rand.html

http://sv.wikiquote.org/wiki/Ayn_Rand

Sant, där skulle en ev spelad och inlärt beteende kunna bekräfta det behovet så frågan är om det hänger ihop med empati.

Men en riktig nära relation med ömhet blir svårt men där är frågan om det är något dom saknar och isf om det är något som säger att dom som har den förmågan skulle vara lyckligare?

Jag tror att omgivningen kommer tala om för vederbörande att hen är annorlunda, när hen börjar skolan om inte annat.

Men även om de inte gör det så borde hen märka att andra människor reagerar annorlunda på olika retningar än vederbörande själv gör i samma situation.

Jag tror absolut att en person utan empati kan vara lycklig under rätt förutsättningar även om jag tror att oförmåga att känna empati är ett funktionshinder, men ett funktionshinder man kan leva ett lyckligt och fullgott liv med.

Min fråga kvarstår lever empatilösa människor i en lyckobubbla då dom saknar behov av ömsesidig empati och lär sig bekräftelse sociala spelet och tillhörighet med inlärda beteende mönster.

Inget behov av ömsesidigt empati och ömhet från andra visst är det en kittlande tanke?

Tror jag förstår det första du skrev.

Frågan är bara om det är något dom går förlorat då dom saknar behov av detta?

Kan det vara så att dom helt enkelt är mer lyckliga utan att känna sådan saknad då dom kan lära sig hur dom ska agera för att uppnå som jag skrev tidigare tillhörighet, få bekräftelse, uppmärksamhet osv.

Dom behöver aldrig känna saknad av närhet ömhet osv.