Väldigt enkelt man kan säga att barn med undvikande otrygg anknytning inte söker sig till föräldern när anknytningsbeteendet aktiveras. Beroende på ålder lär de sig snabbt att bli "inställsamma" och är föräldrarna till lags. Alltså väldigt lättsamma, och de döljer sina egna behov, tex av tröst eller närhet, väldigt väl. De är ofta osedvanligt självständiga och "nöjda" rätt tidigt. De visar ingen separationsångest och bryr sig inte om ifall de lämnas helt ensamma i svåra situationer, okända miljöer osv.
Ambivalent otrygga barn har alltid anknytningsbeteendet aktiverat och är ofta väldigt klängiga, och gnälliga, nästan raka motsatsen till de undvikande barnen. De känner sig inte lugna ens i det egna hemmet utan måste alltid ha bekräftelse av föräldern, och får liksom aldrig nog. Man kan säga att om det undvikande barnet inte har en fungerande hamn så har det ambivalenta barnet inte en fungerande bas. Trygg anknytning handlar ju om att utveckla en trygg bas och säker hamn, en bas att utgå ifrån och våga utforska och upptäcka lite på egen hand, långa eller korta stunder, och en hamn att alltid kunna återkomma till när helst det behövs. Gummibandet ska fungera, gummibandet är kan representera anknytningsmönstret. Om barnet använder gummibandet för att ömsom söka sig bort från föräldern för att utforska och utvecklas, och ömsom söka sig tillbaka för närhet, trygghet och en varm famn vid behov, då är det tryggt anknutet.
Desorganiserade barn beter sig väldigt olika, det finns stora skillnader. Ofta verkar de uppenbart rädda för föräldern när anknytningsbeteendet aktiveras men det behöver inte vara märkbart. Ibland kan de bete sig helt desorganiserat, gå runt i cirklar, backa eller ha väldigt märkliga rörelsemönster. De kan också vara dominanta gentemot föräldern, eller hjälpande och "vårdande" vid tex psykisk sjukdom hos föräldern. Gemensamt för alla dessa barn är att de aldrig lyckas hitta en fungerande strategi för att närma sig föräldern för att få sina behov tillgodosedda i sådan grad att en anknytning kan utvecklas. Det desorganiserade beteendet orsakas egentligen av att det sker en kortslutning mellan flyktbeteendet och anknytningsbeteendet, då målet för anknytning blir detsamma som vad man instinktivt vill fly ifrån.
Det här är egentligen väldigt förenklade beskrivningar men försöker ändå få med att det finns ett djup i de olika mönstren som är väldigt svåra att skriva i bara några få meningar. Även trygga barn kan bete sig typiskt "otryggt" och tvärtom. Det finns också något man kallar för "falsk" trygghet, som egentligen är ett desorganiserat mönster men där barnet hittat en strategi som efterliknar en trygg anknytning nästan identiskt.