Nyligen gjort abort? =(
Någon som varit tvungen göra abort av en eller annan orsak nyligen som vill prata?
Någon som varit tvungen göra abort av en eller annan orsak nyligen som vill prata?
Hej!
Jag har nyligen gjort en abort för ca 1 månad sen. Jag och min sambo blev överlyckliga när vi fick reda på att jag var gravid och bestämde oss för att behålla. Men saker och ting ändrades väldigt snabbt. Jag blev av med jobbet, min sambo får nu pendla till en annan stad för att jobba då det inte finns några jobb där vi bor. I och med detta så var jag ensam hemma väldigt mycket.. och mitt i denna bubbla så börjar man tänka väldigt mycket.. framtid, jobb, pengar, vad vill jag egentligen? ena stunden var ja så glad och ena stunden grät jag i telefonen när jag pratade med min sambo, vilket var väldigt jobbigt för honom då han inte kunde göra något.
Jag fick panik helt enkelt.. jag var ur balans, ena stunden så ledsen.. andra så glad. Mitt i allt kaotiska så bestämde jag mig för abort.. jag var ett vrak. Min sambo blev ledsen men anpassade sig väldigt snabbt för mitt beslut och sa till slut att det var det bästa.
" det löser sig" .. "du oroar dig i onödan" .. nej tänkte jag.. jag mådde ju så dåligt.. då är det väl endå ett tecken på att jag inte är redo?
Idag är jag ledsen, jag vet inte om det är hormoner som ställer till det. Jag försöker tränga bort dom känslorna, övertyga mig själv att det var rätt att göra. Jag känner att jag inte kan prata med någon, spec inte min sambo.. " bara du inte ångrar dig så går jag med på ditt beslut" .. ni förstår.
Jag vill bara få ut detta.
Jag gjorde abort tidigare i veckan och mår jättedåligt, känner mig tom på något vis. Jag gjorde min abort i vecka 11+6 och allt är bara jobbigt..
Jag gjorde abort för två veckor sen, var i vecka 12.
Vi hade försökt i 9 månader innan jag vart gravid.
Någon månad innan jag vart gravid hade vi haft det jobbigt, vi bråka mycket osv. Sen några dagar innan jag fick veta att jag var gravid så var killen och jag nära på att göra slut.
Sen plussade jag och vi stannade kvar hos varandra, allt vart bättre. Men sen kommer han i vecka tio och säger att han vill att jag gör abort.
Jag mådde dåligt och åkte hem till mina föräldrar i Stockholm, killen och jag gjorde slut och efter mycket om och men så gjorde jag abort.
Min realistiska sida känner att det var rätt val, men min "mamma-sida" saknar tryggheten jag kände när jag hade lillen i magen. När jag var gravid kunde jag känna mig trygg av att veta att lillen hade det bra i magen och ingen kunde göra den illa men nu känner jag mig tom. Jag saknar att vara gravid och ha min ängel i magen. Det är svårt att beskriva känslan..
Det är så jobbigt när sånt händer!
Jag vet att jag en dag kommer få uppleva den tryggheten igen och få hålla mitt barn i famnen men det går inte att glädja sig det när man gjort abort, för jag vill ha det barnet i min famn just nu.
Jag är glad att killen och jag inte är tillsammans längre, han var rent sagt en idiot.
Han var otrogen mot mig, han misshandlade mig och lämna mig när jag behövde han som mest. Han var inte ens med när jag gjorde aborten.
I efterhand kan jag inte förstå varför jag stannade kvar hos honom trots allt men sånt ser man bort när man älskar någon.
Nu när jag skriver i min blogg eller pratar med någon så är jag noga med att säga MITT barn och inte vårt barn.
Hejsan.
Jag gjorde en abort för ca 3 år sedan.. Mår fruktansvärt dåligt.. :(
Jag gjorde abort som ung och väldigt tidigt den aborten skapade djupa sår i mig som jag inte riktigt kommit över. till det var det att killen jag var med då var helt bestämd på att behålla det först och gjorde riktigt idiotiska uttalanden direkt när jag fått veta att jag var gravid. tror inte jag var känslomässigt mogen för en abort just då och borde valt samtal innan jag gjorde aborten. jag tror att om man gör en abort som ung så har man starkare känslomässig reaktion till det gjorde jag aborten helt ensam ingen var med mig. blev dessutom dödssjuk veckan efter eftersom mitt immunförsvar försvann.
nu gjorde jag abort igen för tre veckor sen i vecka 14 och jag valde samtal innan. tack och lov har jag en kille som stöttat och varit med hela vägen den här gången (förutom då jag fick beskedet att jag var gravid då var han inte med).nu har jag honom jag kan bearbeta saker mer och en samtalskontakt och det har gått smidigare än jag trodde det skulle göra. lustigt nog är båda killarna barndomsvänner men väldigt olika tack och lov.