När börja lämna över natten hos farmor&farfar el mormor&morfar

Klart att du inte töntig! Så länge det inte känns bra så är det ju bara så. Det kommer den dagen ni är redo,strunt samma om det är vid 18 månader eller 3 år! :)

Ni måste ju göra det som känns som ok för er. Jag är inte alls insatt i ap eller liknande teorier men jag tycker att din omgivning helt enkelt ska skita i hur ni väljer att göra med er dotter. 

Stå upp för ert föräldraskap och ert barn. Det är ni som bestämmer när det är dags för Ert barn att sova borta och var det blir. Inte farmor och mormor.

När det känns bra i magen för dig/ er! Vad farmor och övriga anser är inte ens relevant i den här frågan.
Säg bara vänligt att de gärna får vara barnvakt på dagen om det passar så länge så tar vi sova över sen när barnet är lite äldre

Min dotter är 1 år och 2 månader och har barnvaktats endast dagtid. Jag ammar henne till sömns och hon var länge ganska mammig. Nu kan jag vara borta en hel dag och hon är nöjd. Kan tänka mig att så småningom testa övernattning, men inte än.

Känner igen de känslor du har, men man måste bara skita i andra och göra det som känns rätt.

Jag skulle inte vilja lämna iväg ett så litet barn, när hon är 2-3 skulle jag kunna börja tänka på det kanske.

Nej, för guds skull, ni är inte töntiga! Ni är ansvarstagande och inkännande!
Ni ska göra det som känns bäst för er, och för ert barn. Jag tycker snarare att det låter konstigt och oansvarigt att så många i din f-grupp redan han lämnar bort sina små, när de inte ens är 1 år...

Vår son är 20,5 månader och har sovit borta en natt, hittills, hos min syster. Då var han 1,5 år och vi var allihop hos min syster två dagar först, och sen gick jag och sambon på fest en kväll och min syster la sonen. Sen sov ju vi också där och fanns där på morgonen när han vaknade. Mer än så blir det inte än på ett tag.

Vi var "tvugna" att ha barnvakt över natten ibland från 10 mån ålder. Inte kul med en mammig och sömnstrulande liten men borta sov hon alltid bättre av någon konstig anledning ( ammade EJ, tog napp och snuttefilt )

Vi jobbade båda två de gånger hon sov borta kanske 1 gång per 2 månader, så det var inte för nöjes skull.

1 gång var jag på min bäste väns möhippa medan pappan jobbade så då kanske jag inte var "tvungen".

När hon var lite över 2 år åkte vi bort 2 dagar på nöjesresa och hon sov borta och hade riktigt roligt hos mormor.

Det var lagom ålder.

Äh - jag är också förskollärare och tycker inte alls att ni är fåniga! Jag vet flera förskollärare som valt att vara hemma med sina barn länge.   :)
Själva var vi hemma helt i 8 år. Barnen har börjat 15 timmar/vecka när de varit ca 4 år.

Angående att sova borta: min riktlinje har varit att de ska vara så stora att de kan prata ordentligt och göra sig förstådda. De ska kunna berätta för "barnvakten" om de längtar hem osv. Att sova över ska vara något barnet själv frågar efter och längtar till.
Detta har varit vid ca 3 år för oss. Yngsta var nog 4 tror jag?

Ett alternativ, om man behöver sova borta från barnet innan dess (typ om man ska till bb) är att barnvakten sover hemma hos er. Då får barnet ha kvar tryggheten i sin egen säng och sina egna saker.