Jag arbetar som borgerlig officiant och leder borgerliga begravningar så jag träffar en hel del människor i sorg.
Mitt råd är att säga som det är. Att hennes kompis har dött.
Inte linda in det. Du kan säga att du inte vet varför hon dog. Och berätta att de flesta dör när de är jättegamla och så ger du exempel berättar du om någon hon vet vem det är men inte farmor som hon känner väl. Det kan t.ex. vara en granne som är gammal.
Jag tycker aldrig man ska vänta med att berätta något sådant. Du skyddar ditt barn bäst genom att det är du som berättar med dina ord på ditt sätt och i hennes trygga miljö hemma. Istället för att en kompis berättar, eller fröken osv. tillsammans med dig får hon utrymmer att ställa alla svåra frågor.
Jag tycker att det är olyckligt att ni inte fått veta varför. Ring gärna förskolechefen och förklara att alla vill veta varför och särskilt viktigt är det för barn och deras sorgearbete. Sedan kan chefen skicka ett mail till föräldrarna Det behöver inte vara detaljerat.
Och så slutligen ett boktips. Min absoluta favoritbok heter ”Det bor en tiger i mina händer” av Jeanette Milde.
Den är en massagesaga. Det innebär att samtidigt som du läser boken masserar du ditt barn utifrån bilder på hur du ska göra. Du kan också variera med att kan du läsa boken, den har färgglada bilder. Boken är full med diskreta symboler, i bakgrunden syns en vissen blomma, som står i full blom på sista sidan.
Kombinationen med massage gör att barnet är helt avslappnat och får budskapet om hur man bearbetar sorg i trygg miljö av sin förälder. Boken handlar om sorgen efter en katt, på vägen möter flickan en rad hinder, balansera på en trädstock över ett djup och slutligen klättrar hon upp på ett berg. Dvs. hon möter sorgen, fastän den är svår. Barnet blir stärkt i sin självkänsla att våga.
Oj, nu låter det som att jag är köpt av författaren, men jag har inte ens träffat henne. Bara en varm rekommendation. Jag har fler råd om sorg och boktips på min hemsida. www.jordiska.se
Lycka till, Varma hälsningar Sara Pellving