Ha barnen extra - är jag dum?
Hej,
Jag behöver lite hjälp med perspektiv och hur jag ska hantera situationen i vår familj. Vi har barn på varsitt håll och är nu gifta med varandra, har levt tillsammans i flera år. Min mans barn bor hos oss varannan vecka. Barnens biologiska mamma vill gärna på pappret ha dem halva tiden men i praktiken hjälper vi henne väldigt mycket. Hon ringer och vill att barnen ska sova hos oss extra nätter, att min man ska hämta dem från skola och ha dem under eftermiddagen för att sedan skjutsa dem till aktiviteter, vabba, fixa läkarbesök mm flera gånger i veckan under hennes veckor. Min man svarar alltid ja, det är ju hans barn och han slits mellan att inte vilja bli utnyttjad och den självklara viljan att spendera så mycket tid som möjligt med sina barn. Han vill såklart aldrig att de inte ska känna sig välkomna hos oss, och det vill ju inte jag heller.
Jag har dock en annan känsla inför det hela där jag gång på gång känner en besvikelse över att den ensamtid som vi har tillsammans försvinner eller kortas ner. Vi är en stor familj och jag känner ett stort behov av att vi får dagar eller delar av dagar som faktiskt är bara våra. När jag försöker förklara för min man hur jag känner blir det bara fel och han blir arg, det låter som om jag inte vill ha hans barn hos oss. Om hon bara kunde säga innan att "den här veckan som kommer vill jag ha hjälp med det här och det här" och inte ringa och förutsätta att vi ska ställa om alla planer och förväntningar, men hon har ingen förmåga att planera. Och min man verkar ju inte ha samma förväntningar på egentid tillsammans som jag :(
Är jag en hemsk bonusmamma? Ska jag skärpa mig och inse att såhär är det? Om jag ska försöka förklara för min man, hur ska jag säga för att han inte ska bli arg?
Mvh fröken