Hur länge vågar vi vänta med att skaffa barn?
Hur viktigt är det att saker är "ordnat" innan man skaffar barn? Min sambo och jag har alltid haft den tanken, att livet bör vara ganska ordnat innan man skaffar barn. Med "ordnat" menar vi att man har ett bra boende, praktisk bil, stabilt förhållande, ett sparande och två fasta anställningar.
Vi har kommit en bit på vägen. Vi känner oss trygga och lyckliga i vår relation, har hunnit utbilda oss och sambon är fast anställd med ganska bra lön men där tar det stopp. Jag har fastnat i vikarieträsket och får inte min eftertraktade tillsvidaretjänst trots att jag har kämpat i över två år nu. Har dock jobbat ihop till en hyfsad föräldrapenning.
Boendet är vi inte klara med heller. Vi bor i en liten hyrestvåa just nu och tror att vi kan ha kontaktinsatsen till ett radhus klar vintern 2017.
Vi funderar dock ändå på att börja försöka skaffa barn nu till sommaren, på grund av åldern. Jag är 31 nu och blir 32 år våren 2017. Vågar vi vänta så mycket länge? Hur skulle ni ha gjort om ni var i vår sits?