Vi som har en älskare/älskarinna och inte skäms för det!

1) Jag svarade inte dig
2) Hur kan det vara ett personangrepp när jag riktar mig till alla otrogna?

Härligt !

Ja , skogen har vi varit i många gånger men det kommer snart bli kallt. Bilen måste provas , helt klart.

Såg att man kunde ta in dagtid på hotell vid Arlanda, per timme. Någon som provat??

Vad bra att ni kan lösa det så, min älskare är också singel , men är inneboende så det blir svårt. Kanske prova trekant :)

Ja bilen är ju ett bra alternativ

Du drog alla otrogna över en kam, jag uppfattade inte ditt inlägg som att du niade någon utan att det var generellt riktat till samtliga otrogna. 

För mig är det väldigt lågt att dra alla människor, som gör något jag inte tycker om, över en kam.  

Eftersom den här tråden ska handla om sakfrågan - inte om moraltanters pekpinnar och fördömanden!

Vi vet redan att vi gör fel - men av olika skäl så gör vi det ändå.

Nöjd så? Lägg av nu.

Om man gör något omoraliskt lär man få påpekanden om det. Ni försöker släta över det ni gör och få det att verka normalt och bra och inte alls fel. Visst, försök döva samvetet med det.

Om någon exempelvis skapade en tråd typ "Vi som brukar stjäla saker från jobbet och låtsas jobba men istället ägnar oss åt våra egna företag på arbetstid", då hade dessa garanterat också fått negativa kommentarer om det. Om någon startat en tråd om bästa sättet att droga tjejer så att man kan ha sex med dem, då hade den personen också fått negativa kommentarer.

Jag kan ju inte veta något om framtiden. Jag kan inte vara säker på att jag aldrig kommer att vara otrogen även om det är helt främmande för mig nu. Men det gör ju inte saken rätt för det!

Ja, har en "älskare" eller "kk" eller va man nu ska kalla det för...Har varit gift med maken i 15 år. Vi har ett bra sexliv och liv i övrigt, men för ca två år sedan så kände jag att jag ville ha mer spänning i tillvaron. Klassiska adrenalinhöjande aktiviteter räckte inte längre till,. utan jag ville ha en "rush" tillsammans med en annan människa.

Så var jag på en fest och där blev jag helt enkelt attraherad av en annan kille och vi hånglade. Vi gjorde inget mer, men jag berättade om händelsen för min make och sa som det var, att jag gärna hade gjort något mer och att han också, om han vill, får vara med andra....Detta upplägg gick han dock inte alls med på och jag la band på mig i ungefär två år tills nästa "tillfälle" att vara otrogen kom...och då blev det paradoxalt nog ännu mer spännande eftersom det var strikt förbjudet enligt maken och jag fick en kick som hette duga. Gick hela vägen och hade samlag med man...Denne man bor tyvärr långt bort och det krånglar till det då vi inte kan ses hos mig, utan vi har tyvärr fått vara på offentliga platser och det är ju ingen höjdare. Funderar därför på att avsluta.

Nu går väl moraltanterna i taket, men jag har även EN TILL "älskare", han är singel och vi kan därför ses hos honom. Det enda som stör är att han har tonårsbarn som bor hos exet, men kommer och går lite som de vill...så vi måste ändå planera in det hela, blir ju absolut aldrig spontant, vilket är trist. Skönast är ju att han sex DIREKT när man är k*t, inte att boka in det dagar före i almanackan?

Att ha en älskare eller kk är både ris och ros. Det är såklart omoraliskt som fan, men också bökigt och smussligt, även om jag själv inte behöver smussla så mycket, min man är fullt upptagen på sin egen kant...

Jag tror det ligger mycket omedvetet i att köra oskyddat, Någon här skrev att det är ingen katastrof om hon blir gravid, ehum, nähä, där kan man nästan förutsätta att en liten omedveten önskan att bli gravid finns, om man nu inte ens äter p-piller.

Sedan kanske det även för en del verkar extra upphetsande att köra oskyddat eftersom man omedvetet känner vilken katastrofal följd det skulle få om det resulterade i en sjukdom. Tänder man på otrohet och förbjudna inslag, kan det tyvärr verka eggande.

En tredje sak är att oskyddat givetvis ofta dessutom är skönare, men det förutsätter ju strikt förtroende. Helst att man är med en annan gift person som inte ligger runt massor oskyddat, med singlar känns den grejen totalt osäker. Gärna ska man kräva friskhetsintyg eftersom de flesta könssjukdomar INTE MÄRKS förrän ganska lång tid har gått. En person kan alltså vara symptomfri i två år och tolka det som att han är frisk och sedan spruta in virus i en kvinna som kanske efter ett halvår brjar få illaluktande flytningar.

Var försiktiga där ute...

Det är mycket möjligt att det är så.

Precis! Jag har bara lite svårt att förstå hur man kan vara beredd att ta den risken när man själv lever i ett förhållande.
En könssjukdom eller graviditet är väl mer eller mindre detsamma som att bli avslöjad och kanske förlora allt det man redan har.
Jag frågar mig om det verkligen är värt det för att få lite sex?

Det är en sak att veta att det är fel och en annan sak att även känna att det är fel (hjärna-hjärta). Om man inte känner att det är fel är det lätt att rationalisera otrohet, känslorna måste "hänga med" för att man själv ska agera utifrån allvarlighetsgraden.

Vad tror ni andra otrogna? Varför hänger inte våran empati med? Jag har funderat mycket på det och jag försöker förändra mig.