Vi som har en älskare/älskarinna och inte skäms för det!

Jag slås av att vi alla har så olika anledningar till vår otrohet. Jag funderar hela tiden hur jag ska göra, vem jag vill vara med. Jag är gift, har barn men är kär i nån annan. Andra är helt säkra på att de bara vill ha sex och allt däremellan. Det blir konstigt när andra tvunget ska sätta samma etikett på oss.

Och du sidsteppar galant huvudpoängen.... vad spelar det för roll om handlingen är laglig eller olaglig?,,, den är väl lika svinaktigt ändå?

Fast grejen är ju att man inte bara "hamnar" i en sån situation, man hamnar där för att man medvetet väljer det. Och "går att undvika" har man väl haft chansen att göra redan från första början?

Med tanke på att du väljer att lämna tråden för du inte vill höra hur dåligt det du gör är så tror jag knappast du kommer avsluta någonting, du gör det som är bekvämast, tittar åt andra hållet för att slippa se den obekväma sanningen och sopar samvetet under mattan, nästa gång du träffar loverboy så är allt som sagts här bortglömt.

Anledningen till att ni hamnar under samma "etikett" är väl förmodligen för att ni bedöms efter den ni gör inte efter vad ni känner, dvs oavsett om man är kär eller kåt så är man fortfarande otrogen mot sin partner och älskarinna åt någon annan

Jo men om jag har en sån här period i mitt liv eller om jag är en sån som alltid vill ha någon vid sidan om tycker jag är stor skillnad. Men alla bedöms efter samma mall. Jag menar inte att något är bättre eller sämre men bara för att man är otrogen tillskrivs man en massa egenskaper här, och folk kan till och med se hur man kommer att bete sig i framtiden. Det är konstigt.

Låter som att du börjar inse att det du håller på med är fel.

Hoppas du lyckas stå emot.

Lycka till! 

Men du har ingen aning om min alldeles personliga relation till min man. Hur jag gått med på att inte skilja mig när han definitivt enligt dina normer betett sig svinaktigt. Jag har fortsatt att vara gift med en löjlig dröm om kärnfamilj. När han sedan avvisar mig sexuellt, eftersom han enligt vår psykolog sätter mig på madonnatronen, så ser jag ingen annan utväg för att få sexuell njutning och chansen att uppskattas som kvinna med sexdrift. Jag tycker inte att man ska moralisera över andras leverne. Jag är noga med att inte såra någon och har min vid sidan om på 60 mils avstånd. Inte idealet, jag skulle må bättre av att vara skild men det vill inte våra barn, så det är de och mannen som tvingar mig in i lögnen. Ekonomiskt vore jag en vinnare om jag stack så inte ens det är ett argument. Du får ha vilka åsikter du vill, men kalla mig inte svin!

Jag förstod det.  

Tycker inte det är konstigt alls,du ser det fortfarande ur en "vilken anledning man har" synvinkel, för en utomstående spelar det ingen roll vilken anledning man anser sig ha till sina handlingar, man bedömer personen efter vad hen gör inte efter vilken anledning personen anser sig ha till sina handlingar.

Om vi tar ett exempel... en man som misshandlar sin fru kommer få etiketten "hustrumisshandlare" av sin omgivning. Han själv kanske anser att han inte alls är lika taskig som sin kompis Bengt eftersom han bara slagit sin tant ett fåtal ggr och bara när han varit full.. till skillnad från Bengan som spöar på frugan hela tiden. Han kommer förmodligen tycka att omgivningen inte förstår och dömer honom alldeles för hårt och inte alls förstår att det faktiskt finnas anledningar till att han gör som han gör, han pappa var alkis, mamma sket i honom, dålig sand i sandlådan, trasiga leksaker... etc..

Hans omgivning kommer fullkomligen skita i vilken anledning han har till att slå sin fru, de kommer skita i om han bara slår lite eller mycket, han gör en omoralisk handling och döms efter det. Hans förklaringar kommer tolkas som dåliga ursäkter eftersom hur man än vrider och vänder på det så hade han faktiskt kunnat låta bli att misshandla sin fru men väljer att fortsätta med det.

Ok. Jag får känslan av att det är en väg ut ur era förhållanden. Men jag kanske har fel.