• svamparna

    Lugn inför förlossningen, livrädd för det som kommer efter

    Alltså jag har googlat som en dåre utan resultat, Min sambo tycker att jag är fjantig (tack för den), ska till bm på torsdag men har fått sån jäääääävla panik.

    Har 8 v kvar av graviditet. Jag är helt cool inför värkarna och själva förlossningen. Jag litar på mig själv så pass mycket och tror att jag kommer fixa det galant. Det känns mest bara spännande om jag ska vara ärlig. Mitt problem är det som kommer efteråt, tanken på att någon ska stoppa in sprutor för att bedöva punani, att någon ska sy ihop mig, att jag ska kissa, att kunna gå på toaletten överlag (jag har ibs och en extrem problem-mage emellanåt) . Tanken på en kateter i urinröret får mig att vilja dö.

    Jag har inga som helst problem för sprutor, nålar och annat förutom när det kommer till utsatta områden som jag ej har kontroll över (har extrem tandläkarskräck). Men hur ska jag kunna ta mig igenom en hel förlossning om jag mår så pass dåligt inför själva slutetappen?!

    Någon som upplever/ har upplevt samma som kan råda mig!

  • Svar på tråden Lugn inför förlossningen, livrädd för det som kommer efter
  • Aileen Allannah

    Jag var livrädd för detsamma som du berättar om. Att spricka och behöva sys, toabesök och kateter, fy! Vid första förlossningen sprack jag en del och behövde sys. Jag var så trött och slut efter förlossningen att jag inte orkade med undersökningen ens, därmed kunde de inte avgöra hur stor bristning jag fått. Sy behövde de ju göra i vilket fall, men jag fick vänta ett tag (någon timme tror jag) och sen fick jag komma ner på operation, jag sederades (sövdes lätt), fick bedövning och sen sydde de medan jag sov. Det var väldigt skönt att slippa vara vaken, men det innebar också att jag fick vara ifrån mitt barn och att jag fick kateter.

    Katetern var inte bekväm att ha, men det gjorde inte ont. När de drog den kändes det inte heller, men jag fick uvi efteråt. Bra att vara uppmärksam på! Jag kissade i duschen första veckan, annars sved det så hemskt. Första toabesöket avlöpte utan problem, men sen blev jag förstoppad. Inte härligt.

    Men. När jag väl var i det så kändes det okej. Personalen är väldigt förstående och stöttande, och kateter behöver man absolut inte få, om man inte sövs förstås. Då är det standard.

    Försök att släppa tankarna på det så mycket som möjligt, även om jag vet att det är sjukt svårt. Du kanske slipper sys helt! Om du brukar ha problem med förstoppning kan det vara bra att börja med något bulkmedel direkt efter förlossningen, be om det!

    Jag hoppas du kommer kunna njuta av sista delen av graviditeten och sen förlossningen (eller ja, njuter gör man ju inte direkt...), utan att må dåligt. Kram!

  • Misscaswell

    Be din mvc om förlossningsförberedande samtal! Jag var inte rädd för det du talar om direkt, men fick både kateter, flera bedövningssprutor i muffy samt sydde ett stygn eller två med bara bedövningsspray (dvs typ utan bedövning). Jag var beredd på smärta men tyckte knappt det kändes alls, hög på förlossningshormoner antar jag. Så kan det bli.

  • svamparna
    Aileen Allannah skrev 2017-01-09 23:48:23 följande:

    Jag var livrädd för detsamma som du berättar om. Att spricka och behöva sys, toabesök och kateter, fy! Vid första förlossningen sprack jag en del och behövde sys. Jag var så trött och slut efter förlossningen att jag inte orkade med undersökningen ens, därmed kunde de inte avgöra hur stor bristning jag fått. Sy behövde de ju göra i vilket fall, men jag fick vänta ett tag (någon timme tror jag) och sen fick jag komma ner på operation, jag sederades (sövdes lätt), fick bedövning och sen sydde de medan jag sov. Det var väldigt skönt att slippa vara vaken, men det innebar också att jag fick vara ifrån mitt barn och att jag fick kateter.

    Katetern var inte bekväm att ha, men det gjorde inte ont. När de drog den kändes det inte heller, men jag fick uvi efteråt. Bra att vara uppmärksam på! Jag kissade i duschen första veckan, annars sved det så hemskt. Första toabesöket avlöpte utan problem, men sen blev jag förstoppad. Inte härligt.

    Men. När jag väl var i det så kändes det okej. Personalen är väldigt förstående och stöttande, och kateter behöver man absolut inte få, om man inte sövs förstås. Då är det standard.

    Försök att släppa tankarna på det så mycket som möjligt, även om jag vet att det är sjukt svårt. Du kanske slipper sys helt! Om du brukar ha problem med förstoppning kan det vara bra att börja med något bulkmedel direkt efter förlossningen, be om det!

    Jag hoppas du kommer kunna njuta av sista delen av graviditeten och sen förlossningen (eller ja, njuter gör man ju inte direkt...), utan att må dåligt. Kram!


    Tack för tipsen och peppen! Hoppas fler än du vill dela med sig av liknande upplevelser. Kram
  • svamparna
    Misscaswell skrev 2017-01-10 06:18:23 följande:

    Be din mvc om förlossningsförberedande samtal! Jag var inte rädd för det du talar om direkt, men fick både kateter, flera bedövningssprutor i muffy samt sydde ett stygn eller två med bara bedövningsspray (dvs typ utan bedövning). Jag var beredd på smärta men tyckte knappt det kändes alls, hög på förlossningshormoner antar jag. Så kan det bli.


    Tack för att du delar med dig! Kram
  • thecoc

    Jag var inte förlossningsrädd men däremot var jag livrädd för kateter då jag haft väldigt mycket problem med urinvägarna. Men mot slutet av förlossningen kunde jag inte kissa själv längre och de tappade mig på urin och det var ju helt underbart! Tycker det vidrigaste med hela förlossningen var att ta sig till toaletten och försöka trycka fram kiss samtidigt som värkarna avlöser varandra, då var kateter himmelriket och jag kommer lätt be om det så snart som möjligt om jag föder fler gånger. Dessutom så fick jag en bristning upp mot urinröret, nu efteråt så inser jag att varje gång jag kissat så har det svidit till men nu efter att de sydde den bristningen så känns det inte så längre! Det var verkligen två positiva överraskningar för min del som jag hoppas kan peppa lite, lycka till!

Svar på tråden Lugn inför förlossningen, livrädd för det som kommer efter