Kvinnor och män 2018
I all välmening, och utan fördomar, vill jag belysa något som jag och några vänner diskuterat en hel del det senaste halvåret, och det rör sig om att det blivit i stort sett omöjligt att få till dejter med kvinnor.
2012 blev jag medlem på en dejtingsida första gången. Jag hade varit i en lång relation, och träffade ganska omgående en tjej, men kände mig inte redo, så blev inget. Under påföljande år dejtade jag ganska friskt, och hade några kortare, men ack så roliga, "relationer", där vi på förhand sagt att det mest var för stunden.
Efter några års träning och kreativa sysslor, kände jag mig åter redo att kicka igång dejtingen. Registrerade mig på två av de största ställena - en dejtingsida på nätet, och en app. Visst, jag har nu blivit 37 år, men den största skillnaden är att jag släppts en bok, fått heltidsjobb inom ett akademiskt yrke och dessutom tränat mig i en form som jag inte haft på över 15 år.
Men inget hände, och inget händer. Någon tråd får jag igång, men majoriteten av kvinnor skriver nästan ingenting längre. Inga frågor, inga funderingar, och därutöver ytterst få matchningar.
Om jag försöker se objektivt på mig själv, så är jag en sjua på en tiogradig skala. Men att träffa någon likbördig är bara att glömma. Mina vänner, som jag nämnde i inledningen, erfar samma sak. Utan att hänga ut dem alltför mycket, och hitta likvärdiga jobb som dem de har är dessa:
Anders, 43: Lång före detta fotbollspelare som flyger kors och tvärs i Sverige då han är jurist. Utseende: 8/10. Trevlig, rolig, seriös.
Daniel, 35: Något lönnfet, men ack så djup kille som jobbar som gymnasielärare och läser böcker mest hela dagarna. Social, smart och lågmäld. Utseende: 7/10.
Viktor, 38: Högutbildad arkivarie som ofta föreläser om författare på stadens bibliotek, och som har en central roll inom kultrursfären. Påminne till utseendet mycket om Emil Jensen, och är smal, mörk och lång. Mycket trevlig person.
Dessa tre vittnar om samma sak. Ingen utdelning alls. De kontakter som etableras ebbar ut, och många möten ställs in av tjejer.
Så. Vad är det som har hänt?
Jag har även en tjejkompis, som är ungefär som mina manliga vänner, men tjej såklart. Men intressemässigt, utseendemässigt och socialt påminner hon mycket om dem. Hon slutade dejta i vintras då hon träffade en kille, men dessförinnan kunde hon skratta när hon visade aktiviteten på sina dejtingsidor. 30 matchningar, 27 mejl. Hon kunde bara välja och vraka. Och det var där hon insåg: Om jag KAN välja, varför skulle jag då inte vilja ha den bästa? Så hon började ställa in reglagen på att mannen skulle vara lång, mörk, välutbildad, snygg, omtänksam, föränderlig...och så vidare. Hon var beklämd över sin inställning, men samtidigt förstår jag henne. Om vi män hade haft samma möjlighet att välja, så skulle säkerligen vi hamna i samma läge. Men nu är det inte så.
Så jag och mina genomtänkta vänner, får kanske nöja oss med en ensamstående trebarnsmor som lever för netflix, Ben & Jerry-glass, och som då och då försöker promenera bort sin övervikt, men aldrig lyckas. Och ja, jag vet att jag låter lite elak i det sista, men är det verkligen så att - och detta är alltså en av frågorna jag ställer - män inte längre har en chans på dejtingsidor? Har det hänt något i vårt samhälle som skapat detta? Det osar 1800-tal om jämvikten på dejtingsidor, rätt å slätt.
Någon med liknande erfarenheter, eller tankar härom?
Hoppas ni alla har en fin torsdag :)