Snorkfrökenn skrev 2018-07-22 15:08:33 följande:
Förstår verkligen att det finns problem kring att han möjligtvis inte vill. Han har inte sagt med raka ord att han inte vill ha barn. Är ju inte gravid nu så vi har aldrig pratat seriöst om det. Och jag vet inte riktigt vart du får omogenheten ifrån, omogen inom vad om jag får fråga isåfall. Planerar ju inte att ha barn och kanske framföra omogen för att jag inte tänkt på det livet som mamma ännu? :) Ensamstående vet jag verkligen inte om jag skulle bli, det är verkligen inget man kan dra på rak arm utan att ha diskuterat föräldralivet som du och din man gjort innan. Som sagt vi planerar inte barn. Är verkligen med dig när det gäller abort, skadar det mig så måste jag göra abort. Har inte tid med min läkare ännu och kan därför inte prata om något, hade jag varit gravid nu så hade jag tagit kontakt med någon isåfall. Är väll mest rädd kring den ekonomiska delen och studierna eftersom dem skadas när ett barn kommer till. Hur gjorde du? :)
Jag tolkar in omogenhet i det att han säger att barn är en omöjlighet fast att han har jobb. En ovillighet att ta ansvar osv.
Angående att bli ensamstående. Få förhållanden håller. Barn sätter press på det bästa av förhållanden. Så är det. Självklart kan man ändå lyckas hålla ihop, men det är bra att ta med i beräkningen att du löper hög risk att bli ensamstående iom er ålder och hans ovillighet.
Gällande ekonomi så är det ingen som tillåts svälta eller liknande i Sverige och visst är det så att man klarar allt man måste, men det är inte roligt att börja sitt vuxenliv så. Och det är inte roligt att inte kunna skämma bort sina barn åtminstone lite grann. Sedan beror det väl också lite på vilka krav man har och vilken standard man önskar. I början lider inte ett barn av att föräldrarna har det knapert, det är mer jobbigt för föräldrarna. Det barnet verkligen behöver de första åren är närhet till föräldrarna. Att tvingas jobba heltid eller lägga all tid på studier och ha barnet på dagis all dess vakna tid kan jag tänka mig inte är något man vill.
Jag läste färdigt gymnasiet på distans och tentade av vissa ämnen för att det skulle gå fortare. Jag har alltid haft lätt för mig i skolan. Maken hade redan jobb, men startade ganska snart sin firma, först vid sidan av sitt andra jobb och sedan på fulltid. När jag blev färdig med gymnasiet blev jag hemmafru(enligt våra önskningar) och jag hjälper maken med pappersarbetet i firman.
En annan sak som är superviktig med barn är bostad. Inte bara att ha en utan också att ni bor i ett område som är tryggt. Vi själva hade tur och hyrde i början det lilla hus som fanns på svärföräldrarnas ägor. Efter några år lade vi ihop våra sparade pengar och köpte hus som vi sedan byggt ut och förbättrat med tiden.