Hela livet bara rasar samman!!
Vet knappt hur jag ska börja.. Jag och min man träffades för drygt 3 1/2 år sen, gifte oss efter 1 år. Jag hade varit själv i 8 år och väntade på den rätta och plötsligt stod han där.
Vi har haft det så bra, han har varit så kärleksfull och omtänksam, världens finaste! Vi flyttade till drömlägenheten och vi började prata om att försöka bli gravida snart. Det var mest han som längtade efter barn.
När vi träffades var han i slutet av en behandling för missbruk. Han verkade vara trygg och bestämd hur han ville leva. Han hade då varit drogfri i 2 år. Han gjorde klart utbildning, hade lite olika tillfälliga jobb, fick beviljat lönebidrag och hade ett fast jobb på gång.
I våras kom jag på honom att han tagit droger, det var en så stor chock!!! Jag ställde på honom och han sa att det inte skulle hända igen.
När jag kom hem efter att ha jobbat natt hade han tagit alla sparpengar (som jag lagt undan), supit till och hamnat i fyllecell. Jag var så arg, ledsen och besviken! Han vägrade komma hem först men sen kom han påverkad och berättade att han missbrukat i ett år bakom min rygg och behövde hjälp!
Jag skjutsade ner honom till beroendecentrum där han blev avgiftad.
Då vi inte har något med socialen att göra hjälpte nära och kära till att samla in pengar för att snabbt få iväg honom på behandling. Han åkte iväg (25 mil hemifrån) och verkade vara tacksam och positiv och helt inställd på att fixa detta! Efter några veckor blev han mer och mer avstängd och kall. Ville bara smsa, orkade inte prata. Han fick beviljat av socialen att vara där i 3 månader. För drygt en vecka sen ringde jag till hemmet för att kolla hur mycket pengar som var lagom att flytta över som fickpengar tills han skulle få från dem och fick då veta att han inte var kvar där!!! Han hade gått därifrån 5 dagar tidigare. Vi hade smsat varje dag och han hade låtsas vara kvar.
Ringde men han svarade inte, sen tillslut svarade han på sms och skrev att han inte var kvar men ej tagit droger eller druckit och behövde tid för sig själv och ville ha matpengar. Han vägrade svara på vart han var och vad han höll på med, krävde bara att jag skulle flytta över pengar så han inte skulle behöva begå brott för att få pengar till mat. Jag blev helt knäckt, hade ingen aning om vart han var eller hur han mådde. Han skrev att han skulle komma hem om några dagar men jag sa ifrån att så länge han inte tar emot hjälp så får han inte komma hem. Jag kan inte leva ett så otryggt liv!!
Dagen efter ringer han och säger att han vill skiljas för det funkar inte, säger också att han träffat en annan, en dag tidigare. Jag blir ju totalt knäckt! Vad är det som händer? Det är som en vidrig mardröm som man bara vill vakna ur.
Jag skickade bilder från bröllopsdagen och gulliga sms han skickat bara några veckor tidigare där han skrev att han var så lycklig att få vara min man och att han kommer fixa allt. Då bad han mig att inte skriva nåt mer. För några dagar sen fick jag ett sms där det stod att det var svårt att skriva under skillsmässopappren och en ledsen smiley.
Vad f*n håller han på med?? Är han så feg så han bara drar ifrån allt ansvar!?
Jag behöver ju prata om allt som hänt, förstår och vet ingenting! Vet inte ens vilken stad han är i! Det är verkligen från ena dagen hade jag världens finaste man och nästa ett riktigt svin!
Jag kan ju inte skriva på några skillsmässopapper innan vi ens har pratat och förstått, jag går som i en bubbla av ångest och oveklighetskänslor! Jag kan bara inte förstå hur hela livet bara kan rasa såhär!!